Slätstruken samverkansinsats i regeringens vårbudget

I onsdags kom regeringens ekonomiska vårproposition. Det var en ganska slätstruken historia när det gäller politiken för utbildning och forskning. Man fortsätter på samma inkörda bana – valår till trots. Det är kanske inte så konstigt. Regeringen har ju annonserat i den senaste forskningspropositionen ”Forskning och Innovation” att satsningar på samverkan och nyttiggörande av forskning ska uppdras hos bland annat Vetenskapsrådet och VINNOVA att titta närmre på. Detta arbete pågår just nu och ska redovisas om lite mindre än ett år. Därför avsätter regeringen ytterligare pengar för budgetåret 2014: 600 miljoner kronor betalas ut i år av de statliga anslagen som ska omfördelas på lärosätena efter att man har granskat forskningskvaliteten. Totalt omfattas omfördelningen 2400 miljoner kronor, vilket motsvarar 20 procent av de statliga anslagen till universitet och högskolor.

Tittar man närmre på avsnitten som handlar om samverkan och nyttiggörande av forskning, så inser man att insatserna till trots är finansieringar som ”hänger vid sidan av” forskningsutförandet. Nya medel på 195 miljoner kronor är lovade redan i budgeten år 2013 för åren 2013-2016 för ett antal nya innovationskontor (bland annat på Stockholms och Göteborgs universitet) och industriforskningsinstituten inkluderade i Research Institutes of Sweden AB (RISE) tilldelas 125 miljoner under samma period. Men samverkansarbetet som är alldeles nödvändigt även inom utbildning lyser med sin frånvaro i budgetpropositionerna.

Sverige ligger tillsammans med tre andra länder – Tyskland, Danmark och Finland – i topp år 2013 när det gäller innovationsproduktiviteten, d.v.s. hur duktig man är på innovation, enligt studier från Innovation Union Scoreboard. Vi räknas som innovationsledande. Studerar man dock variablerna mer noga visar det sig att Sverige är väldigt ojämn. Sverige rankas högt när det gäller humanresurser men betydligt lägre i ekonomiska effekter. Dessutom är vår tillväxttakt lägre (oavsett vad Anders Borg säger om stärkt tillväxt) än de övriga toppländerna. Schweiz, som inte ens ligger bland de främsta inom innovation, visar en betydligt större stabilitet än Sverige.

Denna obalans i det svenska innovationsklimatet visar på den sårbarhet som finns i de innovativa stödsystemen. Här finns alltså mycket att göra. Vi kan bara hoppas att när nya förslag från VINNOVA och Vetenskapsrådet kommer om modeller för hur man på bästa sätt ska kunna samverka med och nyttiggöra forskning att det är åtgärder som är robusta över tid. Då behövs en större integrering av samverkansarbetet på universitet och högskolor än vad som är fallet idag. För detta krävs ökade ekonomiska resurser och att kriterier för samverkan är väl integrerade i utvärderingssystemen för forskning och utbildning.

Vill du veta mer vad vi tycker i samverkansfrågorna, läs Sveriges Ingenjörers rapport Principer för kvalitet i samverkan.

Skriven av Laila Abdallah, f.d utredare enhet Utredning, utveckling och opinion

Ingenjörsbloggen
Relaterade inlägg
Lämna ett svar