”Förmånlig pensionsavsättning” är lönesnurreri

Almegas VD Anna-Karin Hatt skriver i sin blogg att de ”är beredda att avtala om en flexpension som passar tjänsteföretagen och deras medarbetare”.  Deras modell för flexpension ”där den enskilde kan välja att förmånligt göra en extra pensionsavsättning” innebär att tjänstemännen tvingas välja mellan lön och pension. Inget har förändrats i Almegas förslag och underligt nog verkar de fortfarande tro att de företräder de anställda.

Det är ingen nyhet att Sveriges Ingenjörer arbetar för att alla medlemmar ska ha flexpension. Att alla ska ha rätt till en extra pensionsavsättning och att gå ner i arbetstid när pensionsåldern närmar sig. Det säkrar individens ålderdom och företagens generationsväxling. Samtidigt tar arbetsgivarna sitt ansvar för den samhällsutmaning som en ökande medellivslängd medför. Vi som kan jobba, behöver jobba längre, men mer flexibelt, och alla ska ha råd att gå i pension efter ett långt arbetsliv. Flexpension skapar de rätta förutsättningarna för att klara det.

Individuell flexpension – personalavdelningens mardröm

Men, låt oss leka med tanken att det blir som Almega vill: ”individuell flexpension”. Varje enskild anställd ska då meddela chefen om de vill ha flexpension eller inte och hur mycket. Observera att endast den som är anställd just när ”individuell flexpension” införs som får förmånen att välja – nyanställda senare under året göra sig icke besvär – de får inget val alls.

Ett år senare är det dags för lönerevision på arbetsplatserna. Lönerna förhandlas och fördelas efter att de centrala avtalen är klara. Chefen förbereder sig, jämför sina medarbetare och funderar på årets insatser. Lönelistorna plockas fram och – vänta nu… vem valde flexpension? Var det Stina, Lotta, Pelle (eller valde han att avstå?), kanske Amin och Virpi… eller? Varför ligger Stefan lägre i lön jämfört Marja? Har han flexpension men inte Marja, som skulle betala av på bilen och avstod sin flexpension? Chefen kliar sig huvudet och tänker – ”håll i hatten, det här blir inte lätt att reda ut!”

Jag undrar varför Almega vill göra det svårare än det är, om de nu är positiva till flexpension? Förutom detta snurriga nyss beskrivna scenario så tillkommer, som jag har nämnt i tidigare inlägg, en enorm administration för att hålla reda på hur mycket var och en av de anställda ska sätta av i extra pension. Dessutom ska valet av hur varje medarbetares ”individuella flexpension” placeras både administreras och övervakas. För vad händer om en anställd går ner i tid? Blir sjuk? Går på föräldraledighet? Vill sluta löneväxla till ”individuell flexpension” eller ändra nivån på densamma? Vad händer om alla hundratals anställda vill göra det samtidigt? Tänk när företaget sedan ska göra sin lönekartläggning – den blir inte lätt!

Goda villkor är konkurrenskraft

Signalvärdet i att ha en hållbar personalpolitik är starkt. En bransch som erbjuder bra villkor drar till sig rätt kompetens, och behåller den. De anställda är inte kortsiktiga i sina val av arbetsgivare, och Sveriges Ingenjörer är inte heller kortsiktiga i arbetet med att utveckla våra medlemmars villkor.

För arbetsgivarna inom exempelvis IT och Telekombranschen, är kompetensen allt. Utan rätt personal finns inga tjänster att sälja. På en marknad där efterfrågan av IT-kompetens är större än utbudet, och där företagen måste möta kundernas allt större behov av att utveckla sina verksamheter med hjälp av IT är konkurrensen om nya medarbetare och talanger tuff. För att klara den utmaningen måste även arbetsgivarna inom Almega vara och upplevas som attraktiva arbetsplatser med konkurrenskraftiga villkor.

Anna-Karin Hatt skriver i sin blogg att Almega inte ser någon anledning att skjuta upp frågan om flexpension till nästa avtalsrörelse, och det gör inte heller våra medlemmar, som har väntat sedan 2013. De vill inte stå utan det kollegorna i andra branscher får. De vill inte gå miste om de viktiga extra avsättningarna till flexpensionen eller det ökade inflytandet över sin arbetstid.

Dyrast i det långa loppet, är inte extraavsättningen till medlemmarnas tjänstepension. Dyrast blir bristen på kompetens för företagen som lever genom sina skickliga anställda.

Almega – varför krångla till det? Varför inte använda en modell som 28 andra arbetsgivarorganisationer har träffat avtal om och som underlättar för era medlemsföretag?

Camilla Frankelius

"Förhandlingschef Sveriges Ingenjörer"

Relaterade inlägg
Lämna ett svar