Forskningspolitik i valåret 2014

Julie_Perkins_at_LLNLI år är det val i Sverige. Det märks. Skillnaderna i åsikter mellan partierna har de senaste åren varit ganska otydliga. Men de har börjat smyga sig fram nu. Vissa ämnen syns det ändå mindre av i debatten, till exempel forskning och högre utbildning, det som rör våra universitet och högskolor. Är det dåligt?

På ett sätt: nej. SULF:s förbundsdirektör skriver klokt i en ledare i Universitetsläraren att vi kan titta på vad som hänt med debatten om grundskolan. I ren desperation utifrån PISA-resultaten håller frågan på att debatteras sönder och kvaliteten i diskussionen håller på att tappas bort. En sådan diskussion skulle inte högskolan vara behjälpt av. Men å andra sidan: att högskolan hamnar för mycket i skymundan är inte heller bra, för det finns ett stort behov av uppryckning. Sveriges forskning och utbildning spelar en avgörande roll för hela landets framtid. Den utgör grunden för så många verksamheter.

Alliansens forskningspolitik har vi sett i de senaste två forskningspropositionerna (2012 och 2008). Politiken har bland annat kännetecknats av en strävan att göra lärosätena mer självständiga och att öka storleken på forskningsanslagen. Eftersom kritiken mot denna politik från oppositionen inte har varit enormt högljudd, kan man undra hur stora skillnaderna blir vid ett eventuellt regeringsbyte.

Gör man en grov undersökning av vad partierna själva hittills lyft fram som angelägna frågor som rör forskning eller högskolan framgår vissa skillnader, men de är inte avgrundsdjupa. En bred, långsiktig överenskommelse för hur landets forskning och högre utbildning ska utvecklas ter sig således inte helt orealistisk.

Här är ett axplock av vad partierna tycker: alliansens partier men även Miljöpartiet betonar autonomifrågan, att lärosätena ska stå fria från staten, för att garantera den fria forskningen. Det är främst allianspartierna som framhäver kvaliteten i forskningen. Kristdemokraterna talar om etik och yrkeshögskolan. Vänsterpartiet lyfter breddad rekrytering och ökad jämställdhet i den akademiska världen. Miljöpartiet lyfter fram betydelsen av de regionala högskolorna. Socialdemokraterna har börjat driva på i frågan om innovation och vill inrätta ett nationellt innovationsråd. De pratar också om en jämställdhetsbonus för lärosätena. Folkpartiet vill rekrytera forskare utomlands ifrån, vilket också kom med i den senaste forskningspropositionen. Man känner överhuvudtaget igen många folkparti-förslag däri. Nivån på de statliga forskningsanslagen verkar inte vara någon stridsfråga. Att de ska ligga på en hög nivå verkar partierna rätt överens om.

Centerpartiet tar på sin hemsida upp både behovet av ökad möjlighet till rörlighet för forskare mellan näringsliv och akademi och att det behöver finnas tydliga karriärvägar för forskare. Det är bra. Men det är tyvärr annars rätt skralt med intresse från partierna för bra villkor för doktorander och forskare på lärosätena. Det är trots allt människor som ska genomföra all undervisning och forskning. Och även om det ytterst är en fråga för varje lärosäte att hantera, så sätter politiken upp ramarna som lärosätena har att röra sig inom.

Glädjande är dock att de flesta partier tar upp en av Sveriges Ingenjörers hjärtefrågor: samverkan mellan lärosätena och det omgivande samhället, både i utbildning och forskning. Att det ses som viktigt av de politiska partierna är förstås steg ett. Men följdfrågan blir hur partierna vill omsätta denna strävan i handling nästa mandatperiod och framåt.

Vi har flera intressanta rapporter på gång inför våren som handlar om just samverkan och forskningsfinansiering. Spana på dem! Och vi kommer att spana på vad partierna kommer att mejsla fram för högskole- och forskningspolitik inför kommande mandatperiod. Och självklart kommer vi förena dessa två och se till att bidra med våra perspektiv och åsikter för att göra politiken som kommer föras än vassare.

Josefin Utas

"Jag tycker om att diskutera!"

Relaterade inlägg
Lämna ett svar