Ingenjörer på hett plåtttak

Ja, byggnadsplåtslagare är hetast i Arbetsförmedlingens senaste bedömning av arbetsmarknadsläget till och med första halvåret 2012 – men därnäst kommer ingenjörs- och datayrken stort. Ingenjörsyrken fyller hela åtta av positionerna på bristlistans tjugo-i-topp. Jämfört med i höstas ökade bristindex för samtliga ingenjörsyrken, och bara på kemisidan bedöms tillgången på både civil- och högskoleingenjörer vara tillräcklig för att möta efterfrågan.

Jag ska erkänna att rubriken var oemotståndlig när jag väl fått den i huvudet,  men knappast särskilt begriplig. Och för att rådbråka temperaturliknelsen ytterligare, så är det väl snarare näringslivet som just nu borde bryta ut i svett, särskilt som efterfrågan på teknikyrkena förväntas stiga ytterligare de närmaste åren.

Arbetsförmedlingen poängterar att det främst är yrkeserfarna ingenjörer som är svårrekryterade, men att det i sin tur ger goda möjligheter för nyexaminerade att få jobb. För nyexade inom datavetenskap höjer man till och med oddsen till ”mycket bra möjligheter att snabbt hitta arbete de närmaste åren”, trots att fler utbildar sig på högskolenivå.

Det är alltså först när man petar ned den gamla visan om att man ska ha en färsk utbildning och tio års erfarenhet från topplistan som – voilá – chanserna att få jobb ökar för nyexaminerade. Och för att så ska ske är uppenbarligen en viss brist i indexets mening bara av godo.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Kommentarer ( 5 )
  1. Joakim
    2011-07-02 at 10:39

    Hej Olle,

    Jag har två frågor:

    1. Om Arbetsförmedningens bedömning av arbetsmarknadsläger verkligen skulle stämma, hur kommer det sig då att ingenjörernas löner ökar mindre än för andra kategorier på arbetsmarknaden? Om bedömningarna stämde borde ingenjörernas löner snarare tjur-rusa, men istället sker det omvända! Har Sveriges Ingenjörer varit extremt usla förhandlare, är Arbetsförmedningens prognoser felaktiga, eller vilka andra förklaringar ser ni?

    2. Många ingenjörer arbetar numera i konsultbolag. Dessa konsultbolag ”ser” i princip samma uppdragsförfrågningar inom den region de är verksamma inom. Antag då att ett företag skickar ut 100 uppdragsförfrågningar, och 10 konsultbolag tar emot dessa förfrågningar. När konsultbolagen då uppskattar behovet av arbetskraft ser varje konsultbolag en möjlighet att anställa 100 personer. Helt plötsligt har således 100 verkliga tjänster förvandlats till 10×100=1000 tjänster i prognoserna. Hur tar Arbetsförmedningen (och Sveriges Ingenjörer) hänsyn till sådana ”multiplikator-effekter” i sina prognoser?

  2. Anders
    2011-09-18 at 22:19

    Jag tycker det var intressanta frågor som Joakim ställde!

    Har författaren till blogginlägget möjlighet att ge ett svar på dessa vore det trevligt?

  3. Olle Dahlberg
    2011-09-21 at 11:11

    Visst påverkas löneutvecklingen av efterfrågan och konjunktur. Det här kan mätas på olika sätt, men det var särskilt tydligt under rusningen inom IT fram till, och strax efter milennieskiftet (då även antalet examinerade var större än idag). När sedan bubblan sprack, bröts den utvecklingen. Efterfrågan har varierat sedan dess, men som regel legat förhållandevis högt, utan att det har givit några liknande effekter på lönerna.

    Ingenjörer har generellt sett en bred arbetsmarknad, och kommer som regel ner på fötter. Men det som rimligen borde vara mest angeläget för företagen, är att de landar där deras tekniska kompetens verkligen tas tillvara.

    Situationen vi nu befinner oss i, präglad av fortsatt ekonomisk osäkerhet, är inget drömläge för krav på ökade löner. Men om företagen verkligen är oroade för teknikintresse och spetskunnande på längre sikt, skulle det vara direkt kontraproduktivt att inte visa att man tar ingenjörernas löner på allvar.

    När det gäller Arbetsförmedlingens bristindex, skriver man så här i inledningen till sin senaste rapport i serien ”Var finns jobben?” (www.arbetsformedlingen.se/prognoser):

    ”Arbetsförmedlingens yrkesprognoser bygger på förmedlingskontorens bedömningar av yrken som är representerade på deras lokala arbetsmarknader. Bedömningarna har gjorts efter att förmedlingarna genomfört intervjuer med närmare 12 500 privata arbetsgivare, ett antal statliga arbetsgivare samt representanter för olika verksamhetsområden i landets samtliga primär och landstingskommuner. Till detta har förmedlingarna även lagt den kunskap som inhämtats i den dagliga verksamheten.

    Det handlar alltså inte om en summering rätt upp och ner av antal sökta personer inom ett visst yrke. Mer information om Arbetsförmedlingens tillvägagångssätt står att läsa i rapporten.

  4. Joakim
    2011-10-24 at 19:24

    Hej Olle,

    Du skrev angående fråga 2:

    ”Bedömningarna har gjorts efter att förmedlingarna genomfört intervjuer med närmare 12 500 privata arbetsgivare, ett antal statliga arbetsgivare samt representanter för olika verksamhetsområden i landets samtliga primär och landstingskommuner. […] Det handlar alltså inte om en summering rätt upp och ner av antal sökta personer inom ett visst yrke.”

    Vad det gäller den delen av bedömningen av arbetsmarknadsläget som grundas på intervjuer med företagen så kommer ”multiplikatoreffekten” jag beskrev i punkt 2 ovan gälla ändå, även om företagen inte rapporterar exakta antal sökta personer. Konsultbolagen kommer ju i mitt exempel ovan fortfarande överskatta behovet av personal med en faktor 10, även om de i intervjuerna kanske uttrycker det i kvalitativa termer (tex ”mycket stort behov av att anställa”) istället för i kvantitativa termer (tex ”vi behöver anställa 100 personer”).

    Håller du med?

  5. Olle Dahlberg
    2011-10-25 at 09:52

    Joakim,

    Jag undrar om inte det enda raka är att rikta frågan direkt till Arbetsförmedlingens prognosenhet, för att undvika tolkningar i flera led. Du hittar säkert ett tillfälle att återkomma med svaret här på Ingenjörsbloggen.

Lämna ett svar