På tal om kvinnor och män

På tal om kvinnor och män (SCB)

För ett par år sedan kallpratade jag med personalchefen på det företag jag då jobbade på. När jag berättade för honom att jag precis hade börjat plugga till personalvetare, kontrade chefen med: ”Ja, det är ju ett bekymmer att så många tjejer blir personalchefer. Det kommer sänka våra löner.” Inget: ”Vad kul, här ska du få mina bästa tips…” eller ”Grattis! Du har valt ett jättespännande arbetsfält.” Bara ett konstaterande att nu blir fler och fler kvinnor personalchefer, och det kommer urholka lönebildningen för yrket. Tack!

Idag kom ”På tal om kvinnor och män”, en lathund om jämställdhet som SCB ger ut vartannat år. Självklart kan inte en sådan vara heltäckande – den består av statistiska ögonblicksbilder. Och (förlåt mina statistikerkolleger) statistik är väldigt sällan heltäckande, just eftersom den inte tar hänsyn till annat än dagsform och det som faktiskt går att mäta. Ibland gör statistik ont. Ibland mäter statistik fel saker. Ibland identifierar sig inte de som mäts med de kategorier statistiken vill trycka in dem i. Därför, tänker jag, kan vi snarare se de olika kolumnerna och graferna som endimensionella pusselbitar i ett jättestort tredimensionellt jättemångabitarspussel.

Personligen kan jag vara skeptisk till att mäta saker i något så kategoriskt som ”män” respektive ”kvinnor”. Däremot kan jag se att det finns poänger i detta, inte minst när det kommer till att försöka skönja strukturer i samhället. Och just mellan kategorierna ”män” och ”kvinnor” finns det strukturer som, i mitt tycke, är enkla att se. Vissa säger att allt är individuellt. Att strukturerna bara är chimärer och hittepå. Att inte se strukturerna, menar jag, är ett minst lika aktivt val som att se dem; att välja att blunda för detta bara för att statistiken baseras på kön och inte norrlänningar i relation till stockholmare. Det är att säga att det inte finns något att göra, utan att lägga allt ansvar på den enskilda individen och låtsas som att hen lever i en bubbla, helt utan påverkan från vare sig närfamilj, kärnfamilj, stjärnfamilj, storfamilj eller samhälle. Lite ”Gaska upp dig, lilla flicka – lär dig löneförhandla!” Just as simple as that.

SCBs statistik visar att det på många ställen börjar jämna ut sig mellan män och kvinnor. Att vi är mer jämställda idag än vad vi var 1953. Och det är ju tur. Men fortfarande är det så att kvinnors löner endast är 93 % av mäns löner (standardavvägt, dvs. med hänsyn tagen till ålder, utbildning, arbetstid, yrkessektorer och yrkesgrupper). Detta trots att 55 % av högskolenybörjarna och 65 % av de som tar examen vid en högskola är kvinnor.

Det är intressant att 79 % av tjejerna som går ut gymnasiet har läst program med mer än 60 % tjejer och att 45 % av killarna har läst program med mer än 60 % killar. Det är intressant (om än inte nytt) att 40 % av de som läser naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet är killar, och motsvarande siffra på teknikprogrammet är 80 %. Det är intressant att 22 % av professorerna är kvinnor och att 24 % av grundskollärarna är män. Av gymnasielärarna är 49 % män och av förskollärarna är endast 3% män. Det här, mina vänner, är saker som såklart också påverkar.

Inom tekniska yrken tjänar kvinnor 90 % av männens lön (här kan du läsa exempel på hur Sveriges Ingenjörer arbetar med jämställdhet). Idag kan världens mäktigaste land – USA – välja en president som har en genomunken jämställdhetssyn som snarare hör hemma på 1950-talet (om inte ännu tidigare). Det är klart att det också kommer påverka oss här i Sverige, eftersom vi ju gillar att jämföra oss med andra. ”Tänk på kvinnorna i Afghanistan.” Och jag blev aldrig personalchef, så jag medverkade inte till att urholka personalarnas lönestatistik.

Lotta Ljungqvist

"Jag har väldigt specifik skostil, gillar regnbågar och inspireras av ungar"

Relaterade inlägg
Lämna ett svar