Studieresa i USA, del 3 (sista delen)

Fredag morgon anlände vi till ett grått och något kyligare Boston. Turligt nog lystes våra sinnen upp av den goda stämningen på bussen, den fina arkitekturen, vårblommiga träd och inte minst tanken på vår första anhalt i Boston; Harvard. Väl på plats återfanns en stor svensk flagga hissad bredvid den amerikanska. Vi fick en omfattande presentation om Harvard förr och hur Harvard ska anpassa sig till vår tid nu och i framtiden. En del i ledet är den relativt nyöppnade Harvard John A. Paulson School of Engineering and Applied Sciences. Vi tror dock att Harvard behöver arbeta på sin kommunikation, då det fräscha moderna budskapet försvann en aning i mossan. Detta blev extra tydligt när vi direkt efter intog MIT Media Lab.

På MIT fick vi se verktyg som är tänkta att introducera barn till programmering där endast kreativiteten sätter gränser – verktyg som vi gärna hade testat själva (eftersom man aldrig slutar vara barn!). Inte minst fick vi träffa Max Tegmark, som har en ingenjörsbakgrund i teknisk fysik från KTH och idag är ett stort internationellt namn inom kosmologi och fysik. Han är dessutom medförfattare till Stephen Hawkings omtalade artikel om singulariteten och artificiell intelligens som beskriver hur artificiell intelligens kommer att sätta stopp för mänskligheten. Max ger perspektiv på debatten om artificiell intelligens genom att påpeka att vi inte har råd att göra fel för att därav lära av våra misstag utan måste istället beakta “worst case scenario” för att kunna undvika eventuella katastrofala utfall.

På MIT fick vi även insikt i deras förmåga att skapa nytänkande, framgångsrika bolag. Ett exempel på detta fick vi vid vårt efterföljande besök på Akamai. Akamai är ett IT-bolag som startade på MIT och som gör internet snabbt, pålitligt och säkert. Utan Akamai – inget SVT play – vilket betyder inget Skam, något som vi Skam-frälsta vet skulle sänka livskvaliteten avsevärt. Skämt åsido, men utan Akamai skulle de svenska nyhetssajterna garanterat ha kraschat den 7 april.

Sista dagen i landet, innan avfärd mot Sverige, inleddes med besök på ett gammalt nedlagt hamnområde som blivit bas för innovation då flera högteknologiska företag tagit form där och använder de gamla lokalerna. Första stoppet var på Masschallenge, en inkubator och accelerator för startup-företag. Att vi var något trötta efter en sen sista kväll med delegationen glömdes snabbt bort då vi möttes av en enorm energi och passion för entreprenörskap. Vi bjöds på underhållande presentationer av entreprenörer som valts ut som de mest lovande och därmed fått ingå i accelerationsprogrammet. Den mest uppskattade presentationen var en lösning som skulle kunna sätta spår inom sportfisket där man agnar med levande fisk. Problemet idag är att betet (fisken) dör efter ett tag och då minskar rovfiskarnas lust att nappa avsevärt. Men med den batteridrivna roterande enheten “zombait” instoppad i fiskens mage skulle även en död fisk röra sig och se levande ut.

I samma byggnad höll även företaget nuTonomy till som utvecklar mjukvara för självkörande bilar. Efter en kort presentation om hur programvaran fungerar och hur de uppkopplade bilarna pratar med varandra, demonstrerades systemet i form av att Kungen fick följa med på en provtur.

Sist men inte minst återstod bara ett besök på AstraZeneca, där vi gruppvis fick gå runt till olika forskningsenheter inom företaget. Vi fick bland annat lyssna på det senaste inom cancerforskning; hur man med hjälp av att identifiera och bekämpa uppbyggnad av cancervävnad hoppas kunna hitta en generell metod för behandling av flera typer av cancer.

Vi är oerhört tacksamma att Sveriges Ingenjörer i år valde att satsa på två nyutexaminerade ingenjörer som representanter under RTM(*) – och i synnerhet att det föll på oss två. Det har varit en omtumlande vecka som inte liknar någonting annat vi har upplevt tidigare. Otroligt stimulerande och roligt! Fredrik nämnde det när han tackade resten av delegationen under sista middagen, att om RTM är en stor händelse för högt uppsatta företagsledare och andra som är vana vid att röra sig i liknande miljöer så kan man bara föreställa sig vad det har varit för oss. Vi har troligen inte insett den fulla betydelsen än av att ha varit med om något sådant så tidigt i karriären. Det kommer nog vara någonting som vi kommer att kunna luta oss mot och titta tillbaka på under resten av livet!

 

Av gästbloggare:
Sveriges Ingenjörers ungdomsdelegation under RTM(*),
Sara Olsson och Fredrik Nyhlén

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En av de unga entreprenörerna på Masschallenge visar upp sin idé Zombait.

 

*Royal Technology Mission (RTM) är en studieresa för utvalda personer inom svenskt näringsliv och akademi, som reser till USA för att i ett fullspäckat schema besöka en mängd företag och forskningsavdelningar under en veckas tid.

Ingenjörsbloggen
Relaterade inlägg
Lämna ett svar