Hållbar tillväxt – en motsägelse?

Är tillväxt och en hållbar utveckling möjliga att förena? Eller förutsätter hållbarhet en obefintlig, eller rent av negativ, tillväxt? 

På KTH har forskare under 4 år drivit ett program för att bringa ökad klarhet i dessa samband. Projektet ”Bortom BNP-tillväxt: scenarier för hållbart samhällsbyggande”, har precis publicerat sin slutrapport. I projektet utgår forskarna från ett antal mål som relaterar till de olika aspekterna av hållbar utveckling – miljömässigt, ekonomiskt och socialt.

Fyra scenarier

De landar sedan i fyra scenarier som skiljer sig markant från varandra även om det inte hindrar att framtiden kan visa sig vara en blandning av flera av dem. Tillväxt mäts oftast som förändring i BNP över tid. Måttet har sina fördelar och värdet av den samlade produktionen av varor och tjänster ger en god indikation av den ekonomiska aktiviteten i ett land.

Det finns också ett starkt samband mellan BNP/Capita och till exempel medellivslängd. Sambandet är dock starkare för fattigare länder som inte kommit lika långt i sin utveckling. I mer utvecklade länder, såsom Sverige, har det länge pågått en diskussion om att det också behövs andra mått som bättre beskriver livskvalitet. Att BNP mäter just ekonomisk aktivitet men på många sätt är ett trubbigt verktyg är ekonomer tämligen ense om.

I korthet är forskarnas fyra scenarier:
*Kollaborativ ekonomi. Här sker produktionen av varor och tjänster främst i kooperativ. Människor blir både producenter och konsumenter.
*Lokal självförsörjning. Här har Sverige en hög grad av självförsörjning med minskad import. Även här en hög grad av samarbete människor emellan i civilsamhället.
*Cirkulär ekonomi i välfärdsstaten. Ekonomin baseras mycket på tjänster medan de varor som produceras återvinns. Staten skapar förutsättningar och incitament.
*Automatisering för livskvalitet. Produktionen är automatiserad och produktiviteten tas ut i kortare arbetstid. Alla människor har en grundtrygghet.

Är ekonomisk tillväxt en förutsättning för ökning av BNP?

Efter rapportens publicering har forskarna fått en del kritik. Den riktar i huvudsak in sig på att ekonomisk tillväxt varit en förutsättning för de framsteg inom inte minst teknik som gör det möjligt att hantera många av de utmaningar samhället står inför gällande miljö, energi, hälsa med mera. Ökad BNP ger en ökad skattebas och utrymme för mer välfärd.

Personligen tycker jag att vårt samhälle präglas av en syn att tillväxt är något närmast självklart och att redan det förhållandet gör det intressant att fråga sig hur ett samhälle utan tillväxt kan te sig. Dessutom talar mycket för att tillväxten kommer att bli betydligt lägre framöver än vi historiskt vant oss vid. Alltså finns det skäl fundera över vilka insatser som behövs i ett samhälle med lägre tillväxt för att förhindra ökade sociala klyftor och ökad arbetslöshet.

Problemet med att sätta likhetstecken mellan tillväxt och ökning av BNP är att det sätter fokus på traditionell varuproduktion. På en marknad skapas dock ett värde när ett behov tillfredsställs hos en konsument, oavsett hur behovet ser ut. Om värdet är så stort att det genererar en vinst hos producenten skapas tillväxt. Med ett sådant synsätt kommer inte tillväxt och hållbarhet i konflikt med varandra.

En hållbar utveckling

Jag ser framför mig ett samhälle där handel fortsätter vara viktigt för Sverige. Automatiseringen inom svensk industri är långt gången men kommer att fortsätta. Det skapar ökad produktivitet och konkurrenskraft. Det blir än färre människor i produktionen men de som är kvar får intressantare arbetsuppgifter och de andra kan förhoppningsvis via kompetensutveckling ta sig an nya uppgifter.

Transporterna fortsätter att vara en utmaning men smart användning av biobränslen, fortsatt elektrifiering och bättre sätt att planera samhällen och logistik löser många problem.

Produkter kommer redan i tillverkningen att göras så att de också blir lätta att återanvända eller att demontera för återvinning av ingående ämnen. För till exempel stål är återvinningen redan långt gången och svenska företag visar att man kan framställa stål med högsta tillgängliga kvalitet helt utgående från ”skrot”.

Forskarna tycks genomgående ha ett mer lokalt perspektiv men min tro är att handel och därmed också långväga transporter kommer att vara viktiga också framöver. Men även om min enkla skiss ovan i första hand är en utveckling av tendenser vi redan kan se så vill jag ge forskarna rätt i att det antagligen inte kommer att räcka att göra allting lite smartare än idag. Hållbarhetsutmaningarna kommer att kräva också mer genomgripande förändringar. Vilka är svårt att säga men det är inte uppenbart att de förutsätter att tillväxten är noll. KTH-forskarnas scenarier ger exempel på större förändringar, hjälper oss att tänka utanför invanda mönster och riktar ljuset mot vad som faktiskt kännetecknar ett gott liv.

Johan Sittenfeld

"Jag drömmer om vandringar i ödsliga berg och kajakfärder i stilla vatten"

Relaterade inlägg
Lämna ett svar