Inte dumt om stipendier till tredjelandsstudenter

Internationella studenter är viktiga för Sverige, menar en grupp företagsledare och högskolerektorer på DN Debatt, men i och med att studieavgifter införts har de blivit oroande få. Till detta bidrar enligt artikelförfattarna också det ”blygsamma” stipendiesystemet, som de nu föreslår ett fiffigt sätt att förstärka (mer om det senare). Att stipendierna är magra är det lätt att hålla med om, och även Sveriges Ingenjörer har efterlyst en större satsning riktade till särskilt meriterade studenter.

Men debattörerna poängterar också att trots att en stor majoritet av de utländska studenterna säger sig vilja stanna i Sverige, är det i själva verket färre än bara var sjätte som gör det – och andelen är fallande (diskuterat i tidigare inlägg).

De hävdar visserligen att en orsak till detta är att studenterna knappt hinner hitta ett jobb innan deras uppehållstillstånd för studier löper ut. Å andra sidan är det väl inget som hindrar att studenterna söker jobb innan studierna är avklarade – om de är intresserade. Inget hindrar heller att företag som söker den spetskompetens studenterna kan erbjuda signalerar detta under pågående studier, eller till och med redan när studenterna anländer till högskolan – om de är intresserade. De vet ju var de finns, eller hur?

Samtidigt är ju tredjelandsstudenternas blad är inte heller alldeles oskrivna, eftersom de allra flesta redan har en examen som de vill bygga på med en master i Sverige. Och eftersom man i så stor utsträckning syns vara beredd att snappa upp svenska studenter innan de tar examen, så borde väl utländska studenter som har med sig en slutförd utbildning vara ett minst lika bra alternativ.

Riktigt så lätt är det kanske inte för alla studenter, kan man med viss rätt invända, men det borde i vart fall gälla sådana discipliner där efterfrågan är stor. Som fallet är med ingenjörer.

Och det är nu det börjar bli intressant, eftersom det debattörerna föreslår är att stipendievolymen ska kopplas till de skatteintäkter som genereras av de som stannar för att arbeta i Sverige (i minst fem år). För även om det hävdas att dessa studenter på flera sätt är viktiga för svenskt näringsliv, finns skäl att fråga sig hur välkomna de egentligen har känt sig.

Tjusningen med förslaget är alltså att stipendierna bara kan växa i proportion till den omfattning i vilken studenterna väljer – eller erbjuds chansen – att arbeta i Sverige. Systemet blir därmed samtidigt ett kvitto på att behovet och välkomnandet faktiskt finns där. Och gör de inte det, ja då blir det inga stipendiepengar.

Inte dumt alls. Nästan lite…ingenjörsmässigt.

 

 

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar