Bolån, världens tröttaste diskussion.

Kom igen! Jag har alltid varit kluven till USA och dess schablon. Något man dock måste ge dem är att de är exekutiva. Det kan inte sägas om svensk kultur. Problematiken med hushållens skulder, den halta och lytta  tillväxten och främst det olyckliga sambandet mellan de två, är bara ett problem för att vi förefaller vara oförmögna att agera.

Höj riskvikterna för bolån så är det klart! Då kan riksbanken sänka räntan. Höjd riskvikt innebär att banken behöver stödja sina utfärdade bolån med mer eget kapital. Lånen blir på så vis en smula dyrare. Dock innebär det även att det finns en större säkerhetsbuffert knuten till varje bolån utifall något skulle gå åt helvete. En trygghet för banken och i ärlighetens namn, för samhället.

Med andra ord innebär det att ökade riskvikter tvingar mig att betala för de faktiska kostnader som mina bolån utsätter samhället för. Hur kan detta vara långsökt för Finansinspektionen?

Det vore så skönt att slippa ha en bostadsmarknad som definierar de realekonomiska förutsättningarna. Då kunde vi kanske höja blicken en smula och börja arbeta med framtiden. Allt det som vi ännu inte har en bra plan för hur vi ska betala för.

(På tal om ECB’s sänkning och dagens alla artiklar om pressen på Riksbanken – detta eviga Noréndrama)

Skrivet av Alexander Gusterman, tidigare förbundsekonom

Ingenjörsbloggen
Relaterade inlägg
Lämna ett svar