Snedrekrytering till högskolan – men åt vilket håll lutar det?

Ungdomar med högutbildade föräldrar (3 års högskola eller mer) är klart överrepresenterade i högskolan, rapporterade Universitetskanslersämbetet (UKÄ) och SCB strax före jul. Rapporten är alltså inte rykande färsk, och nyhetsvärdet på Twitter således sedan länge förbrukat. Men förbrukat var det nog ändå, med tanke på att mycket litet har hänt mellan generationerna födda från 1976 till 1988.

smedja_istock_000005981393xsmall”Den sociala snedrekryteringen byggs upp under hela skoltiden. Den är starkare vid övergången till gymnasieskolan än vid övergången till högskolan,” konstateras i rapporten.

Visst är det så. Hösten 2013 var andelen ungdomar med högutbildade föräldrar som började på gymnasieskolans yrkesprogram bara 17 procent, medan den var 42 procent på de studieförberedande programmen.

Risken att ungdomar med högutbildade föräldrar blir akademiker är också hela sex gånger högre än för dem vars föräldrar har högst två års gymnasieutbildning. 13 gånger högre, om föräldrarna är forskarutbildade!

Så vad kan man göra för att fler ungdomar med högutbildade föräldrar istället ska välja ett yrkesprogram på gymnasiet?

Eller – det kanske inte var frågan? Menar man snarare, om man menar något, att chansen att läsa på högskolan bör bli lika hög för ungdomar med föräldrar som inte är högutbildade? Låter rimligt. Vi det därifrån istället.

Om vi antar att de som redan idag väljer högskolestudier får göra det även fortsättningsvis, blir alltså frågan hur många som i så fall måste komma till från de underrepresenterade grupperna för att balans ska uppstå.

Av samtliga nybörjare läsåret 2013/14 hade 38 procent högutbildade föräldrar, men i motsvarande befolkningssegment utgjorde de bara 25 procent. Det betyder att antalet nybörjare måste öka med drygt 50 procent. I reda tal en ökning med 32 000, till totalt 94 000. Aj då. Jag glömde bort att även män är underrepresenterade i högskolan (se även kommentar från Lena Peterson, Chalmers).

För att ta hand också om könsfördelningen, måste vi lägga på ytterligare 10 procent. Nybörjarna har nu blivit strax över 100 000. Eftersom de är i blandade åldrar, går de inte att utan vidare jämföra med en viss årskull. Om man ändå gör ett försök utifrån genomsnittet i åldrarna 20-25 år, skulle 3 av 4 behöva börja på högskolan för att nå den eftersträvade balansen. Det stämmer också bra vid en betraktelse av födda 1988.

Ska vi ta regional snedfördelning också? Nej, det här är väl absurt nog. Eller förresten, det är ju snedfördelat inom högskolan också. Inte minst på ingenjörsutbildningarna.

Med samma räkneoperation kommer vi fram till att ingenjörsstudenterna nästan måste dubbleras för att korrigera för föräldrarnas utbildningsbakgrund. När hänsyn tas till könsfördelningen är vi uppe i nära nog det tredubbla. 31 000 nybörjare skulle det bli, istället för de (redan försvarliga) 11 647.

OK. Det där går självfallet inte att genomföra. Det skulle innebära att studenter dirigeras om enkom för att justera kvoter mellan och inom olika delar av utbildningssystemet utan att någon som helst hänsyn tas till efterfrågan. Vissa utbildningar töms – inte minst gymnasiets yrkesutbildningar, medan andra sväller över alla bräddar. Jag har i vart fall svårt att se att det skulle finnas något stöd för att tredubbla antalet ingenjörsstudenter. Någon däremot?

Men när det talas om breddad rekrytering sker det sällan annat än i betydelsen ”öka antalet underrepresenterade”, utan att någon någonsin tycks vilja fullfölja den tanken. Som resonemanget ovan visar, skulle det innebära att snart sagt all utbildning – bara för sakens skull – skulle behöva förläggas till högskolan. Det enda rimliga alternativ jag kan se, är att konkurrensen om platserna tillåts bli hårdare.

Det måste alltså handla om både breddad och delvis annan rekrytering. För oavsett bakgrund måste det bli möjligt för fler att kunna realisera sin fulla potential och att våga ha vilka drömmar som helst. Som rekryteringen till högskolan nu en gång ser ut – år efter år – är det uppenbart att den möjligheten går alltför många ungdomar förbi. I takt med att detta förändras, kommer fler av de mest lämpade i en hel generation att kunna antas, oavsett utbildning, snarare än de näst bästa från en och samma delmängd.

Om det låter hårt, så låter det i vart fall inte konstigt.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar