Positiv spiral eller ond cirkel

En fråga som till och från är uppe till debatt är om det faktiskt är nödvändigt att så många genomgår en högskoleutbildning – eller en fullt så lång högskoleutbildning – som fallet är idag. Till denna fråga sällar sig ofta sådana om utbildningarnas kvalitet och lönsamhet, för både individ och samhälle.

Nu senast initierades debatten av PJ Anders Linder på SvD, inledningsvis med hänvisning till den amerikanske entreprenören Peter Thiel, som menar att många utbildningar egentligen är både värdelösa och onödiga. Hans slutsatser är naturligtvis inte oomstridda, och den som vill höra både honom och några meningsmotståndare kämpa om verklighetsbeskrivningen kan ladda ner en debatt från NPR på temat Do Too Many Kids Go To College?

Debatten rullade på, men handlade egentligen inte så mycket om studenternas rätta antal, utan mer om utbildningens relevans och kvalitet liksom om forskningens frihet och finansiering. När Linder rundar av det hela i sitt avslutande inlägg, väljer han att formulera det så att kvalitet och ändamålsenlighet måste gå före studenternas numerär och det antal år de tillbringar på högskolan. Det är lätt att hålla med, men som slutkläm blir det lite trivialt.

Närmare brännpunkten kom nog Linder tidigare i artikeln, där han menade att ”alla kan i varje fall inte stärka sin relativa ställning genom att tillbringa fler år vid högskolan, det är dömt att sluta i ren inflation”. Han återger även ett citat från en amerikansk professor som befarade att man om 20 år skulle behöva ha doktorsexamen för att bli vaktmästare. Jag försöker se det framför mig:

Idag
– Har du sett, vi har fått en ansökan från en doktor till vaktmästartjänsten!
– Ha, ha. Den var bra. Knasbollar går i papperskorgen.

Tjugo år senare
– Nu har vi fått en ansökan från en doktor till vaktmästartjänsten igen.
– Ska vi ta den då, så slipper vi gå igenom hela bunten?
– Ja, och du kommer ihåg civilingenjören vi anställde förra året…?
– Påminn mig inte. Det blir en doktor i år.
– Men tror du inte att hon vill ha högre lön?
– Varför då, det är ju samma jobb?

Ännu senare
 – I år har vi har fått två dussin ansökningar från doktorer till vaktmästartjänsten.
– Det här är bara föör jobbigt.
– Men du, vi kan väl kolla om vi hittar en docent i högen?

Det som förvånar mig är att SvD-debatten helt har kretsat kring vad högskolan bör göra. Om det är som Henrik Bohlin på Södertörns högskola menade, att högskolorna fylls av omotiverade studenter som bara är där för att få ett jobb, så måste rimligen agerandet hos dem som anställer också ha betydelse – alldeles oavsett om utbildningarna är sämre än förut i akademiskt hänseende. Patrick Krassén på Svenskt Näringsliv ser i en kommentar inget fel i att studenterna läser för att få ett arbete, och varför skulle han göra det? Men man får förmoda att studenterna går på högskolan för att få jobb för att detta har visat sig vara framgångsrikt. Det vilar alltså ett inte obetydligt inslag av av ägg och höna över hela situationen. 

Om kvaliteten på vissa utbildningar är så låg att det behövs en längre examen för att fånga upp det som tidigare rymdes i en kortare, så visst måste det rättas till. Men om personer med längre utbildning bara därför anställs före dem med en kortare, förtjänar även detta att rättas till. Studenternas inflytande är under alla omständigheter begränsat men signalerna till dem avgörande.

Så nog bör i vart fall en del av lösningen ligga i att den som anställer aktivt tar avstånd från vaktmästarscenariot.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar