Kvinnliga ingenjörsutbildningar

Drawing with a pencils.I veckan såg jag av en händelse att debatten om skev könsfördelning i ingenjörsutbildningarna till och med nått New York Times debattsida. Artikeln, under rubriken ”How to attract female engineers”, är skriven av Lina Nilsson, innovation director vid UC Berkeley och tidigare student vid KTH.

Poängen hon vill göra är att det finns en enklare lösning än att lyfta fram förebilder och motarbeta stereotyper genom arbete med riktad rekrytering, mentorprogram och särskilda stödgrupper i utbildningarna. De erfarenheter hon har dragit i sin egen undervisning (vid Berkely) är istället att:

[…] if the content of the work itself is made more societally meaningful, women will enroll in droves. That applies not only to computer engineering but also to more traditional, equally male-dominated fields like mechanical and chemical engineering.

Efter kontakter med dussintals andra universitet med program inriktade på att minska global fattigdom och ojämlikhet, fann hon att man i dessa genomgående lyckats nå balans mellan studenternas kön – inte sällan drygt det. I några fall var andelen kvinnor så hög som 70 procent. För rekordet stod ett program på MIT, till vilket hela 74 procent kvinnor antogs ifjol.

En icke oväsentlig del i hennes resonemang är att inga av dessa program uttryckligen riktade sig till kvinnor, men att de däremot hade ett ”focus on engineering that is cutting edge, with an explicit social context and mission”. Kalla mig cynisk, men det tror jag inte att universiteten kommer att kunna låta bli att dra nytta av i sin marknadsföring.

Vi har kunnat se ett snarlikt mönster här hemma, där ingenjörsinriktningar mot biologi, bioteknik och miljö typiskt sett attraherat en majoritet kvinnliga studenter, medan de mot data- och elektroteknik främst sökts av män (någon total balans har det förresten inte blivit av detta, eftersom de senare har långt fler studenter).

Så Lina Nilsson har uppenbarligen en poäng, frågan är bara om det är en poäng vi vill att hon ska ha.

För det är verkligen något som skaver när jag begrundar detta. På något sätt skulle det innebära att vi i den högre utbildningen befäster föreställningar om manliga och kvinnliga intressen som – tror jag – vi egentligen skulle vilja bli kvitt.

Skapar vi ingenjörsprogram där 3 av 4 studenter är kvinnor, så förefaller det mig som om vi bara har vänt på problemet, alldeles oavsett om det fanns en uttalad ambition att vända sig till kvinnor eller inte. Blir då inte frågan plötsligt varför inte män i större utsträckning är intresserade av sådana inriktningar?

Låt oss jämföra med den alltid så aktuella skolan, där det länge talats om att de bästa studenterna måste förmås att välja läraryrket för att barnen äntligen ska lära sig något. Eftersom de bästa studenterna inte tillskrivits något visst kön, har debatten handlat om att förändra yrkesvillkoren generellt (högre lön, minskad administration, karriärmöjligheter), inte att skapa särskilda nischer för lärare utifrån skillnader i deras bakgrund. Det verkar antas att en lärare är en lärare och att det som är bra för en är bra för alla.

Säg nu att vi spetsar till det hela genom att tänka oss att för få män vill bli lärare i svenska.

Kliar det plötsligt lite att försöka förstå hur lärarutbildningen skulle kunna marknadsföras och förändras för att män ska känna sig mer välkomna? Väcker det funderingar på om ämnet i sig borde förmedlas på ett annat sätt och kanske till och med ges ett delvis annat innehåll? Känns det frestande att försöka hitta och betona de specifikt manliga aspekterna av det svenska språket?

I så fall förstår ni vad jag menar. Om inte, tja…

– Nu vet jag!
– Vadå?
– Ok. Vad säger du om det här?

Fältlasarettsgymnasiet – för dig som brinner för vård i krigets slutskede.

– Sluta. Det där är inte ens roligt.
– Inte? Nähä…men nu vet jag!
– Säkert?
– Riktigt säkert!

Specialistsjuksköterska Professionell Motorsport
Virtuell hantering av såväl förar- som publikspecifika skador i vårt state-of-the-art 4K-simuleringssystem. Repliker av verkliga banor – i realtid! För varje avklarat moment öppnas nya banor, med stigande svårighetsgrad. Examensarbetet genomförs IRL på Nürburgring i Tyskland.

– Najs. Hur söker man?
– Alltså, det där var också bara något jag hittade på.
– Åh…<suck>

Ok, ok. Jag får väl lov att ta tillbaka allt.

 

Not: Andelen kvinnor som förra hösten började på gymnasiets vård- och omsorgsprogram var 83 procent. På specialistsjuksköterskeutbildningen var andelen 87 procent. På civil- och högskoleingenjörsutbildningarna var istället andelen män i genomsnitt 69 respektive 74 procent.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar