Det finns alltid något att räkna på

Det brukar sägas att matematik är ett högstatusämne i skolan. Med detta tror jag att man menar att den som klarar av matten får högre status än den som inte gör det. För mig som matematiker har ämnet hög status på ett annat sätt: jag älskar det! Och med goda skäl, tycker jag. När jag skriver detta har jag precis kommit hem från en utlandsresa med familjen. I flygplanet undrade min dotter Sophia hur det kan flyga när det är fullt med passagerare – blir det inte för tungt? Jag svarade att passagerarna nog inte väger någonting i jämförelse med planets egen vikt. Sophia var skeptisk. I stolsfickan fann hon ett magasin med information om vår flygplansmodell. Där stod det att ett tomt plan väger ca 40 000 kilo. Hur mycket passagerarna väger stod förstås inte, men det kunde vi ju själva räkna ut.

Det var 32 stolsrader med 6 stolar på varje rad, alltså ca 200 passagerare på ett fullsatt plan. Sophia väger 20 kilo och jag väger 70 kilo. Vi såg oss runt om i planet och enades om att min vikt nog var mera typisk än hennes. Och sedan har ju folk en massa bagage också: en resväska och en kabinväska kan tillsammans väga uppåt 30 kilo. Jamen så lämpligt, tillsammans med sitt bagage väger då en typisk passagerare ungefär 100 kilo! Med 200 st 100-kilospassagerare blir vår totala vikt 20 000 kilo.

Nu blev Sophia mycket engagerad: ”20 000 kilo passagerare är ju hälften av 40 000 kilo flygplan! Du sa att vi inte skulle väga någonting i jämförelse med planet. Du hade fel – och du ska kalla dig professor, haha!”

Och visst, min gissning var fel. Jag lärde mig något nytt: att passagerarna utgör en ansenlig del av ett flygplans totala vikt. Men poängen är att jag och Sophia lärde oss detta utan att slå upp det. Vi räknade fram det själva. Genom matte kan man lära sig själv saker som man inte visste förut! På det sättet är matematik något enastående.

Det slår mig att matte är fantastiskt på andra sätt också. En matematisk konversation kan hålla en sexåring stimulerad under en ansenlig del av en flygresas totala tid. Det är mycket värt för vilken förälder som helst. Om jag fick önska mig något på pi-dagen skulle det vara att det hålls fler matematiska konversationer i Sverige. Mellan föräldrar och barn. Mellan lärare och elever. Mellan journalister och politiker. Mellan ekonomer och ingenjörer. Det finns alltid något att räkna på!

Gästbloggare:
Kimmo Eriksson
Civilingenjör och professor i matematik/tillämpad matematik vid Mälardalens högskola

Ingenjörsbloggen
Relaterade inlägg
Lämna ett svar