Många turer kring CSN-härvan, men är David&Goliat-temat något felvinklat?

Idag var sista dagen som universitet och högskolor, studentkårer och fackliga organisationer fick möjlighet att reagera på den konsekvensutredning som CSN nyligen gjort med anledning av regeringens proposition om ett flexiblare studiemedelssystem tidigare i våras. Upprinnelsen till hela denna historia var när studenterna började få återbetalningskrav av studiemedel under våren och hösten år 2010 trots att de i enlighet med dem själva och utbildningsanordnarna studerar på heltid. Frågan ska nu landa i ett riksdagsbeslut den 21 juni.

Det är lätt att anta ett David & Goliat-tema över hela spektaklet, där studenterna skulle ha utsatts för pennalism av statsmakterna, med CSN som boven i dramat och en regering som inte hörsammar dem. Fast riktigt så enkelt vill jag påstå att det inte är. För vem är egentligen Goliat i detta drama?

Låt mig göra klart från första början att studenterna oskyldigt har drabbats av återbetalningskrav från CSN då de i god tro påbörjat studier som har marknadsförts som heltid. Dessa studenter bör absolut få kompensation för detta misstag. Däremot kan ansvarsfrågan ifrågasättas mellan lärosätena, med sin självhävdande rätt att utforma och lägga upp utbildningskurser utefter högskolelagens premisser, och CSN, som har att följa studiestödslagen.

Det är alldeles för lätt att sitta och kasta paj åt en myndighet som redan är, och har varit, ganska hårt utsatt. För kanske det ändå är läge att fundera på vem som ska göra rättning i leden. Är det rimligt att frångå definitionen av en studieperiod där studietakten är reglerad till 1,5 poäng per vecka med ett helårsresultat av 60 poäng? På vilka grunder ska detta i så fall göras? Att man arbetar hårt och effektivt i sina studier, kanske till och med hårdare än andra studenter, innebär ju inte att man har högre levnadskostnader. Inte heller att man kan frångå de befintliga regler som finns för studietakt för att slippa omtentamensperioder på somrarna, såsom andra studenter har att förhålla sig till. Eller att lärarna för den delen kräver utrymme att rätta tentamen under terminen innan sommarledigheterna, som påstods av Gabriel Ledung, ordförande för Uppsala Studentkår, nyligen i en debattartikel i SvD. Jag har ännu inte hört tillräckligt godtagbara skäl i det pedagogiska upplägget som försvarar denna hållning.

Det vore därför önskvärt att alla parter, så även lärosätena, utnyttjade förestående sommarmånader till lite självreflektion för att lämna krypskyttegravarna. Jag anser det alldeles nödvändigt att ett närmande av parterna bör ske för att i samråd leta sig fram till en helhetslösning som kan trygga framtida studenters studiesociala situation.

Utanför mitt halvöppna fönster på kansliet hör jag vrål och tutande från lastbilsflakens gymnasieelever som precis tagit studenten. En tid som ofta spirar av framtidstro och hopp. Många av dessa ungdomar kommer antagligen att läsa vidare på högskolan för att öka deras chanser på arbetsmarknaden. Låt oss verkligen se till att de får en rättvisande start med ett enhetligt, tydligt och sammanhållet studiemedelssystem som alla parter kan skriva under på.

Laila Abdallah

"Internationell Sekreterare"

Relaterade inlägg
Kommentar ( 1 )
  1. Ulrika Bohlin
    2011-06-12 at 21:13

    Jag tycker att det här är ett bra blogginlägg som belyser frågan väl, men efter att ha läst Gabriel Ledungs artikel kan jag inte se att han skriver att ”lärarna för den delen kräver utrymme att rätta tentamen under terminen innan sommarledigheterna”. Det jag läser är att han påpekar att det inte är möjligt att, som i Uppsala med 30 000 studenter, tentera alla samtidigt i sista veckan då lokalerna och tentavakterna inte räcker till. En fin lösning på det är att tentera på andra sätt än med en stor sluttentamen, som t ex projekt och/eller teoritentor tidigare under kursen. Men som sagt, ett bra inlägg som dock inte verkar leda till den debatt som behövs i frågan! Kämpa på med opinionsbildandet!

Lämna ett svar