Länge leve pappaledigheten!

Tobias Nilsson, ombudsman förhandlingsenhet industri

Idag börjar jag jobba igen efter en föräldraledighet. Att vara pappaledig är något jag unnar alla fäder. Det är ett privilegium förunnat en försvinnande liten del av världens män och det är en chans som inte kommer så ofta. Ändå nyttjas den inte fullt  ut av de flesta som har möjligheten. Det är delvis begripligt; många känner sig tvungna att avstå av ekonomiska och karriärmässiga skäl. Men det är synd, för jag tror att det långsiktigt skulle gynna alla – inte bara de närmast berörda – om fler föräldrar delade hyfsat lika på föräldraledigheten. Jag har ingen enkel lösning på problemet, men jag tycker det är något vi på allvar borde fundera på hur man kan uppnå.

Ordet föräldraledighet är för övrigt en missvisande term som jag antar speglar samhällets (låga) värdering av arbete i hemmet. Det är stundtals rätt jobbigt att vara hemma med barn. Främst för att väldigt få i denna vår lutherska avkrok bara sitter och jollrar med ungen hela dagarna, utan känner det som sin plikt att faktiskt göra lite nytta i hushållet också. Vilket i och för sig medför att hela familjen får mer tid att umgås efter jobb och dagis.

Småbarnsföräldrar blir av nöden effektiva. Får man bara styr på verksamheten finns det emellanåt stora möjligheter att även traktera sig själv. Jag har återfått gamla intressen och tagit upp nya, jag har hunnit träffa vänner och se mig omkring. Jag har till och med smugit in en tupplur eller två när det känts som jag förtjänar det. Vi har haft en bra tid tillsammans, jag och lillen.  

Men i längden blir hemmafrulivet en smula torftigt. Jag har saknat den stimulans som yrkesmässiga utmaningar och umgänge utanför bekvämlighetssfären erbjuder (detsamma verkar för övrigt också gälla sonen). Men möjligheten att kunna sysselsätta tankarna och tiden med stora frågor som familjen, livet, samhället, konsten och för all del även jobbet (snarare än bara jobbet) har förskjutit mina perspektiv på ett rätt sunt sätt.

Att möjligheten finns räcker inte för att alla ska våga ta den. Kan vi, arbetsmarknadens parter, hitta nya sätt att stimulera ett mer jämlikt uttag av föräldraledigheten? Det är något vi bör fundera på inför höstens avtalsrörelse.

Tobias Nilsson
Relaterade inlägg
Lämna ett svar