Kvalitssäkringskonvulsionerna äntligen till ända. Eller?

The flag of each countryAlldeles strax, den åttonde maj nämligen, infaller deadline för den som vill lämna synpunkter på regeringens ramförslag för kvalitetssäkringen av högre utbildning.

Passa på. I bästa fall kommer chansen inte igen på åtskilliga år.

I bästa fall? Ja, med tanke på de konvulsioner som har kännetecknat utvärderingarna det senaste dryga decenniet är det långt ifrån självklart att vi får en ordning som håller. Hittills har inget system överlevt sin första cykel, i den mån det ens har hunnit börjat gälla.

För enligt regeringen är det nu full fart framåt som gäller. Universitetskanslerämbetet (UKÄ) ska utveckla ramförslaget till ett fullfjädrat system redan till 1 januari 2016. Detaljerna är många, de möjliga stötestenarna likaså, men tidplanen är ungefär densamma som sist det begav sig. Skillnaden är att regeringen den gången tog en genväg genom att köra över praktiskt taget alla som ville ha ett ord med i laget – inklusive UKÄ. Och det vet vi hur det gick. Visa av skadan säger den sittande regeringen att utvecklingsarbetet faktiskt ska ske i samråd med lärosäten, studenter och företrädare för arbetslivet. Det är utmärkt, men snabbare lär det inte gå.

Naturligtvis kan ingen av högskolans intressenter räkna med att få hela sin vilja igenom. Säkert kommer det också att bli nödvändigt att efter hand fila även på det nya systemet. Men det är självfallet av godo att så många synpunkter som möjligt hinner lyftas innan marmormejseln tas fram, och ännu bättre om de hinner dryftas och brytas mot varandra. Jag borde inte sura, men nog skulle allt detta ha underlättats om regeringen inte hade bestämt sig för att först ruva i nära fyra månader på den utredning universitetskansler Harriet Wallberg lade som grund för ramförslaget.

Alltså lite mer tid, tack. Ska vi säga allra minst de fyra förlorade månaderna?

Det finns naturligtvis mer att säga. I Sveriges Ingenjörers yttrande till regeringen skriver vi bland annat om vikten av att utbildningsanordnarna kontinuerligt förvissar sig om att de vet vad de ska utbilda för och hur. Ledorden här är samverkan med sikte på utbildningen, arbetslivsanknytning och återkoppling från studenter och alumner. Att alla ”får jobb” räcker knappast för att starta, driva eller ändra dimensionering av varje tänkbar utbildning, för något jobb får trots allt de allra flesta.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar