Mer om inresande studenter och studieavgifter

När Högskoleverket nu släppt de fullständiga siffrorna över inresande studenter är bilden inte lika dramatisk som vid rapporteringen i höstas. I sak är huvudbudskapet dock detsamma: de inresande studenterna har minskat med en tredjedel, och det är de som berörs av de nya studieavgifterna – freemover-studenter från tredje land – som svarar för hela bortfallet. Dessa minskade från 7600 till 1600, eller med 79 procent (och kanske ännu något mer, eftersom några kan ha saknat ursprungsland)

Faktum är att när den totala bilden presenteras, ser det nästan småaktigt ut att 1155 av totalt 14 700 inresande studenter ska avkrävas avgifter (450 av de 1600 hade anknytning till Sverige och var därmed undantagna från betalningsskyldigheten).

Samtidigt bör man hålla i minnet att antalet freemover-studenterna från tredje land alltså var hela 7600 hösten 2010, efter att ha ökat starkt under flera år. Och när utbytesstudenterna hösten 2011 räknas med, kom trots allt 4 300 studenter till Sverige från länderna utanför EU/EES . När universitetskanslern i höstas utbrast: ”Sverige behöver studenter också från länder utanför EES!” syns det därför ha varit en överreaktion. Totalt sett utgjorde de inresande studenterna också så mycket som 21 procent av samtliga nybörjare, även om det var en minskning från 28 procent hösten 2010.
 
Å andra sidan var teknik det enskilt största ämnesområdet för freemover-studenterna från tredjeland hösten 2010. Jämfört med i höstas krympte antalet från 3150 till bara 600. Sett till samtliga inresande minskade dock andelen studenter i teknik betydligt måttligare; från 23 till 19 procent. Och om de inresande på tex KTH totalt sett utgjorde 53 procent av nybörjarna höstterminen 2010, var andelen fortfarande 44 procent i höstas.

Det var mycket siffror; fler finns i rapporten – och alldeles säkert sitter det en liten jäkel på axeln av var och en av dem.

Frågan är vad allt betyder?  Är avgifterna en storm i ett krympande vattenglas? Kommer inresandet av studenter från tredjeland att ta fart igen? Hur bra eller dåliga är avgifterna för Sverige?

Den sista frågan har stötts och blötts en hel del i debatten före och efter beslutet om avgifterna, och argument har inte saknats. Det har handlat om allt från att det stärker Sveriges konkurrenskraft genom kontakter i tredjeland, att det är ett effektivt bistånd till studenter i fattiga länder, att det är en solidaritetsfråga, att det bidrar till att tillgodose behovet av vital kompetens på svensk arbetsmarknad, att högskolorna behöver tredjelandstudenterna för att upprätthålla viss kritisk utbildning, att det skapar förståelse och kulturellt utbyte mellan nationerna – för att nämna några.

Allt detta är viktigt, och jag tvekar inte att i min tur utbrista att studenter från hela världen ska känna sig välkomna till Sverige. Det jag kan fråga mig är om kostnadsfri utbildning för alla är det bästa sättet att uppnå det ovan eftersträvade – enskilt eller sammantaget. Som framgår ovan utgjorde de inresande studenterna i höstas ändå en femtedel av alla nybörjare, inklusive 4300 från utanför EU/EES – och det är väl inte så pjåkigt?

En annan sak är att de medel som staten sparar på avgifterna bör återföras till högskolan dels för att stärka kvaliteten, dels för riktade stipendier till sådana studenter som är särskild meriterade, liksom till sådana som faller in under något av de ovan nämnda argumenten. Ambitionerna finns förvisso där, men en alltför liten del av pengarna har följt efter.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Lämna ett svar