”Ingenjörsbristen” är brist på kompetensutveckling

Det talas högt och ljudligt i media om att det råder brist på ingenjörer och att det kommer att bli ännu värre framöver.

Vi på Sveriges Ingenjörer ser inte några tydliga tecken på brist på ingenjörer, exempelvis i ingenjörernas lönekuvert. Att det råder brist köper vi dock – brist på kompetens hos arbetsgivarna att bedriva kompensutveckling.

I Sveriges Ingenjörers innovations- och konjunkturrapport, som baseras på en enkätundersökning till våra förtroendevalda på företagen, uppger 40 procent att företaget saknar rätt kompetens. Detta uppges ha negativa följdverkningar, så som att man förlorar order och att innovationstakten, som ska bidra till förnyelse och långsiktig lönsamhet, stannar av.

För att komma tillrätta med detta är det inte – som vissa framhäver – fler ingenjörsutbildningsplatser som behövs. Snarare är det som syns ett tecken på avsaknad av utvecklingsmöjligheter för de ingenjörer som redan är ute och jobbar.

De senaste åren har i snitt drygt 5500 examinerats per år från en civilingenjörs- eller högskoleingenjörsutbildning. Även om siffran kanske ter sig hög jämfört med andra yrkeskategorier som utbildas, så är det lite jämfört med den stora mängd ingenjörer som redan befinner sig ute på arbetsmarknaden.

För ingenjörsstudenterna tar det tre till fem år, minst, att gå genom utbildningen. Det är lång tid för att kunna påverka en brist som finns redan idag. Poolen av ingenjörer som är verksamma på arbetsmarknaden finns tillgängliga nu. De har en grundutbildning och de har erfarenhet. Att se till att dessa ingenjörer har rätt och tillräckligt mycket kompetens för att möta de behov som finns, är nyckeln till att lösa ”ingenjörsbristen”.

Vi har genomfört ett antal undersökningar av den kompetensutveckling ingenjörer får idag. De visar att de flesta ingenjörer tar del av någon form av kompetensutveckling – det kan handla om alltifrån att lära från kollegor till att gå universitetskurser, men hela 65 procent anser att de behöver mer för att kunna möta de behov som finns.

Kartläggningarna visar också att det största hindret för mer kompetensutveckling, är tidsbrist. Arbetsgivare, men även ingenjörerna själva, anser att det inte finns tid till förkovran och lärande, trots att alla involverade har att vinna på det.

För att lösa bristen på kompetens behövs en kulturförändring. Att arbeta med kompetensutveckling på ett strukturerat sätt borde vara självklart i alla verksamheter, baserat på insikten om att investeringar i kompetens är att bygga långsiktigt hållbara verksamheter. Det måste finnas system av incitament, morötter, som gynnar förkovran och utveckling, bland annat i form av högre lön. Det måste kort sagt alltid finnas skäl för ingenjörsutbildade att verka som ingenjörer och fortsätta med det. Annars gör de något annat.

Josefin Utas

"Jag tycker om att diskutera!"

Relaterade inlägg
Lämna ett svar