Grattis – tror jag – till dig som var med och slog antagningsrekordet till civilingenjörsutbildningen

Så gav vårens rekord i sökande som förväntat ett nytt rekord i antagna till civilingenjörsutbildningarna (8089). Det visar färska siffror från SCB. Även för högskoleingenjörsutbildningarna ökade antalet antagna till det högsta sedan 2001 (5277). Något rekord i behöriga förstahandssökande blev det dock inte  – de var fler i slutet av 90-talet. Till den förhoppningsfulla skaran vill jag säga: Jätteroligt – och lycka till. Jag menar det. Och ni kommer att behöva det, med tanke på hur genomströmningen ser ut.

Är det då så viktigt att ta examen? Jag vill tro det, för vilket syfte har utbildningen annars? Dessutom är det flera som räknar med att ni tar examen. Bokstavligt räknar, alltså. Och, som vi ska se, så finns det nog de som räknar med att ni inte gör det.

Visst, många som inte fullföljer utbildningen får jobb ändå. Är det då rentav bra med en ingenjörsutbildning som steglöst men inofficiellt ligger på mellan ett och fem år? Påminn mig då om varför näringslivet insisterar på att så många, och helst fler, ska genomgå kompletta tre- eller femåriga ingenjörsutbildningar.

Samtidigt debatterar både lärosätesföreträdare, opposition och regering bara hur många som ska få börja på högskolan. Argumenten illustreras gärna med siffror från OECD, som visar att Sverige tappar i andel högskoleutbildade. Men OECD räknar bara med examinerade, inga andra (1). Och i den grenen ligger Sverige definitivt i botten, vilket är den främsta förklaringen till att de högskoleutbildade inte är – eller förväntas bli – fler. Regeringen har i vart fall noterat detta i höstens budgetproposition, men det hindrar inte att även den väljer att fokusera på nybörjare.

Här måste man alltså välja: antingen utgå från OECDs statistik i sin helhet, eller förklara sig nöjd med det steglösa läget och avfärda alla sådana jämförelser.

Men också SCBs efterfrågeprognoser ryker om genomströmningen inte anses viktig, eftersom även dessa räknar med examinerade. Det är därför deras senaste beräkningar leder fram till att antalet nybörjare på högskoleingenjörsutbildningen de närmaste femton åren skulle behöva öka med 67 500 för att täcka en prognosticerad brist på 29 000 ingenjörer 2030 (2). Man antar nämligen att bara fyra av tio tar någon examen alls.

Och hur tänker lärosätena? Fler studenter vill de trots allt ha. Å ena sidan tar många genomströmningen på stort allvar, med mål och olika insatser. Å andra sidan är det fullt möjligt för en högskola att planera sin ekonomi efter genomströmningen, oavsett vilken den är. Knepigt nog innebär det att det inte nödvändigtvis ger något klirr i kassan om alltför många stannar och gör klart sin utbildning, som i det osäkra läget under finanskrisen 2008/09. Det som borde ha varit goda nyheter förvandlas därmed till ett bekymmer. Jag föreställer mig därför att det finns de som kallt räknar med att en hel del av de som antagits i höst successivt droppar av. Men det är självfallet lättare att deklarera att alla behöriga sökande är välkomna, än att berätta vilken chansen är att lyckas ta examen.

Helst skulle jag vilja se att högskoleingenjörsutbildningen genomgick en rejäl statushöjning – särskilt på de skolor som också ger civilingenjörsutbildningen – så att den upplevdes som ett bra och naturligt alternativ för den som kanske inte vill satsa fem år direkt. Inget hindrar naturligtvis att möjligheterna till fortsättning samtidigt beskrivs i traditionellt lyriska termer för studenter som ändå vill hålla den dörren öppen. Det där är inte helt kristallklart , med de olika examina som blandas och blandas ihop på högskolorna, men det borde de kunna städa upp.

Jag skulle också gärna se att de högskolor som inte redan har rätt att utexaminera civilingenjörer först lägger sig vinn om att erbjuda en riktigt bra högskoleingenjörsutbildning. Men tyvärr är civilingenjörsexamen ofta (men inte alltid) en blott alltför åtråvärd statusmarkör i den akademiska världen. Ja, jag säger tyvärr – tyvärr. För högskoleingenjörer behövs. I själva verket är det just där problemet sitter, om vi alls ska sätta tilltro till SCBs prognoser. Men högskoleingenjörerna lär aldrig få det lyftet så länge de riktigt stora akademiska tutorna bara blåser civilingenjörens lov.

En potentiellt positiv effekt av en förändrad syn på högskoleingenjörens betydelse skulle också vara att ett ökat söktryck – det brukar ligga på i snitt 1,0-1,1 behöriga förstahandssökande per antagen. Med ”potentiellt” positiv menar jag helt enkelt att man inte fortsätter att ta in alla, om fler skulle söka.

Naturligtvis är högskoleingenjörens status inte bara en fråga för akademin. Även företagen måste sluta stirra sig blinda på civilingenjörer. När ingenjörsbristen ska beskrivas, så sker det – ni känner säkert igen det – med argumentet: Det kommer att saknas 50 000 ingenjörer! Alldeles bortsett från att dessa siffror från SCB redan är föråldrade, så gäller de inte civilingenjörer – för dem har ett förväntat litet underskott nu vänts i ett litet överskott. Men om man tror på siffrorna, så är det väl lika bra att vara tydlig. För varför locka ännu fler att läsa fem år om det räcker alldeles utmärkt med tre? Om inte annat tar det ju bara ännu längre tid att tillgodose efterfrågan. Och om man anser att siffrorna är felaktiga, finns självfallet inget skäl att använda dem över huvud taget.

Dessutom verkar få ha tagit något som helst intryck av att antalet behöriga förstahandssökande har ökat med hela 53 procent sedan lågvattenmärket 2007, då intresset för ingenjörsutbildningarna verkligen såg ut att vara på väg rakt genom golvet. Ökningen i sökande och antagna har visserligen ännu inte haft någon effekt på examinationen, men alla inser väl att det tar 3-5 år att få ut en högskoleutbildad ingenjör?

Det är nu inte meningen att alldeles förgifta utbildningsbägaren för höstens nybörjare. Arbetslösheten är generellt lägre för högskoleutbildade, och bland dessa ofta lägre för ingenjörer. Jag är därför fortfarande av uppfattningen att det är en utmärkt idé att bli ingenjör. Men att ingenjörsstudenterna hela tiden ökar i antal är inte nödvändigtvis goda nyheter. Det gäller också att de 5–6000 ingenjörer som faktiskt tar examen varje år (oräknat andra tekniska examina) får jobb de är nöjda med  – oavsett konjunkturläge och utan ursäkter om att det främst är yrkeserfarna som behövs.

(1) Fel av mig. OECD räknar på flera sätt. Gränsen dras ofta vid de som läst minst tre år på högskolan (ibland två – och inklusive annan eftergymnasial utbildning), vare sig studierna är avslutade eller inte. Men avhoppen påverkar givetvis även den statistiken (2015-02-24).

(2) SCB senaste prognos (2014), där högskole- och gymnasieingenjörer för första gången presenteras var för sig, visar att det är i den senare gruppen underskottet riskerar att uppkomma (2015-03-11).

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar