Dagen då alla teknologer var kvinnor

KristallkulaI höstas skrev jag lite om den sjunkande genomströmningen på ingenjörsutbildningarna, och att kvinnor i betydligt större utsträckning än män tar examen från den ingenjörsutbildning de påbörjat, eller en examen över huvud taget. Likaså nämnde jag att genomströmningen – i vart fall vad gäller civilingenjörsutbildningen – tycks kunna stå i relation till söktrycket.

Ett högt söktryck brukar betraktas som en garant för att det sker ett urval av studenter med goda förutsättningar för studierna. I praktiken betyder det att inget annat än att det råder betygskonkurrens om platserna. Att valet av utbildning är genomtänkt garanteras inte av ett urval grundat på betygsmedelvärde, inte heller att den individuella motivationen finns där eller att den sökande har någon slags fallenhet för området. Söktrycket är i de flesta fall det enda sättet att skapa ett urval och möjligen, som någon har sagt, det minst dåliga av dem.

Vad föranleder mig att komma in på detta? Jo, om man kikar närmare på siffrorna ser man inte bara att en större andel kvinnor tar examen, utan också att en större andel av kvinnliga förstahandssökande antas och börjar på ingenjörsutbildningarna. Kvinnor är således bättre på att fullfölja utbildningen trots att söktrycket är lägre för kvinnor än för män. Hur kan då de kvinnor som börjar utbildningen vara bättre på att ta examen?

En förklaring måste rimligen vara att de förstahandssökande kvinnorna – här som överlag – har högre meritvärden än männen. När antagningsklingan faller, klipps därför en mindre andel kvinnor bort. Utbildningarna blir sannolikt därför också bestyckade med kvinnor som har högre meritvärden än sina manliga studiekamrater.

Även om det är sant att ett högt söktryck gynnar urvalet – lägre söktryck särskilt på civilingenjörsutbildningen för såväl män och kvinnor har också åtföljts av lägre genomströmning för båda – så verkar det i det här fallet alltså vara sannare, typ, för män.

Vad kan det finnas för skäl till att meritvärden för män och kvinnor skiljer sig åt? En tanke som infinner sig är att de kvinnor som söker redan varit föremål för någon slags selektion innan de sökte till en ingenjörsutbildning. Hur det än är, så är ingenjörshögskolorna fortfarande ett territorium dominerat av män. Hösten 2013 utgjorde kvinnor 26 procent av de sökande till civil- och högskoleingenjörsutbildningarna sammantagna, och så har det med små variationer sett ut de senaste 10-15 åren.

Kanske känner kvinnor därför i högre utsträckning än män att de betygsmässigt måste vara riktigt väl rustade för att alls söka. Måhända träffar de av samma skäl också sitt val efter ett mer moget övervägande. Det är inte heller uteslutet att de också sätter större värde på examensbeviset just som bevis på att de har vad som krävs på arbetsmarknaden (vilket även svaren på vår studentenkät 2013 indikerar).

Mycket av det här är ju bara spekulationer. Det kan helt enkelt vara så att kvinnor är bättre teknologer än män. Jag kan ändå inte låta bli att roa mig med följande tankelek:

Om de män som sökte till en ingenjörsutbildning hade varit jämförbara med kvinnorna, skulle 4900 fler ha tagit en ingenjörsexamen under de sju åren 2006-2012. Det är nästan en hel årgång extra. Än mer anmärkningsvärt är att detta dessutom hade kunnat åstadkommas med drygt 7000 färre förstahandssökande.

Åtminstone den slutsatsen borde vi därför ändå kunna dra, att det har betydelse vem som söker och varför; inte bara hur många. Ett ensidigt fokus på sökande och platser är som att ständigt ropa ”hej!”, utan att någonsin vända sig om för att se hur många som faktiskt lyckas ta sig över bäcken.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar