Bristparadoxer

Efterfrågan på yrkeserfarna civil- och högskoleingenjörer, som den mäts av t ex SCB, har varit mycket hög under flera år. Fullt logiskt har också arbetslösheten bland yrkeserfarna varit låg. Sveriges Ingenjörer medlemmar byter också regelbundet jobb inom företaget/koncernen eller till ny arbetsgivare – förra året totalt 23 procent. De som bytte fick dessutom en väsentligt större löneökning.

Betyder det att det är lätt att hitta ett nytt arbete?

Nja, inte nödvändigtvis. Arbetslösheten för äldre ingenjörer är förhållandevis hög. Ännu högre är den för ingenjörer med utländsk bakgrund. Och efterfrågan på nyexaminerade kommer inte i närheten av den för yrkeserfarna.

Betyder det att det i själva verket är ett överskott på ingenjörer?

Nja, inte nödvändigtvis. Däremot ställs höga krav på dem som ska anställas enligt formeln ”rätt kunskap och erfarenhet”. Hur rimligt och självklart det än kan låta, är det en förvånansvärt svår kombination att leva upp till. Det räcker alltså inte alltid att ha lång erfarenhet eller färsk utbildning.

Betyder det att det faktiskt råder brist på ingenjörer?

Nja (ni börjar kunna det här nu), inte nödvändigtvis. Som bristen beskrivs, och med tanke på vilka som inte riktigt får en chans att uppleva den, är det i vart fall tveksamt om den alltid är realistisk. Hur då realistisk? Ja, det är visserligen möjligt att det på företaget X finns tio tomma stolar vikta för ingenjörer med tio års erfarenhet i disciplin Y som inte går att hitta någonstans. Men för att det ska kunna finnas tio sådana ingenjörer måste först tio stycken ha kunnat få just den erfarenheten av disciplin Y. Om inte, vill jag påstå att den brist de tomma stolarna representerar inte är realistisk. Man kan gå ett steg längre. Om dessa ingenjörer till äventyrs finns och väljer att arbeta för företag X, skulle det fortfarande bara vara korrekt att säga att bristen är realistisk – totalt sett – om de inte lämnar en brist efter sig.

En på detta sätt orealistisk brist kan aldrig lösas idag genom att utbilda fler imorgon. Inte ens inom disciplin Y. Inte utan att de ingår i någon form av kontinuerligt underhållen successionsordning, hur speciell den än måste vara och vad den än må kräva. Nyexaminerade kan tillgodose andra behov, men inte just detta.

Låt mig göra ytterligare ett försök att belysa skillnaden i efterfrågan på yrkeserfarna och nyexaminerade ingenjörer.

I genomsnitt för åren 2002-2012 uppgav drygt hälften av företagen i SCBs Arbetskraftsbarometer brist på yrkeserfarna civil- och högskoleingenjörer. Perspektivet på denna uppseendeväckande höga andel, liksom återigen på realismen i den, blir dock ett annat när man konstaterar att även för yrkeserfarna totalt i barometern (ett sjuttiotal utbildningar) var den genomsnittliga andelen nära hälften.

För nyexaminerade upplevde i snitt en femtedel av företagen brist under samma period. Det är ju en del, men omvänt betyder det att fyra av fem företag ansåg att tillgången på ingenjörer var god eller i balans. Bristandelen för ingenjörer var till och med något lägre än för nyexaminerade totalt i barometern.

Slutsatsen kan bara bli att rekyteringsvyerna måste vidgas till att omfatta ingenjörer oavsett bakgrund, ålder, erfarenhet och utbildningsnivå. Allt givet att man är beredd att se långsiktigt och realistiskt på ingenjörsförsörjningen.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar