Doktorandernas utbildningsbidrag på utdöende

Nu har även stora Stockholms Universitet sällat sig till de lärosäten där man bestämt sig för att sluta att använda utbildningsbidraget som finansieringsform för doktorander. Det är välkommet och sätter ytterligare press på de få lärosäten som fortfarande tvekar.

Så sent som i våras kom regeringen med en promemoria innehållande förslag om att doktorander med utbildningsbidrag måste anställas på en doktorandtjänst senast när 3 år av utbildningstiden återstår. Det skulle innebära en förbättring från nuvarande 2 år. Nu kan man konstatera att högskolorna och universiteten inte bara matchat regeringens förslag utan sprungit om det. Det visar på att det går att förändra utan att blanda in politiken, vilket är en upplyftande observation för oss som arbetar med att förbättra arbetsvillkoren för våra medlemmar.

För en doktorand som gått på utbildningsbidrag innebär detta en uppgradering till ”fullvärdig” anställd inom högskolan. Tryggheten då man exempelvis blir förälder ökar markant och de stora skillnader som funnits i lön mellan de som har och inte har en anställning minskar (utbildningsbidraget ligger f.ö. på 15 500 kr per månad).

När färre får utbildningsbidrag ökar kostnaderna för lärosätena. Det verkar det råda samstämmighet kring. Det får effekten att antalet doktorander med största sannolikhet kommer att minska. Men exakt hur det kommer att påverka den svenska forskningen i stort är inte glasklart. När doktoranderna blir mer värdefulla rent ekonomiskt finns chansen att mer kraft kommer att läggas på att höja kvaliteten på deras utbildning. Och om antalet doktorander som antas till utbildning minskar kan konkurrensen om doktorandplatserna bli större, vilket i slutändan gör att nivån inom hela forskningen höjs.

Ännu är detta spekulationer. Det som är klart är i alla fall att vi kommer att fortsätta att följa – och påverka – utvecklingen på området.

Josefin Utas

"Jag tycker om att diskutera!"

Relaterade inlägg
Lämna ett svar