Forskare är också människor

I det offentliga spelet om politiken reduceras ofta forskare ner till fyrkantiga bitar eller kanske snarare maskiner som ska ploppa ut nya innovationer som till sist ska komma hela samhället till nytta. Man glömmer att även forskare har mänskliga drivkrafter, som önskan om en viss grundtrygghet i livet, socialt umgänge samt en önskan att bilda familj m.m.

Detta är ämnet som Professor Bo Rothstein är inne på i en debattartikel i DN idag. Han argumenterar emot satsningen på en kvarts miljard i höstens budgetproposition för att försöka locka hit redan etablerade och erfarna (läs: äldre) forskare för att berika vårt forskarkollektiv. Jag tänker inte argumentera för-emot de fem punkter han tar upp utan snarare för hela principen i sammanhanget som han berör men inte nämner uttryckligen: forskare är också människor.

Rothstein anser att det istället för hög lön (vi kommer antagligen ändå aldrig kunna konkurrera med utländska löner) finns andra saker man kan satsa på för att locka intressanta personer hit. Rothstein anser att det vore lättare att med t.ex. Sveriges gedigna trygghetssystem för familjer som har barn, locka unga lovande forskare att komma hit. Jag håller med honom. Detta torde vara en betydligt större och mer gångbar morot än pengar (för unga personer vill säga).

Man kan fråga sig: hur skulle forskningen i landet se ut om man verkligen tog hänsyn till denna princip även inom forskningen – inte bara inom andra verksamheter? Hur många fler kvinnor t.ex. skulle göra forskningskarriär om det fanns lika bra arbetsvillkor inom högskolan som inom det privata näringslivet? Osäkerhet inför framtiden, otrygga anställningar, oberäknelig arbetstid (ibland i princip dygnet runt) skrämmer bort inte bara några utan många från forskningen. Mitt exempel här var kön, men det handlar inte bara om det. Det handlar om personlighet.

Inom alla typer av arbetsgrupper och verksamheter behövs människor med olika personligheter. Man behöver de som är ”wild-and-crazy”, de eftertänksamma, de lojala och trygga, de som förstår teknik och de som förstår sig på människor o.s.v. Utan att tänka på att forskare också är människor och olika smalnar man av poolen för rekrytering av nya forskare. Det blir de som har en viss personlighet som passerar nålsögat, d.v.s. klarar av arbetspremisserna. Konsekvensen av detta blir att enskilda människor blir lidande. Människor som vänder forskningen ryggen och får sina drömmar om en forskarkarriär grusade. Och framför allt blir hela forskningens fortskridande lidande.

Frågan blir: har Sverige råd att fortsätta acceptera dåliga arbetsvillkor inom högskolan och därmed inte fullt ut utnyttja den forskningspotential som finns?

Josefin Utas

"Jag tycker om att diskutera!"

Relaterade inlägg
Kommentar ( 1 )
  1. Brain drain hotar även svensk akademi « Sacobloggen
    2012-10-09 at 09:19

    […] Bo Rothstein, DN Debatt: ”Satsa på unga forskare istället för på gårdagens män” Ingenjörsbloggen: “Forskare är också människor” SULF: ”Är all mobilitet bra mobilitet?” Naturvetarna: “Därför rör sig inte […]

Lämna ett svar