Skrik efter ingenjörer

Camilla Frankelius

Företagen skriker just nu efter ingenjörer. Det kan vi läsa snart sagt varje dag, så här under brinnande högkonjunktur. Det beskrivs som ett problem, men låt oss inte glömma att det samtidigt är goda nyheter för våra medlemmar. Jag återkommer till det.

Det är klart att det är ett problem om det betyder att projekt som behöver genomföras försenas eller inte blir av. Det är ett problem om det lägger en hämsko på utvecklingen av produkter och tjänster. Om det hejdar Sveriges ekonomiska utveckling, kort sagt. Ingenjörer är i den meningen a means to an end – ett medel för att uppnå ett givet mål.

Vad nu? Står jag här och säger att ingenjörer inte har något värde i sig? Och ska representera Sveriges Ingenjörer?

Inte alls. Som all mänsklig aktivitet har naturligtvis ingenjörskonsten ett egenvärde. Det kan till exempel kännas bra att uppnå det mål för vilka de är ett medel – att åstadkomma något för andra. Att vara behövd.

Men även utan att varje dag ha detta för ögonen på arbetet kan det vara intressant och spännande i sin egen rätt. Att lösa knepiga uppgifter skänker ingenjören ”en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar”, för att citera Karl-Bertil Jonsson. Den upplevelsen förstärks av att träffa och arbeta med andra som känner likadant.

Ingenjören kan också lockas av de möjligheter utbildningen och yrket ger till makt och inflytande; att få leda och besluta.

Inte minst ger det möjlighet att personligen ta del av de värden de genererar i form av lön och annan ersättning. Att tjäna pengar.

Men det märkligaste med de utdragna skriken på ingenjörer är att deras värde i själva verket har genomgått en negativ utveckling, med sjunkande relativlöner.

Varför? Rent marknadsmässiga mekanismer borde leda till att deras värde ökar i takt med att skriken växer sig starkare. I värsta fall borde det förbli oförändrat, men det har alltså sjunkit. Och det har sjunkit, sakta men säkert, under flera år.

Därför är det goda nyheter för våra medlemmar att företagen skriker efter dem.

Det gäller särskilt nyexaminerade – den enda grupp som kan öka antalet yrkesverksamma, men på vilka efterfrågan alltid är väsentligt mycket lägre än för dem med erfarenhet. Det krävs i själva verket en rejäl brist på yrkeserfarna för att det ska vara kul att komma ut från högskolan med en färsk ingenjörsexamen.

Det vill vi att de ska tycka. Annars kommer tillströmningen av nya ingenjörsstudenter hejdas, och ungdomarna söka sig någon annan stans. Det har hänt förut. Under IT-kraschen i början av 2000-talet föll antalet förstahandssökande med 35 procent från 2001 fram till 2007. Sedan dess har antalet stigit tillbaka till samma nivå. Sabba inte det.

De erfarna, å andra sidan, kan aldrig vara fler än de är vid ett givet tillfälle. Att de har den erfarenhet som efterfrågas beror uteslutande på att de har just ett sådant arbete som ett annat företag efterfrågar. För att bli matchad måste du redan vara matchad.

Och så förundras företagen nu över att de måste betala mer för att värva över en ingenjör? Konkurrensrekrytering, kallas det bland, och det är dåligt förstår man. Då måste man nämligen betala mer än man borde behöva.

Enligt vem?

Ute på de företag där våra medlemmar arbetar har de under flera år fått höra att deras prestationer, deras kompetens och deras erfarenhet inte är värda mer, att ett företag inte kan betala mer än ett annat, att de ”följer avtalen” när de egentligen hela tiden sneglar på något annat avtal och att företagen inte ser något problem med att rekrytera nya ingenjörer för det fall de skulle bli så irriterade att de väljer att sluta. Och marknaden, den måste de anpassa sig till.

Det är också därför det är goda nyheter för våra medlemmar att företagen skriker efter dem. Det har blivit dags att återge ingenjören sitt rätta värde.

Camilla Frankelius

"Förhandlingschef Sveriges Ingenjörer"

Relaterade inlägg
Kommentarer ( 2 )
  1. Joakim S
    2017-07-03 at 21:15

    ”Men det märkligaste med de utdragna skriken på ingenjörer är att deras värde i själva verket har genomgått en negativ utveckling, med sjunkande relativlöner.”

    Jag tror du har summerat hela läget i den enda meningen.

    Förtydligande:
    -Vem är det som påstår att det är ingenjörsbrist? Företagen.
    -Vad har de för belägg för det? Inga, förutom sina egna påståenden.
    -Hur ser verkligheten ut? Löneutvecklingen för ingenjörer har varit bland den sämsta på hela arbetsmarknaden under de senaste ~15 åren.

    Verkligheten och fakta indikerar således istället att det är ett extremt *överskott* på ingenjörer.

    Slutsats: Ingenjörsbristen är påhittad av företagen, i syfte att öka antalet utbildningsplatser och därmed ingenjörer, så lönerna kan pressas ner. Bara att ge en eloge till företagen. Deras obevekliga och kontinuerliga propagandaapparat har varit enormt framgångsrik.

    Desto mer tragiskt att vi inte har någon part som har givit en motpol till detta i media. Kommer vi någonsin få SI axla den rollen? Kan vi få se en artikel liknande den här från SI i SvD eller DN? Det vore revolutionerande. Här på bloggen är artikeln förvisso intressant, men det når inte ut till allmänheten och den kommer inte påverka opinionen.

    Så vad säger du, Camilla? Vore det möjligt för er på SI att skriva en artikel om det här i tex SvD/DN/DI, som når ut till allmänheten och faktiskt har möjlighet att påverka opinionen?

  2. Ingenjörsbloggen
    Ingenjörsbloggen
    2017-07-11 at 09:50

    Hej Joakim! Tack för dina kloka synpunkter och inspel! Precis som du skriver så finns ett klart behov att komplettera och utmana den generella bilden. Läs även gärna mer här: https://www.sverigesingenjorer.se/Aktuellt-och-press/Nyhetsarkiv/Debattartiklar/Det-finns-ingen-Perfect-Match/
    Detta är en fråga som kommer att fortsätta vara aktuell framöver och något förbundet jobbar vidare med, bland annat med debattartikel såsom du föreslår, som ett alternativ vad gäller tillvägagångssätt. Camilla återkommer med ett personligt svar till dig per mail efter sommarsemestrarna. Mvh Alexander, kommunikatör

Lämna ett svar