Det är jag som ger svaren och ni som ställer frågorna

Foskarungen

Jag har precis läst Anders Jidesjös doktorsavhandling En problematisering av ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik i skola och samhälle – Innehåll, medierna och utbildningens funktion (Linköpings universitet, 2012). Avhandlingen ingår i det internationella forskningsprojektet ROSE (Relevance of Science Education), som undersöker faktorer som är viktiga för inlärningen av naturvetenskap och teknik ur de lärandes perspektiv. Jidesjös avhandling visar på många delar som är värda att ta fasta på.

Först och främst bekräftar avhandlingen det som Sveriges Ingenjörer så ofta säger; barn och ungdomar är intresserade av naturvetenskap och teknik. Dessvärre sjunker detta intresse efter tid. En nioåring är mycket mer intresserad än en femtonåring. Studien visar också att om elever får arbeta med, för dem, angelägna utmaningar behåller de lusten att lära. Något som jag inte alls tycker låter speciellt konstigt.

Studien visar också att lärare och elever har också en samstämmig syn kring varför teknik(-ämnet) är viktigt; det är allmänbildande och påverkar samhällsutvecklingen. Utgångsläget är alltså bra. Däremot, och det här är viktigt, konstaterar studien att det lärarna säger att de undervisar om inte ligger i linje med det eleverna vill lära sig mer om.

Lärare uppger att de undervisar främst med hänsyn tagen till styrdokumenten. Elever, däremot, upplever att undervisningen och läroplanerna är för överfulla med innehåll. De säger att innehållet inte är aktuellt eller viktigt. Eleverna uppger istället att de vill lära sig mer baserat på vad de ser populärvetenskapligt och i media, något som hamnar mycket långt ner på lärarnas listor vad gäller influenser till undervisningsupplägg.

En slutsats i avhandlingen är att ett elevperspektiv innebär mer undervisning baserad på barnens frågor, som i sin tur knyter an till livet utanför skolan. Att ta in media, och vad som händer i omvärlden, som influenser till hur utbildningarna läggs upp. För mig är det här inte rocket science – jag själv är också mycket mer intresserad av saker som jag hör talas om genom vänner eller på TV än saker som någon för några år sedan konstaterat är viktigt – bara för att.

Det är säkert inte en helt lätt uppgift för en lärare att hinna hänga med hela tiden i allt som sägs och skrivs, eller tänka sig in i alla frågor som kan uppstå på elevernas ridlektioner, och anpassa sin undervisning efter det. Inte minst om läraren också ska se till att alla moment och mål som står inskrivna i styrdokumenten uppfylls. Däremot tror jag inte att det är omöjligt – i alla fall inte om läraren ges tid att hinna sätta sig in i vad som sas på senaste barnprogrammen eller nyheterna. Det handlar helt enkelt om att läraren behöver mer undervisningsfri tid.

Jag är inte övertygad om att det är läraren som måste ha alla svaren på ungas frågor. Däremot är jag säker på att undervisningen måste inkludera de ungas frågor och intressen – inte minst för att inte döda det intresse de har. Och där har vi något att lära av Jeopardy!; ungarna måste få ställa frågorna.

Lotta Ljungqvist

"Jag har väldigt specifik skostil, gillar regnbågar och inspireras av ungar"

Relaterade inlägg
Lämna ett svar