Rekord i sökande till ingenjör (igen) – men hur många ska antas?

Färska siffror för hösten 2013 visar att 13099 sökt till civilingenjör och 6481 till högskoleingenjör. Det är en ökning med 7 respektive 12 procent sedan förra hösten, vilket även det var ett rekordår. Liksom året dessförinnan.

Faktum är att de sökande till ingenjörsutbildningarna sedan 2007 har ökat med totalt 58 procent – 54 procent till civilingenjör och hela 68 procent till högskoleingenjör. Det betyder samtidigt att balansen mellan de båda utbildningarna sakta är på väg att förskjutas. Det är en utveckling jag välkomnar. Högskoleingenjörerna är underskattade kort i den svenska ingenjörsleken, som – jag har sagt det förut – alltför ofta faller i skuggan av civilingenjörerna.

Så det är naturligtvis roligt att så många visar intresse för teknik och att de ser en  ingenjörsutbildning som vägen till ett spännande yrkesliv. Mycket roligt.

Men?

Låt oss titta på förra årets siffror över antagna, jämfört med 2007. De sökande till civilingenjör hade då ökat med 43 procent, och de antagna med 19 procent. Detta innebar att det sålunda beräknade söktrycket ökade från 1,30 till knappt 1,57. De sökande till högskoleingenjör var 50 procent fler, men här steg antagningen med ännu mer – 63 procent. Det redan låga söktrycket minskade alltså – från 1,26 till 1,16.

Siffrorna ser annorlunda ut om kvoten beräknas mellan behöriga förstahandssökande – alltså de som visat tillräckligt intresse för att komplettera sina ansökningar – och antagna. Då var trycket 1,39 till civilingenjör hösten 2012, och 1,00 till högskoleingenjör.

Hur står sig det de senare uppgifterna? Vad gäller civilingenjörsutbildningarna kan man säga att det är en bit kvar till de 1,7–1,8 där söktrycket låg i slutet av nittiotalet. För högskoleingenjörsutbildningarna å andra sidan har genomsnittet alltid legat nära 1,0.

Spelar söktrycket alls någon roll? frågar man sig. Ja, i ljuset av högskolornas problem med förkunskaper och avhopp från ingenjörsutbildningarna vill jag påstå att det gör det. Här har högskoleingenjörsutbildningarna störst problem, och det är därför särskilt olyckligt att man inte utnyttjar det ökade antalet sökande för att vässa urvalet.

Men även civilingenjörsutbildningarna har fått se andelen examinerade sjunka de senast redovisade åren. Så var antalet nybörjare till civilingenjörsutbildningarna hösten 2002 sju procent fler än 1998, men antalet examinerade på programmet efter åtta år var 12 procent färre. Skillnaden i söktryck? 1,85 versus 1,39 – det sista alltså ungefär som förra hösten. Och sedan dess har utbildningen förlängts till fem år…

Nu är frågan är om högskolorna väljer att nappa på det temporära erbjudandet i regeringens vårbudget om fler ingenjörsplatser 2013 och 2014. Eller om man håller sinnet lugnt och försöker bygga utbildningarna långsiktigt och hållbart, där de som antas har en rimlig chans att nå examen.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar