Tekniskt basår och en andra chans att välja rätt

Sveriges Ingenjörer har i dagarna lämnat sitt yttrande kring förslag till mer ändamålsenliga basårsbestämmelser. Yttrandet i sig kan nyfikna läsa här.

Promemorian som vi yttrat oss kring var ynka 10 sidor lång och förbundets svar även det ytterst kort om vi räknar antal tecken. Vad som dock inte framkommer var att detta lilla alster föregicks av många och långa diskussioner om basåret och dess förmåga att bidra till breddad rekrytering och fler kvalificerade sökande till ingenjörsutbildningarna. Samtidigt som jag funderade på basåret satt nämligen kollegan Olle Dahlberg och formulerade ett svar kring hur förbundet skulle ställa sig till den något mer omfångsrika tillträdesutredningen (som ger sig på att försöka föreslå ett öppnare och enklare system för tillträde till högskoleutbildning).

Förslaget om ändamålsenliga basårsbestämmelser innebar kortfattat att de högskolor som har basårsutbildningar inte längre ska erbjuda plats på en specifik högskoleutbildning efter basårets slut, utan istället erbjuda plats på en eller flera högskoleutbildningar. Förslaget motiveras bland annat med att det ska vara mer flexibelt ur ett studentperspektiv då studenterna ges behörighet till flera utbildningar och ges mer tid att bestämma sig för sitt fortsatta studieval.

Att ha möjlighet att ta beslut kring val av högskoleutbildning så sent som möjligt ökar chanserna att attrahera grupper som är dåligt insatta i vad en teknisk utbildning innebär. Vi ser därför att förslaget till nya bestämmelser är positivt. Men i och med att båda dessa remisser tydligt berör frågan om social snedrekrytering till högskolan blev diskussionerna många och långa. Sveriges Ingenjörer är ju ett förbund med majoriteten manliga medlemmar från hem där en eller båda föräldrar har akademisk bakgrund. Att åstadkomma en ökad mångfald bland Sveriges ingenjörer är något som förbundet länge eftersträvat.

Vi kan dock konstatera att den breddade rekryteringen inte startar vid antagningen till högskolan, utan mycket tidigare än så. Det verkar således verkningslöst att laborera med tillträdesregler för att bidra till breddad rekrytering utan att sänka antagningskraven eller öka antalet studieplatser. Egentligen är frågan om något av detta skulle hjälpa då det troligtvis bara skulle leda till att fler män från akademikerhem skulle komma in på en ingenjörsutbildning – dock med något lägre betyg och/eller sämre förkunskaper.

Men hur var det nu med basåret? Basåret handlar om något annat än att bara komma in på högskolan. Det kan handla om en andra chans.

Idag tvingas ungdomar till beslut kring sin framtid vid 15 års ålder. Vi vet att det är en ålder som för många är känslig och valet till gymnasiet färgas av normer och kompistryck. Det är en av flera anledningar till att tex unga tjejer i lägre utsträckning än killar väljer teknikprogrammet på gymnasiet.

Det är viktigt att det finns utrymme att välja fel. Att man får en andra chans.  Och det är bra att det finns många vägar in till en högskoleutbildning.  Men det är också viktigt att komma ihåg att för att komma till rätta med den sociala snedrekryteringen till högskolan så räcker det inte att erbjuda basår. Vi måste göra så mycket mer.

Lisa Bondesson

"Slås av ingenjörens coolhet"

Relaterade inlägg
Lämna ett svar