Vilka ingenjörer behövs, frågade Teknikföretagen. Säg det.

Precis i dagarna släppte Teknikföretagen en rapport där 11 riktigt stora företag (och tre lärosäten) intervjuats i syfte att belysa behovet av ingenjörer, utbildningarnas kvalitet och vad som skulle kunna göra dem ännu bättre.

På det hela taget är företagen nöjda med de nya ingenjörer som anställs. Däremot vill man öka utbytet med lärosätena, både för att utveckla programmen och för att bättre förbereda studenterna för yrkeslivet. Här är det bara att hålla med; mer finns definitivt att göra.

Men som så många andra uppehåller sig också dessa företag gärna vid att det som saknas mest är ingenjörer med yrkeserfarenhet. Till all lycka har också nästan alla – 96 procent – i detta ögonblick en kortare eller längre yrkeserfarenhet, medan de återstående c:a 4 procenten är nyexaminerade. Mindre lyckligt, även om jag inte kan beklaga det, är förstås att de allra flesta redan har ett arbete. Upplevelsen av brist må alltså finnas där, men är då lösningen att utbilda fler?

Låt oss göra ett tankeexperiment: Antag att det skulle behövas ungefär 4 procent fler yrkeserfarna ingenjörer, vid sidan av att man i praktiken behöver anställa även de 4 procenten nyexaminerade. Det låter som ett antagande på säkra sidan, om vi talar om en riktig bristsituation.

Vore det inte rimligt för ett företag i det läget att försöka göra det näst bästa, nämligen att försöka anställa så många nyexade man bara kan? Skulle inte detta sedan betyda att det fanns ungefär två jobb för varje färsk ingenjör? Och skulle inte det i sin tur resultera i en akut brist på nyexaminerade?

Ja, jag tycker det, men företagen – inte bara dessa, utan generellt – brukar varje år rapportera till SCB:s Arbetskraftsbarometer att utbudet inom de flesta inriktningar befinner sig i balans med efterfrågan. Några inriktningar kan förvisso sticka upp på brist vissa år, men åter andra kan de falla hela vägen från brist (över balans) till god tillgång.

Faktum är att jag av det skälet till och med kan känna en viss lättnad över att det är så knepigt att få tag på erfarna. Om de här aktuella företagen – som enligt rapporten kanske anställer så många som hälften av de nyexade – hade fått tag i dem, hur kul skulle det då ha varit att lämna högskolan med en examen direkt från printern i handen?

Men om nu bristen på yrkeserfarna inte alltid kan täckas upp av nyexaminerade, vilket företagen också indikerar, har jag svårt att se hur man kan lösa problemet på annat sätt än genom att:

1) söka upp och anställa ingenjörer från andra länder, och börja med de med utländsk bakgrund som redan finns i Sverige.

2) fånga upp de som frigörs om någon annan verksamhet lägger ned eller flyttar utomlands (i vad som egentligen är ett nollsummespel).

Jag utgår ifrån att företagen känner att de verkar för en god sak, när de talar om bristen särskilt på yrkeserfarna ingenjörer. Tillgången på rätt kompetens är avgörande för industrins konkurrenskraft. Och det är väl en sak att jag inte får ihop det med efterfrågan på nyexaminerade. Värre är om ungdomarna som ska välja utbildning inte heller gör det.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar