Viljestyrka på schemat

Den här känslan vi har av att det ändå var rätt jobbigt att studera är svår att bortse ifrån. Det var verkligen inte roligt alla gånger, men vi gjorde det ändå. Inte heller förstod vi alltid vad det var bra för. Riktigt spännande var det bara ibland. Ändå höll vi på. *

Så när vi grubblar över låga studieresultat, oavslutade gymnasiestudier och avhoppade ingenjörsstudenter kanske vi drar slutsatsen att skolan måste bli tuffare. På samma gång känner vi oss lite skyldiga över att tänka så, för hur kul låter det?

”Pluggskola”, tänker vi, eller ”katederundervisning”. Vem vill tillbaka dit? Vem vill ens förknippas med det? Ändå verkar det alltså landa där. Det hörs också allt oftare i skoldebatten: ”Ställ krav på eleverna också!”

Men jag börjar undra om inte det är att ta tag i fel ände.

Anta att det vi mäter, när vi undersöker framgång i studier, till en icke obetydlig del är viljestyrka. Vi kallar det kanske ”motivation”, men tänk om det förleder oss att tro att det viktigaste är att studierna är roliga, spännande och användbara.

Inte för att det är oviktigt, men det kanske inte är det centrala. Det går att inse allt det där, men ändå vilja och välja att göra något annat. Också om ämnet för studierna är roligt, överträffas det praktiskt taget alltid av annat som är betydligt roligare. Ärligt talat. Den som besitter viljestyrka däremot, kan studera allt detta förutan. Plugga, om man så vill. Inte ens en kurs i studieteknik lär göra mycket nytta utan viljan att faktiskt studera.

Lustigt nog, för att återgå till inledningen, kan vi nog också erinra oss att det fanns en glädje i att upptäcka att det gick att lösa uppgifter som först såg både tråkiga och helt obegripliga ut. Ännu lustigare är att den glädjen kunde vara helt oberoende av om vi begrep vilken nyttan var med att kunna göra det. Ta kvadratkomplettering, för att nämna något. Eller riktigt krångliga integraler, som ingen visste eller ens brydde sig om vad de representerade i sinnevärlden.

Men för att komma dit behövdes det alltså viljestyrka, en förmåga att helt enkelt välja bort det som var mer lockande. Impulskontroll, egentligen – Marshmallowtestet, nu när jag tänker efter.

Vore inte det verkligen något att sträva efter att förmedla till barn och ungdomar? För när de har detta klart för sig kommer de att kunna göra resten själva, så bra de bara kan. Mer än så kan ingen begära.

Men nu är jag ingenjör, och dessutom långt utanför mitt redan generöst tilltagna utredarområde. Säkert finns någon annan därute som har mer och bättre kunskaper om hur detta skulle gå till. I så fall, kommentera gärna här. Jag är riktigt nyfiken.

Till sist måste jag säga att det kändes oerhört befriande att resonera i de här banorna. Det var som om en massa bitar plötsligt bara föll på plats.

*) Jag säger ”vi”, eftersom det här dyker upp nästan oavsett vem jag talar med. Det är alls inte meningen att inkludera någon mot sin vilja.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar