Höga förväntningar från båda sidor

Den som har hårda studier bakom sig förväntar sig mycket från en arbetsgivare. Det gäller särskilt för den crème de la crème av de examinerade som kanske har toppbetyg eller till och med har avlagt doktorsexamen. Förväntningarna är förståeliga – särskilt när det gäller ingenjörer.

Men företagen ställer lika höga krav – som de tillgängliga nyexaminerade ofta inte kan möta. Krav på yrkeserfarenhet, personliga egenskaper och motivation är kanske självklara, men många jobb är helt enkelt för dåligt betalda för att en ingenjör med fullföljd högskoleutbildning med entusiasm skulle vilja ta dem.

Förväntningarna svarar inte mot varandra, och för att hitta en gemensam lösning måste båda sidor därför inta en realistisk hållning. Nyexaminerade måste anpassa sina uppfattningar om jobben, och företagen måste inse att studierna är krävande och att de examinerade väntar sig mycket av sina framtida möjligheter. Om jobben ska kunnat besättas, krävs att båda sidor tänker om radikalt, och att föreställningar, förhoppningar och krav blir realistiska.

Om språket i styckena ovan (inklusive rubriken) känns märkligt, så kan jag bara hålla med. Det beror helt och hållet på min usla översättning från tyskan. Vill ni njuta av originalet, så finns det på ingenieur360.de.

Skälen till att jag tar med texten är två. Dels har ingenjörsbristen sedan länge – rakt igenom eurokrisen – varit ett stående tema i Tyskland. De senaste åren har det enligt Verein Deutscher Ingenieure (VDI) gått 3-5 jobb på varje arbetslös ingenjör. Dels får den viss tyngd genom det blotta faktum att den återfinns på en rekryteringssite för ingenjörer, som naturligen är positiv till både yrket och utbildningen.

Bristparadoxen verkar alltså inte vara ett unikt svenskt fenomen. Det gör den inte lättare att smälta, men i bästa fall kan en appell som den ovan bidra till att den faktiskt tas på allvar.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar