Och den ljusnande framtid ÄR vår

Om två veckor, den 14-16 maj, kommer Kungsträdgården i Stockholm fyllas med barn och unga. Kreativa individer, som sprudlar av nyfikenhet och uppfinnarlusta. Närmare 2 500 barn, från förskoleålder till gymnasiet. Då arrangerar Sveriges Ingenjörer nämligen det årligen återkommande Teknikdagarna.

Teknikdagarna arrangerar vi* för att vi är övertygade om att små tjejer och killar är nyfikna på teknik redan som yttepyttesmå. Och det intresset vill vi såklart uppmuntra. Under tre dagar bjuder vi därför in skolor att delta klassvis, för att med lustfyllda och jämställda aktiviteter på olika sätt få anamma sina teknikkunskaper, på den nivå där det enskilda barnet är.

Vi gör det inte istället för att skolorna ska arbeta med teknik, vi gör det som ett komplement. Vi vill ge lärarna verktyg att jobba med teknik även i klassrummet – inte bara under ett lektionspass i Kungsträdgården i maj månad.

Idag skrev Peter Gudmundsson, rektor på KTH, i en debattartikel att det är en katastrofal brist på lärare. Siffrorna talar sitt tydliga språk; på tio år har antalet årligen utexaminerade mattelärare mer än halverats och bara 7 % av grundskolans tekniklärare har tillräcklig utbildning, skriver han.

”Jag vet att det inte finns vare sig enkla eller snabba lösningar. Men jag vet också att lärarna är det viktigaste vi har. Det är där vi måste börja.”, skriver Gudmundsson. Och jag håller med.

Intresserade, nyfikna och kunniga lärare smittar av sig på barnen. Lärare som har resurser att orka hjälpa sina adepter i sitt lärande. Lärare som brinner för det de gör, men också har tid att förkovra och fördjupa sig i sitt ämne.

Tyvärr har speciellt tjejer traditionellt sett inte fått närma sig teknik med självförtroendet att det här kan jag. Jag vågar testa, göra fel och göra om. Och i en stor majoritet är det tjejer som är våra lärare i skolan. Jag säger inte att det här är den enda orsaken. Däremot tror jag att det är en (bidragande) orsak till varför det utexamineras så få lärare inom de tekniska områdena. Detta, tycker jag, att vi – alla olika organisationer som direkt eller indirekt arbetar med att hjälpa unga att förbättra sitt teknikintresse – har ett extra stort ansvar att tänka på.

Idag är det Valborgsmässoafton. En hednisk högtid som inte minst akademin har tagit till sitt hjärta. Dagen då de bildade hälsar våren välkommen, med sång och mösspåtagning. En fin tradition i Stockholm är att Gamla Stans förskolor sjunger in våren (med papperskronor). Så idag har jag varit stolt hönsmamma i duggregnet, tittandes på mina två telningar och hundratals andra barn sjungandes ”Du ska inte tro det blir sommar” och ”Nu ska du höra nånting som jag vill tala om”.

När barnen sjunger, gör de det från Nobelmuseets Börstrappa. Och symboliken är så himla fin. Det är de här barnen som är vår (vetenskapliga) framtid. Och där och då tänker jag att jag gör något viktigt. Och att den ljusnande framtid är vår.

Sång på börstrappan

PS. Vår förskola fick inte plats på Teknikdagarna. Den första anmälningen trillade in en minut efter vi öppnade anmälningarna. En klass som anmälde sig två minuter senare fick inte plats på sitt förstahandsval, eftersom det redan var fullbokat. Inom 36 timmar hade vi sagt ja till närmre 2 200 barn. Det om något är bevis för att det vi gör är eftertraktat på skolorna och bland barnen och lärarna.

PS2. Idag fyller Internet 20 år. Grattis på födelsedagen! Undra vilken världsrevolutionerande uppfinning barnen på Börstrappan och deras kompisar kommer hitta på om sisådär 30 år.

 

* Teknikdagarna arrangeras av Sveriges Ingenjörer och huvudsponsorn Saab i samarbete med Future City, IVA, Mattecentrum, Plast- & Kemiföretagen, Stockholms stad, Svenska Uppfinnareföreningen, Tekniklyftet och Vetenskapens hus, samt med NyTeknik som mediepartner.

Lotta Ljungqvist

"Jag har väldigt specifik skostil, gillar regnbågar och inspireras av ungar"

Relaterade inlägg
Lämna ett svar