Priset på spetskompetens stiger

Ingenjörsbristen har blivit en följetong i media. Det varnas för hämmad tillväxt, försämrad konkurrenskraft och lägre produktivitet när företagen saknar spetskompetens på exempelvis forsknings- och utvecklingstjänster. Det är därför en naturlig konsekvens att ingenjörernas ingångslöner nu stiger, liksom lönerna vid nyanställningar.

Att utfallet i lokala löneförhandlingar ändå har varit skralt, främst inom industrin, kan bland annat ses i ljuset av krisen. De stora företagen har hållit sig nära de låga stupstockarna och potterna i kollektivavtalen, kanske för att de tycker det kostar mer än det smakar att försöka differentiera mellan olika grupper. Det tror jag är ett felslut. Men det stora problemet är att de agerar likadant i högkonjunktur. Anställda dras över en kam, trots olika löneavtal.

De generationer som nu tar sig ut på arbetsmarknaden tror inte på livstidsanställningar. De byter jobb gärna och ofta, är inte lika lojala mot sin arbetsgivare som deras föräldrar var. Inom en yrkesgrupp som trots den djupaste ekonomiska krisen sedan 30-talet bara hade 1,5 % arbetslöshet (endast 1,0 % idag) blir effekten dubbel. Företagen kommer att få kämpa allt hårdare för att behålla den vassaste kompetensen. Sannolikt kommer detta att visa sig redan 2011.

Skriven av Tobias Nilsson, tidigare ombudsman förhandlingsenhet industri

Ingenjörsbloggen
Relaterade inlägg
Lämna ett svar