Teknik-SM: Vinnaresan till Indien – kontrasternas land

Teknik-SM logotyp

Teknik-SM logotypFöreställ dig en skola. Tänker du då på en skolbyggnad i tegel, med en klocka som vetter ut mot skolgården, som i sin tur är en asfaltsplan med några stålställningar, några gungor och kanske en fotbollsplan? Det gör jag. Aningen trångsynt, har jag insett.

I år gick Teknik-SMs vinstresa till Indien. Det här är min berättelse om det Indien jag mötte, och några av de intryck som jag tog med mig hem och som inte har lämnat mig oberörd.

Hela troppen utanför Sandvik i PuneVi som åkte var Johan Nohlert, Hans Lämås och Henrik Fridén från vinnarlaget Vågmästarna (Chalmers), Ulf Lundström som är med i frågegruppen (doktorand KTH), Anna Persson från Teknik-SMs huvudsponsor Sandvik och undertecknad såsom varandes projektledare för Teknik-SM tillika reseledare. De städer vi besökte under tiden den 6-13 oktober 2012 var Delhi, Bangalore, Pune och Mumbai, och de företag/organisationer vi besökte var Fortum, Tillväxtanalys och Svenska Ambassaden (Delhi), ABB och Volvo (Bangalore) samt SOS Children’s Village och Sandvik (Pune). Vi var överens om att alla organisationer tillförde sin pusselbit till förståelsen för hur Indien och hur ett företag i Indien fungerar. Även om vi långt ifrån faktiskt förstår på riktigt.

Tillbaka till skolan du skulle tänka på. I Indien ska alla statliga skolor ha en pojk- och en flicktoalett. Det beslutade Indiens högsta domstol för bara några veckor sedan. Med toaletter har de sett att läs- och skrivkunnigheten bland unga, främst flickor, ökar, då flickor i många fall inte tillåts att gå till skolan om de inte har möjlighet att uträtta sina behov ostört. Att det ska finnas toaletter är för mig så självklart att jag inte ens hade föreställt mig att de inte skulle finnas. Men såklart är det så – skolbyggnader som såväl saknar väggar som tak saknar ofta också toalett.

Indiens Right to Education Act från 2009 innefattar att alla som är 6-14 år ska få en gratis och obligatorisk skolgång. Indien har världens största illiterata befolkning; endast 74 % har tillfredsställande läs- och skrivkunskaper enligt Indiens inrikesdepartement och bland den vuxna befolkningen är motsvarande siffra 62,8 % enligt UNDP. Situationen är, som på så många andra ställen, värst för flickorna. Läs- och skrivkunskaperna bland män/pojkar är 82 %. Motsvarande siffra för kvinnor/flickor är 65 %. Det är svårt att blunda för en sådan statistik.

Bild på huvudbyggnaden, University of MumbaiDet högre utbildningssystemet i Indien är komplext. Till de 564 universitet som fanns vid årsskiftet 2010/11 var mer än 33 000 colleges knutna. Den stora merparten av dessa universitet och colleges håller dock en mycket låg kvalitet. Det går lätt att se vilka universitet som positivt står ut i mängden. Till exempel har IIT 500 000 sökande till knappt 10 000 platser. Totalt hade indiska universitet närmre 17 miljoner studenter vid årsskiftet 10/11. Av dessa läste drygt 17 % (ca 2,8 miljoner studenter) ingenjörsvetenskap eller teknik.

Av Indiens 1,2 miljarder invånare bor ca 70 % på landsbygden. Urbaniseringen går dock fort – Indien har världens snabbaste urbanisering. Det finns också en målsättning från indiska parlamentet att 50 % ska bo i städer år 2030. Målsättningar till trots blir stads- och logistikplaneringen extremt svår när en stad som Bengaluru ökar i befolkning med 3,3 miljoner på 10 år. Till exempel kommer det tunnelbanebygge som startades i Bengaluru år 2005 självklart vara kraftigt underutvecklat när tunnelbanenätet ska stå klart 2015.

Den största delen fattiga bor på landsbygden, men exempelvis i stor-Mumbai lever mer än 50 % av befolkningen om ca 20,5 miljoner personer i slumområden. En ögonöppnare var när vi fick reda på att de som bor i slummen faktiskt betalar hyra för sina skjul, till personer som olagligen har annekterat statlig eller kommunal mark. Kommunen tillhandahåller fritt både vatten och el i slumområdena, varför i stort sett varje skjul i korrugerad plåt har en parabolantenn på taket.

En dryg tredjedel av landets befolkning lever under absoluta fattigdomsgränsen (lever på mindre än USD 1,25/dag) och 68,7% lever på mindre än USD 2/dag. 2011 var det över 300 miljoner personer i Indien som inte hade tillgång till elektricitet. Ungefär 72% saknar tillgång till tillfredsställande sanitära anläggningar. 2008 var det bara 88 % som hade tillgång till dricksvatten i hushållet eller i närheten av hushållet. Det är lätt att räkna ut att många i Indien dör varje år som följd av bristande hygien. Statens bränslesubventioner är för övrigt större än den totala hälso- och sjukvårdsbudgeten.

