Ingenjörsexamen. Eller inte.

Sveriges Ingenjörer

Är ingenjörsexamen ett mått på kompetens? Är den viktig för ett framgångsrikt yrkesliv? Uppfattningarna går isär, men en anmärkningsvärt stor möda läggs på att förklara varför det går rätt bra ändå, snarare än på att försöka öka genomströmningen. Under tiden blir de examenslösa istället allt fler, när bara varannan ingenjörsstudent fullföljer sitt program. Frågan är vad det betyder och vilka konsekvenser det kan få.

2030 kan den näst största gruppen med någon form av teknisk högskoleutbildning komma att utgöras av personer med minst 30 hp – men utan examen. Jo, det är sant; i vart fall är det så det ser ut i SCB:s Trender och Prognoser (2011). Om prognosantagandena håller, kommer de icke-examinerade då att vara så många som 120 000. De klämmer sig därmed in mellan de uppskattningsvis 140 000 civilingenjörerna och de 100 000 som beräknas ha en högskoleingenjörs- eller teknologie kandidatexamen.

Summorna över tid är spännande i sig. 1990 fanns c:a 300 000 ingenjörer med examen på någon nivå. Idag är de nästan lika många, men 2030 kommer de att vara 280 000 och alltså färre än fyrtio år tidigare (fortfarande enligt SCB). 1990 var 80 procent gymnasieutbildade; 2030 kommer 85 procent att ha en högskoleutbildning. De ovan nämnda 120 000 utan examen svävar emellertid lite vid sidan av själva prognosen. Det gör för övrigt också de då uppskattningsvis 75 000 med ospecificerad eftergymnasial utbildning inom teknik och tillverkning – främst utrikes födda med utbildning från annat land.

Som jag tagit upp både här och där, har en hel del ansträngningar ägnats åt att förklara varför genomströmningen inte är något större bekymmer. Det sägs ofta att de som hoppar av ändå får jobb, och att de bara inte har ”tagit ut” examen. Underförstått: allt är egentligen frid och fröjd. Men av nybörjarna till civil- och högskoleingenjör 2002/03 hade bara strax över hälften avlagt någon examen tre år efter respektive nominell studietid (43 procent på programmet; 11 procent annan examen). Efter 8 år hade 38 procent av nybörjarna till civilingenjör inte någon examen alls, och av dessa saknade tre av fyra ett års studier eller mer. Av nybörjarna till högskoleingenjör hade 59 procent ännu efter 6 år ingen examen, varav mer än hälften saknade mer än ett års studier. Ytterligare några kan givetvis fortfarande komma att slutföra utbildningen, men för många ser det tungt ut.

Inte minst tidigare HSV (från årsskiftet UKÄ) har gjort vad de kunnat för att hitta ljusglimtar i den låga andelen examinerade. Detta är särskilt intressant, eftersom samma myndighet också har i uppdrag att kontrollera utbildningarnas kvalitet genom att undersöka om studenterna uppnår – just det – examensmålen.

Även om en viss andel avhopp är naturliga – alla väljer inte rätt vid första försöket, och det är inget nytt fenomen att alla inte orkar hela vägen – låter detta inte alldeles problemfritt. Det förklarar inte heller varför så många tar så lätt på att målet med utbildningen ändå är examen. Bör inte studenterna ha en ärlig chans att nå dit, och helst inom rimlig tid? Hur är det med antagningen och förkunskaperna? Vad säger det om utbildningen – är det positivt (tuff men rättvis) eller negativt (usel kvalitet)?

En annan rapport från SCB visar att chansen till ingenjörs- och datajobb ökar med antalet avklarade poäng, men redan med två år i bagaget var skillnaden liten jämfört med examinerade. Vad säger det om den kompetens företagen i realiteten efterfrågar? Räcker det att ungefär varannan ingenjörsstudent kanske kunde ha blivit en fullt utbildad ingenjör? Hur står det i relation till önskemålen om både bredd och spetskunnande ? Enligt samma rapport verkar det också gå lika bra om man har en ingenjörsexamen eller en teknologie kandidatexamen. Vad är det som spelar roll egentligen?

Jag tror i vart fall att varje nyexaminerad ingenjör kan skriva under på att examen är en seger i sig och ett styrkebevis för den egna förmågan. Den examinerade kan också räkna med att stå sig starkare på arbetsmarknaden redan genom att inte behöva förklara varför man inte har någon examen när andra – i en allt exklusivare skara – har det. Om inte för den första, så för den andra arbetsgivaren. Den som rekryteras direkt från högskolebänken utan att passera examen bör åtminstone fråga sig vems bästa arbetsgivaren egentligen har för ögonen vid anställningen.

Examen är viktig också för den som vill söka sig utomlands för att arbeta. Varför låta dörren till resten av världen kärva? Detsamma gäller den som vill studera vidare i Sverige eller andra länder (om än kanske inte en första prioritet för den som hoppat av).

Och tänk att jag höll nästan på att glömma bort det; den som har examen är faktiskt i besittning av en fullständig utbildning. Åtminstone högskolorna borde väl anse att något går förlorat om paketet inte är komplett?

Det är klart att det går att arbeta utan ingenjörsexamen i Sverige. Så har det varit länge. Likaså är inställningen till examen – eller för den delen till ingenjörsbegreppet generellt – inte lika ortodox som i andra länder. På sätt och vis är det en styrka: kan du göra troligt att du kan jobbet, så hindrar inget att du får det.

Ändå är det märkligt att det känns som att poängen med examen måste försvaras och förklaras, snarare än tvärtom.

OK. Men om det nu är så att varken studenter, lärosäten, arbetsgivare eller kvalitetsgranskande myndighet fäster någon större vikt vid att utbildningen kröns med examen? Ja, då är det väl lika bra att ta konsekvenserna av det:

  1. Det är inte längre särskilt meningsfullt för lärosätena att anordna och marknadsföra program som leder till en viss examen…
  2. …eller för studenterna att följa ett sådant program.
  3. Därmed försvinner även vitsen med att – som nu sker – ägna tid och möda åt att utvärdera om programstudenterna når examensmålen…
  4. …liksom vitsen med att göra prognoser över tillgång och efterfrågan på något så löjligt obsolet som examinerade ingenjörer.
  5. Inte heller finns från näringslivets sida någon anledning att önska sig si och så många fler högskole- och civilingenjörer, när studenterna sedan anställs innan de faktiskt har blivit just detta.

Säg emot, för all del.

 

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar