Utländska ingenjörers utbildningar bedömda av Högskoleverket

En av Högskoleverkets (HSV) många uppgifter är att bedöma utländska examina, för att se vilken svensk examen de närmast motsvarar – allt i syfte att göra det lättare att komma in på vår arbetsmarknad.

Förra året utfärdades total 4200 sådana bedömningar, rapporterar man nu, ”vilket motsvarar samtliga examinerade från ett lärosäte av Stockholms eller Uppsala universitets storlek”, eller sju procent av alla nyexaminerade.

En närmare titt på underlaget visar att 159 bedömningar motsvarade civilingenjörsexamen och 359 högskoleingenjörsexamen. Totalt sett var de alltså inte särskilt många, men även de svarar mot ungefär 10 procent av en årskull nya högskoleutbildade ingenjörer. Inget litet tillskott, alltså.

Allt detta borde vara odelat positiva nyheter. Som vi tagit upp tidigare på Ingenjörsbloggen ropar svenska företag i allt större utsträckning efter ingenjörer, och de borde rimligen stå i kö för att ta emot de nyanlända. Ja, i själva verket borde de egentligen vara efterfrågade samma dag de sätter sin fot på svensk mark, med eller utan bedömning av HSV.

Men riktigt så enkelt är det inte, och den rubrik HSV valt för sin analys skvallrar om just detta: ”Tusentals utländska akademiker till arbetsmarknaden”. Inte arbetsmarknaden, utan till den. Analysen innehåller inga uppgifter om de fick jobb eller inte, men medvetna om problemen ägnar man också ett avsnitt åt att fundera på vad som mer kan göras för att underlätta etableringen. När Högskoleverket sätter punkt för det resonemanget, gör man det genom att lite uppgivet backa tillbaka till ruta ett.

”Avslutningsvis kan man fråga sig om det egentligen är kompletterande insatser för att bygga på kompetensen hos personer med utländsk bakgrund som behövs, eller om det snarare är synen på hur arbetsmarknaden värderar annan kompetens och andra meriter än de vi är vana att se, som behöver förändras.”

Ingenjörsyrket är internationellt till sin karaktär, vilket inte minst visas av att svenska ingenjörer utan större problem kan söka sig ut i världen. Vi tror oss kanske om att helt enkelt vara bättre än de andra, men innan vi sätter näsan i vädret bör vi ta oss en funderare på om skälen för att utländska ingenjörer har svårare att få jobb har med annat än utbildningens kvalitet att göra.

Men språket då? Visst är kunskaper i svenska viktiga, men hur kan det då komma sig att svenska företag rekryterade långt fler förra året via en annan kanal till svensk arbetsmarknad? 2010 utfärdade Migrationsverket 850 arbetstillstånd för ingenjörer och 2200 för dataspecialister – främst från Indien och Kina – enligt de förenklade regler som började gälla i slutet av 2008. Kan de svenska? Och vet svenska arbetsgivare verkligen så mycket mer om utbildningarna de har bakom sig – och som alldeles säkert inte är bedömda av HSV?

I det senaste numret av vår tidning Ingenjören skrevs en hel del om utländska ingenjörers varierande jobbsökarframgång . Min kollega Magnus Skagerfält kommenterade där sakernas tillstånd så här:

– Vi oroar oss för ingenjörsbrist, tillsätter delegationer och arrangerar kampanjer för att öka ungdomars intresse för att läsa teknik och naturvetenskap på högskolan. Varför öppnar vi inte dörrarna för de tusentals arbetslösa från andra länder med utbildning och erfarenhet?

Och det kan man verkligen fråga sig. Hur är det med den globala by vi så ofta yvs över att vara del av? Är vår grind bara öppen utåt?

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Kommentar ( 1 )
  1. Snart för gammal
    2011-03-18 at 15:29

    ”– Vi oroar oss för ingenjörsbrist, tillsätter delegationer och arrangerar kampanjer för att öka ungdomars intresse för att läsa teknik och naturvetenskap på högskolan. Varför öppnar vi inte dörrarna för de tusentals arbetslösa från andra länder med utbildning och erfarenhet?”

    Varför inte även öppna dörrarna för horderna av svenska arbetslösa ingenjörer? De nyutexaminerade, de ”för gamla” (dvs. över 35) osv.

    Vi ingenjörer har genomskådat arbetsgivarnas påstådda ”ingenjörsbrist” för länge sedan. Frågan är när ”vårt” fackförbund ska göra det… Troligtvis aldrig, och det är en avgörande anledning till att jag och många med mig inte är medlemmar längre. Synd.

Lämna ett svar