Religionen spelar otroligt stor roll i Indien. I vart och vartannat gatuhörn ligger en moské, ett tempel eller en kyrka. Jag frågade en av våra guider om det fanns många ateister i Indien. Guiden tittade på mig som om jag var dum i huvudet.

Mahatma Gandhis bystKastsystemet är avskaffat. I lag, i alla fall. (Vi kanske snarare ska börja tala om ett tydligt klassystem än ett djupt rotat kastsystem?) Trots avskaffandet finns det fortfarande ett kvoteringssystem där personer från de lägsta kasten – scheduled casts, eller Dalit – kvoteras in till exempel på universitetet. 2001 utgjorde Dalit 16,2 % av Indiens totala befolkning. Men även om diskriminering på grund av kast är förbjuden sedan 1950 är det svårt att få 1,2 miljarder människor att ändra ett beteende, baserat på en tradition med mångtusenåriga anor. Synen på untouchables – kastlösa som är ”orena” och därmed inte får röras – lever tyvärr i mångt och mycket kvar, trots Gandhis försök att utrota densamma. Landets utbildningsgrad, men också den stora andel av indier tror på pånyttfödelse där de riskerar att återfödas som kastlös eller någon annan lägre stående individ om de ifrågasätter sin plats på jorden här och nu, är också faktorer som konserverar kastsystemet.

Min tolkning är att det sistnämnda – tanken om pånyttfödelse – gör att indierna är ett väldigt stolt folk. Alla finner sig i sin situation och gör sina sysslor med stolthet och värdighet. De accepterar därmed också de hierarkier som kastsystemet har fört med sig. Stoltheten har en stor negativ effekt; den leder till att de inte vill tappa ansiktet inför någon, och inte heller vill erkänna att de eventuellt kan misslyckas. Detta kan givetvis påverka möjligheten att samarbeta eller be om en tjänst.  Min fundering är dock om stoltheten är genuin eller om de helt enkelt har fogat sig in i strukturer som vi i Sverige i mångt och mycket ser som förtryckande.

Det indiska samhället bygger på en tanke om att alla ska vara omhändertagna. Jämfört med Sverige, där det gemensamma respektive individen har en stark ställning är den viktigaste enheten i Indien storfamiljen, besående av flera generationer. Under ett av våra företagsbesök hamnade vi i en diskussion om arrangerade äktenskap, där vår värd förklarade att det systemet var ett mycket mer lyckat koncept än äktenskap baserade på kärlek. Detta underbyggdes med huvudargumentet att Indien har världens lägsta skilsmässofrekvens (drygt 1 %), men att den nu ökar – i takt med att kärleksäktenskapen ökar. Värden förklarade vidare att det vid ett äktenskap inte är två personer som gifter sig, utan två familjer. Rent krasst kan jag säga att jag inte håller med analysen att bara basera framgång på skilsmässostatistik, men å andra sidan lever jag ju i ett samhälle där jag uppmuntras att tänka och känna fritt på ett helt annat sätt. Det är olagligt för två personer av samma kön att ingå äktenskap, trots att diskriminering på grund av sexuell läggning är olagligt sedan 2009. I Indien är det för övrigt olagligt att publikt visa känslor (affections). Hedersmord av såväl män som kvinnor förekommer, och kan beläggas med dödsstraff för den som ertappas, då oftast om det är två personer ur olika kast som valt att gifta sig av kärlek, oberoende av sina familjers godkännande.

SOS Children's Village, PuneTeknik-SMs huvudsponsor Sandvik har genom deras fabrik i Pune ett CSR (corporate social responsibility)-projekt där de sponsrar en av familjerna som bor på SOS Children’s Village i Pune. En kvinna och 10 adopterade barn lever tillsammans i ett hus om tre sovrum, ett vardagsrum, ett kök, ett skafferi och en toalett. ”We’re in to developing children” var SOS devis. På området, som innefattar ytterligare 19 motsvarande hus, finns fotbollsplan, datasal och musikrum. Granne med området ligger en lyxig golfbana. Indien är kontrasternas land!

Min starkaste upplevelse var de två barn om ca 2 och 5 år som nästan desperat drog mig i kläderna och sträckte sig efter min vattenflaska. Sällan har jag varit så tacksam över att jag lever där jag gör, med de möjligheter jag, och inte minst mina barn, har. Och sällan har jag varit så tacksam över att jag fått möjlighet att göra den här resan.

Johan, Henrik och Hans - svenska mästare i Framtida TeknikMen kanske ligger det ändå något i deras ordspråk som säger att ”It will always be alright in the end. If it’s not alright, then it’s not the end.”

Namaste!

Lotta Ljungqvist

"Jag har väldigt specifik skostil, gillar regnbågar och inspireras av ungar"

Relaterade inlägg
Lämna ett svar