Vatten, en maktfaktor för liv och död

Vatten är grunden för allt liv. Vatten är vårt i särklass viktigaste livsmedel. Vatten är också en förutsättning för hygien. Vatten är förutsättningen för liv men har också förmågan att med kraft kunna förändra förutsättningarna för liv.

Sverige har gott om bra vatten. Vi har välmående sjöar och friska vattendrag. Vi har goda förutsättningar för att försörja landets befolkning med bra vatten. Landets kommunala vattenverk producerar årligen ca 900 miljarder liter vatten. Samtidigt är våra vattendrag utsatta för högt tryck. Våra samhällen blir allt känsligare för yttre påverkan. Samtidigt som robustheten minskar ökar antalet påfrestningar.

Nedsmutsning och miljöförstöring på lokal nivå är givetvis förödande på sikt. Det lokala läckaget av läkemedelsrester kommer över tid att förstöra allt mer av vår biologiska mångfald. Dessa små steg som i det enskilda fallet kanske knappt är mätbart har över tid dessvärre kommit att bli både fler och större.

Effekterna av dessa steg märks idag i form av blandat annat häftigare väderomställningar. Extremväder har blivit vanligare. Det som förr var ovanligt är idag mer förekommande. Skyfall som förr normalt inträffade med flera års mellanrum kan idag ske årligen.

Här möts det lokala med det globala. Vårt beroende av vatten lokalt, som vi normalt inte har några allvarligare problem att ordna försörjningen med, utsätts för påfrestningar som våra system inte är gjorda för att hantera.

Ökad nederbörd som i sig är positivt för grundvattennivåerna, för dock också med sig ökad ytavrinning och stigande grundvatten. Stigande grundvatten kan frigöra såväl tungmetaller som andra föroreningar som normalt finns lagrade i jordmassor som tidigare inte har utsatts för grundvatten. Koncentrationerna av dessa ämnen ökar då i vattendragen och risken för att vårt dricksvatten förorenas ökar därför också.

Ödets ironi talar sitt tydliga språk. Stora delar av världen drabbas av torka av sällan skådat slag. Andra delar av världen får ökad nederbörd, som förutom att orsaka stora lokala problem när enorma vattenmassor ska rinna undan också tar med sig föroreningar och bidrar till ökad förorening av det vatten som finns.

Det globala är alltså i högsta grad lokalt. Lokalt kan vi givetvis göra saker för att påverka de stora skeendena, men dessa kommer att ta tid att vända. Under tiden kan vi inte vänta och titta på hur vårt dricksvatten blir allt otillgängligare och sämre.

Det svenska vattenledningsnätet omfattar ungefär 195 000 kilometer rörledningar. Det räcker ungefär halvvägs till månen. En nyanskaffning av ledningsnäten beräknas kosta mellan 720-900 miljarder kronor. Av detta är lite drygt hälften avloppsledningar. Återinvesteringstakten i systemen är idag mellan 0,25-0,63 procent per år, beroende på rörsystem. Svenskt Vatten beräknar att den tekniska livslängden på ett rörsystem är mellan 50 och 100 år. Alltså, bara för att underhålla och hålla vår befintliga infrastruktur på området fungerande behöver avsättningarna öka radikalt. Men det är bara för att behålla det vi har. Utan att ta hänsyn till alla andra utmaningar.

Ska vi kunna fortsätta ha dricksvatten i vattenledningar som vi kan dricka direkt ur kranen, krävs stora investeringar. Vi måste alltså, utöver att underhålla det vi har, ta många och stora steg framåt både vad gäller rening av dricksvattnet till våra hem, men också krafttag för att undvika att förorena vårt vatten så vi kan rena det innan vi släpper ut det i kretsloppet igen.

Det finns forskning och många lyckade exempel på hur reningen kan bli både bättre och effektivare. Storskaliga experiment visar hur reningsverk kan bli allt mer cirkulära processer där vi kan ta vara på alla de ämnen som finns i våra avlopp. Vattenrening behöver inte ses som en kostnad utan som en resursfrigörare.

Så, ska vi klara vår vattenförsörjning krävs många och stora insatser. Återinvesteringarna i infrastrukturen måste öka radikalt. Fler människor, inte minst ingenjörer, behöver utbildas inom området. Staten måste ge kommuner och länsstyrelser nya uppgifter och direktiv i frågor kring vår långsiktiga vattenförsörjning. Kravlistan kan göras mycket längre.

Allt kostar givetvis pengar. En inte ovanlig taxa i Sverige är runt 20 kronor för en kubikmeter vatten, men till det tillkommer andra kostnader som vattenhanteringen också för med sig. En liter vatten kan idag därför sägas kosta ca fyra öre per liter. I det ingår vattentäkter, rening och hantering av dagvatten. Som andel av våra levnadsomkostnader får vattenhantering sägas stå för en mycket marginell del. Trots att det, som jag började med, är den enskilt viktigaste faktorn för vår överlevnad.

Vågar jag föreslå att Sverige bör inrätta en vattenfond. Säg med en krona per kubikmeter vatten. Kan det vara värt det? Som ett första steg på vår väg mot en robustare och uthålligare vattenförsörjning?

Patrik Björnström

"Jag tycker att friluftsliv är ett utmärkt komplement till den vardagliga lunken"

Relaterade inlägg
Kommentar ( 1 )
  1. Ingenjör inom infrastruktur
    2017-06-16 at 11:27

    Hej jag anser att Sveriges Ingenjör som en facklig organisation inte skall lägga sig i den politiska debatten. Även om jag må hålla med om mycket som Sveriges Ingenjörer och Ingenjörsbloggen skriver representerar detta inte alla fackmedlemmars åsikt. Facket skall vara en representant utåt mot arbetsgivare och industri för att bevaka och förbättra ingenjörernas arbetsvillkor och status i samhället. Det här är i alla fall den åsikt jag har om facket och det är därför jag betalar en månatlig fackavgift för att mina intressen skall bevakas. Jag kan känna att det säkerligen finns ett par procent där ute som inte håller med om allt ni skriver inom den politiska sfären och därmed tycker jag att det är fel då de betalar inte er för att vara politiska kommentatorer.

    MVH

    Projektledare inom infrastruktur i region väst.

Lämna ett svar