Att elda för kråkorna – ännu mer om inresande studenter och avgifter

Ett av många skäl till att förespråka gratis utbildning för alla inresande studenter, har varit att de kan bidra till att tillgodose centrala kompetensbehov på den svenska arbetsmarknaden (se även tidigare inlägg).

Så hur har det sett ut? För ett par år sedan gjorde Högskoleverket (HSV) ett tappert försök att räkna på hur många av inresande freemover-studenterna (samtliga länder) som stannade i Sverige efter avslutade studier. Osäkerheterna var stora och resultatet därefter – någonstans mellan 13 och 67 procent – men sett bara till tredjelandsstudenter är min bedömning att sanningen förmodligen ligger närmare den lägre siffran.

När det gäller personer från tredjeland – de som nu är aktuella för avgifter – finns även möjligheter att hämta viss information från Migrationsverket. Enligt uppgift från myndigheten beviljades totalt 1053 personer arbetstillstånd i Sverige 2011 efter att tidigare ha haft status som gäststudent.  Av dessa gällde 240 ingenjörsyrken och 277 datayrken.

För tredjelandsmedborgare beviljades därutöver samma år 728 arbetstillstånd för ingenjörer och ytterligare 2575 för datayrken (noga räknat fanns bland dessa också 59 tidigare gäststudenter, som alltså hade rest hem emellan). Bidraget från gäststudenter inom dessa två yrkesgrupper var alltså inte större än 15 procent.

Varför, för att fortsätta att ställa frågor, ser det då ut så, om deras kompetens är så eftertraktad? Av en enkät från HSV våren 2011,  riktad till internationella masterstudenter, framgår nämligen att nära hälften av de tillfrågade planerade eller övervägde att arbeta i Sverige efter avslutade studier. Bara var tionde svarade nej på frågan, medan de övriga inte hade bestämt sig.

Det verkade ju lovande, vilket HSV också konstaterade i rapporten: ”Resultaten ger inget stöd för den ibland uttalade farhågan att de utländska studenterna läser på svenska lärosäten för att sedan återvända till sitt hemland med kompetens förvärvad i Sverige.”

Kanske finns ett frö till förklaring i att det enskilt största problemet (66 procent av studenterna) uppgavs vara svårigheten att hitta ett arbete under vistelsen i Sverige. Det gällde visserligen möjligheterna att skaffa sig en födkrok under studierna, men är det ändå ett mått på hur de tas emot i det svenska samhället?

Den parlamentariska kommitté som författat betänkandet Cirkulär migration och utveckling (SOU 2011:38) är inne på den tanken, och skriver att ”många internationella studenter inte uppfattar att de får en rättvis chans på arbetsmarknaden”. Kommittén menar också att ”de möts av diskriminering när arbetsgivarna inte visar något större intresse att anställa utländska studenter trots goda studieresultat”.

Inte heller de formella problemen ska underskattas. ”En av orsakerna till att så få stannar”, säger kommittén, ”är att tiden mellan avslutade studier fram till att studenten måste lämna landet är kort”. Studerande som vill ansöka om arbetstillstånd ”måste alltså i praktiken ha ett arbetserbjudande före studiernas avslutande”. Att det kan vara minst lika svårt även för forskarstuderande (som dock inte betalar avgifter) framgår av följande artikel i förbundets tidning Ingenjören.

Att de inresande studenterna eldas för kråkorna kan knappast skyllas på avgifterna.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Kommentarer ( 2 )
  1. Här var det extra söta ingenjörskrusbär - Ingenjörsbloggen
    2013-06-19 at 14:21

    […] är det då inte något att förvånas över, att inte fler av de som kommit hit för att studera ingenjörskonst stannar kvar. Det borde inte ha varit så […]

  2. Inte dumt om stipendier till tredjelandsstudenter | Ingenjörsbloggen
    2014-01-16 at 09:22

    […] Men debattörerna poängterar också att trots att en stor majoritet av de utländska studenterna säger sig vilja stanna i Sverige, är det i själva verket färre än bara var sjätte som gör det – och andelen är fallande(diskuterat i tidigare inlägg). […]

Lämna ett svar