”Missade möjligheter” missar analysen

Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät 2012 bär titeln ”Missade möjligheter”, men frågan är om inte missarna är lika stora i analysen.

Hela 76 procent av företagen i enkäten anser att den viktigaste orsaken till att det är svårt att rekrytera är att det är brist på personer med rätt yrkeserfarenhet. Med oavsiktlig ironi deklareras därför: ”Att en så stor del av företagen efterlyser sökande med yrkes- och arbetslivserfarenhet visar hur viktigt det är för en individs chanser att få jobb”.

Detta är i sig ingen överraskning. I SCB:s Arbetskraftsbarometer har företagen i flera år signalerat att det är brist på ingenjörer med erfarenhet, samtidigt som tillgången på nyexaminerade i regel har angetts vara i balans, eller till och med god.

Arbetsmarknaden för både nyexade och erfarna ingenjörer är och har förvisso varit stark, och jag ser inte skäl att tro något annat om framtiden. Men hjälp mig med principen här: hur kan man göra något åt antalet yrkeserfarna utan att släppa in fler nyexaminerade på arbetsmarknaden?

Problemet är förvisso besynnerligt, men Svenskt Näringslivs förklaring är inte mindre egendomlig. Bekymret visar sig nämligen vara att LAS begränsar arbetskraftens rörlighet. Om bara fler yrkeserfarna skulle ”våga pröva vingarna”, resonerar man – och det gör de inte med den trygghet LAS sägs erbjuda – så skulle ”företagens chanser att hitta rätt medarbetare öka och dessutom antalet jobböppningar öka”.

Hur tänker man här? Om en yrkeserfaren lämnar sitt arbete, blir säkert någon annan arbetsgivare glad (liksom även den erfarne, eftersom denne som regel lyckas förhandla upp lönen). Men eftersom det första företaget av enkäten att döma i första hand kommer att söka är en ersättare med yrkeserfarenhet, så är problemet precis lika stort som förut.

På annan plats i rapporten är dock vinkeln en annan. Det uttrycks en berättigad oro över matchningsproblemen ökar, vilket yttrar sig i att arbetslösheten är idag är högre än tidigare vid samma förhållande mellan arbetssökande och arbetskraft. Men, fortsätter man, situationen skulle ha varit ännu värre utan krisöverenskommelserna inom industrin (genom vilka personalens arbetstid och lön temporärt reducerades), eftersom de  räddade ett stort antal jobb från att försvinna.

Krisöverenskommelserna hade sina poänger. Företagen kunde snabbt minska sina kostnader, låta de anställda vara kvar, och när konjunkturen vände snabbt dra igång produktionen igen. Men avtalen hämmade definitivt rörligheten – det var ju hela poängen, och det som var ett problem när det gällde LAS beskrivs nu alltså plötsligt som något positivt. Och eftersom det här var fråga om högviltet yrkes- och arbetslivserfarna, så borde det ha funnits företag därute som lika gärna hade anställt dem när konjunkturen vände – eller kanske redan tidigare.

På listan över de största orsakerna till rekryteringssvårigheterna kommer rätt utbildning näst efter yrkeserfarenhet. Det gör det verkligen inte lätt för ungdomarna. Får du inget jobb, borde du skaffa dig ett. Om du bättrar på din egen matchning genom att studera vidare, visar det sig att du för att få ett jobb ändå redan borde ha haft ett. Av enkäten framgår också att ju längre utbildningen är, desto längre yrkeserfarenhet vill företagen ha. För högskoleutbildade vill fyra av fem företag att den sökande ska ha minst två års erfarenhet av yrket. En fjärdedel ser helst att de har mer än fem års yrkeserfarenhet.

Missförstå mig rätt här. Jag har full förståelse för att företag vill anställa personer som är i full gång från första dagen. De allra flesta på arbetsmarknaden har av naturliga skäl också erfarenhet av något slag och omfattning, varför det inte heller är så märkligt att efterfrågan är störst på dessa. Det finns också skäl att arbeta för ett ökat samarbete mellan högskolor och näringsliv kring olika former av arbetslivsanknytning.

Det är däremot en annan sak hur länge man kan fortsätta att önsketänka sig en situation där alla som lämnar högskolan efter tre eller fem års heltidsstudier samtidigt har två eller rentav fem års erfarenhet – i det yrke de just utbildats för.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar