Regeringen bromsar om högskolestiftelserna

KIRegeringen kom i början av sommaren med ett förslag om att ge möjlighet för landets myndighetshögskolor att kunna ombildas till fristående s.k. högskolestiftelser. Intentionen med förslaget var att kunna ge de lärosäten som blir högskolestiftelser ökad handlingsfrihet och att öka mångfalden i den svenska högskolelandskapet.

Hanteringen av förslaget skulle gå i rekordfart. Remissinstanserna hade tre månader på sig att bemöta förslaget och meningen var att kunna klubba det nästa sommar. Men igår meddelade Jan Björklund att regering faktiskt har bromsat. De saktar ner processen, vilket är precis det som Sveriges Ingenjörer vädjat om i det svar på remissen som förbundet skickat in. Det är glädjande, för det betyder att de har lyssnat.

Det har länge funnits en ambition från politiskt håll att göra de svenska lärosätena mer självständiga. Flera utredningar har gjorts om förutsättningarna för detta och förändringar har också gjorts i den riktningen. Men faktum kvarstår: myndighetsformen för lärosäten är problematisk i många avseenden. Det verka också råda stor enighet – även inom högskolesektorn – om att forskningen bör hållas så långt bort från politiken som möjligt. Trots detta mottogs förslaget inte med glädje utan tvärtom.

Den första kritik regeringen fick motta var att tiden som remissinstanserna fick på sig att yttra sig över ett sådant omvälvande förslag var alldeles för kort. En del har sedan opponerat sig mot att överhuvudtaget ha en fristående verksamhetsform för högskolor. Men den övervägande kritiken har handlat om förslagets hantering och utformning. Det är ett ihop-hastat förslag. Förslaget missar att ta upp och klargöra många saker. Att det skyndats på så har gjort det svårt, för att inte säga omöjligt, att hinna få till den diskussion om förslaget som behövs.

Sveriges Ingenjörer är försiktigt positiva till förslaget om högskolestiftelser. Vårt systerförbund Naturvetarna har en liknande inställning.

BöckerDe flesta ger högskolorna idag underbetyg när det gäller deras förändringsbenägenhet. Det är ett stort problem. Sveriges Ingenjörer är öppna för nya lösningar som gör det enklare för lärosätena att hänga med i utvecklingen som sker utanför lärosätet. Till exempel handlar det om möjligheterna att samverka med det omgivande samhället. Inom teknikområdet är interaktion med andra samhällsaktörer en nödvändighet för att vara konkurrenskraftig, både  som enskilde forskaren och som helt lärosätet. För mer fristående högskolor ges större möjligheter för samverkan med det omgivande samhället. Detsamma gäller internationella aktiviteter. Med beslutsmakten närmare lärosätena kan de bli mer självständiga och flexibla och ta nya egna vägar för att nå sina mål.

Förbundet anser däremot att vi för en ökad självständighet för lärosätena inte får offra studenters inflytande och rättigheter, eller insynen som bör finnas i en offentligt finansierad verksamhet. Det gäller också de anställdas inflytande på sin arbetsplats. Här har det liggande förslaget mycket mer att önska och de åsikterna har vi också framfört till regeringen. En möjlighet med förslaget när det gäller personalen handlar om anställningarna. Förbundet har en stor tilltro till den svenska modellen, att parterna ska förhandla om anställningar och villkor, istället för att reglera dem. En ökad möjlighet att göra just detta tror vi skulle bli fallet på en högskolestiftelse, vilket vore en önskvärd utveckling.

Kritik som har uttalats om förslaget är att högskolor som kan agera självständigt ekonomiskt kan hamna i händer som sätter pengarna främst, inte forskning och utbildning. Att vara i statlig regi anses vara en garant för oberoende för lärosätena och att offentlig insyn och styrning av verksamheten råder. Det skräms med att det ”kan bli som i det privata” kryddat med negativt värdeladdade ord (för vissa) som ”bolagisering” som om det vore det värsta som kunde hända. Sveriges Ingenjörer har en mindre fördomsfull inställning.

Det är inte verksamhetsformen i sig som avgör hur det går med forskningen och utbildningen. Forskning bedrivs på olika sätt och med olika mål, beroende på sammanhang. Av störst betydelse för den enskilde forskaren på en högskola, t.ex. om den uppfattar sin forskning som fri eller inte, är hur ledningen beter sig.  Ledarna sätter dessutom kulturen som råder på lärosätet, vilket är en viktig faktor för arbetsmiljön och hur arbetet på lärosätet fortskrider.

PAF096000036Med samma argument som man förkastar att en stiftelse skulle kunna bedriva forskning och utbildning kunde man förkasta myndighetsformen: hur kan fri forskning garanteras med politiker som ”styr” verksamheten? Men det gör man inte, för detta är redan testat. Det är ju verklighet idag. Men, även stiftelseformen har testats. I debatten om högskolestiftelser har det nästan helt bortsetts ifrån att det idag redan finns två högskolor som är stiftelser nämligen Chalmers och Jönköpings tekniska högskola. De är fristående stiftelser med definierade uppdrag, och som fungerar. Men man kan konstatera att de ännu inte utnyttjat sin nya mer självständiga ställning till fullo, av anledningar som dock tål att diskuteras.

Man kan inte både kan ha kvar kakan och äta upp den. Vill man ha mer självständiga lärosäten måste man också våga ge dem den möjligheten, vilket betyder att man inte kan reglera dem lika hårt och på exakt samma sätt som idag. Det är ren logik. För ökad handlingsfrihet måste man våga släppa på tyglarna. Utan att våga, kan man inget vinna.

Läs mer: Stiftelsefrågan delar akademinSka fler högskolor blir stiftelser?, Döden för universitet som universitet, Bra besked om högskolestiftelserSämre universitet om privatisering blir av

Josefin Utas

"Jag tycker om att diskutera!"

Relaterade inlägg
Lämna ett svar