För Ännu Mycket Högre Kvalitet – lyssna på ingenjörerna

I nästan samma ögonblick som Högskoleverket (HSV) drog igång utvärderingarna av civil- och högskoleingenjörsutbildningarna, kom beskedet att den europeiska kvalitetsorganisationen ENQA underkänner själva kvalitetssystemet. Högskoleverket får nu två år på sig att leva upp till de principer för kvalitetssäkring som det i egenskap av medlem skrivit under på. Det verkar minst sagt som förgjort att skapa en modell som överlever ens sin första cykel.

Som ENQA rätt hovsamt antyder i sitt brev till HSV, är det knappast något som hindrar att systemet tillfredsställer både Utbildningsdepartementets och ENQA:s olika typer av krav. För departementet handlar det om att få det man har beställt, t.ex. högskoleingenjörer. För lärosätena är det lika mycket en fråga om att kunna ta del av och diskutera en granskning av vägen till resultatet, som underlag för fortsatt utveckling av utbildningarna.

Här yppas, som jag ser det, ett utomordentligt tillfälle att långt bättre än idag ta tillvara de yrkesverksammas erfarenheter. Ett sådant inslag finns förvisso redan nu i systemet i form av alumnenkäter, men dessa är mycket allmänt hållna och tillmäts liten formell vikt – och läggs trots det helt och hållet åt sidan om svarsfrekvensen faller under 50 procent. Kanske är det rimligt att enkäterna bara marginellt tillåts påverka slutresultatet, med tanke på det snäva fokuset på resultat och den knappa information de ger. Men utifrån det utvecklingsperspektiv ENQA nu efterlyser, kan jag inte se några som helst skäl till varför man inte skulle dra nytta av (t ex) ingenjörernas erfarenheter, vare sig det sker genom enkäter eller på annat sätt. De har genomgått utbildningen. De har testat den i yrkeslivet. De har alltså en hel del att bidra med till lärosätena, vilket vi också visade i rapporten Nya ingenjörer om utbildning och arbete.

Man kan tycka vad man vill om både ENQA, HSV, Utbildningsdepartement och själva systemet, men som någon överraskning kommer underkännandet inte. Redan innan förre universitetskanslern Anders Flodström lämnade sin post varnade han för att så skulle ske, och när ENQA:s bedömargrupp i början av året släppte sin preliminära granskningsrapport var formuleringarna i den skarpa.

I vågorna efter den kritiska rapporten från ENQA, förklarade Jan Björklund i en riksdagsdebatt i våras: ”Vi ligger först i Europa med detta. Flera andra är på väg åt vårt håll. EU-kommissionen säger att hela Europa bör gå åt Sveriges håll.”

Det är svårt att bedöma huruvida detta var mer än en from förhoppning. Efter det definitiva beskedet nu i höst, gick departementet hur som helst snabbt ut och meddelade att utvärderingsmyndigheten (efter årsskiftet i den nya skepnaden Universitetskanslerämbetet), får i uppdrag att anpassa systemet till ENQA:s krav inom den givna tvårsfristen. Utan att vika från sitt fokus på studenternas resultat, förklarade man också att den nya myndigheten ”har fått större frihet i att utveckla systemet för kvalitetsutvärdering, i samråd med universitet och högskolor.”

Därmed syns grunden vara lagd för tillkomsten av ett system med dubbla, men därmed inte nödvändigtvis motstridiga syften, där alltså även de examinerade ingenjörernas synpunkter bättre borde kunna tas tillvara.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar