Tungt lass på Björklunds axlar

Johan Sittenfeld, utredare

Statsministern har inte gjort sig känd för att tala mycket om vikten av forskning och innovation. En ljusglimt är därför att han i regeringsförklaringen säger att en innovationsstrategi ska tas fram. Å andra sidan blir man förundrad över bemanningen på utbildningsdepartementet. När andra länder och EU i sin helhet inte kan tala nog om vikten av sastningar på utbildning, forskning och innovation förefaller det som om den nya regeringen drar ner på bemanningen inom dessa områden. I skrivande stund ser det ut som om Nyamko Sabuni ska ansvara för förskola, övrig barnomsorg, vuxenutbildning och studiemedelssystemet vid sidan om jämställdhet och ungdomsspolitik. Det måste betyda att Jan Björklund inte bara ska ansvara för högre utbildning och forskning utan dessutom för hela ungdomsskolan i övrigt inklusive gymnasium och grundskola. Vid sidan om detta ska han hinna vara vice statsminister. Det finns bara ett sätt att se positivt på detta och det är att forsknings- och innovationsfrågorna, just genom hans utnämning till vice statsminister, hamnar närmare maktens centrum. I flera andra länder drivs dessa frågor av en bred innovationsberedning med statsministern som ordförande

Johan Sittenfeld

"Jag drömmer om vandringar i ödsliga berg och kajakfärder i stilla vatten"

Relaterade inlägg
Kommentarer ( 9 )
  1. Mållgan
    2010-10-09 at 06:02

    Och just i dessa frågor skulle verkligen också behöva drivas av en minister med högre utbildning. I Tyskland eller Frenkrike skulle aldrig en major blivit utsedd till minister för forskning.

  2. Joakim
    2010-11-04 at 00:30

    Ja, det är lite märkligt att det inte tillsattes någon högskole- och forskningsminister. Speciellt med tanke på att ministären utökades från 22 till 24 ministrar.

    Förra mandatperioden klubbade Alliansen iofs igenom en hel del viktiga propositioner inom högskoleområdet, exempelvis:

    * Prop 2006/07:43: Avpolitisering av styrelserna för universitet och högskolor.
    * Prop 2008/09:154: Avskaffande av kårobligatoriet.
    * Prop 2009/10:139: Nytt kvalitetssäkringssystem för högskolor och universitet.
    * Prop 2009/10:149: Ökad frihet för universitet och högskolor. Avregleringar när det gäller organisation, läraranställningar och utbildning. Dessutom avskaffas examinationsmålen för civilingenjörs-, sjuksköterske- och lärarutbildningarna.

    Kan det vara så att regeringen anser att de stora förändringarna man ansåg behövde göras redan är genomförda och att besluten nu bara behöver ”verka ut”, så det behövs ingen dedikerad högskoleminister längre? Tycker dessutom många av propositionerna ovan har handlat om att avpolitisera och avreglera högskolan, så avsaknaden av en högskoleminister kanske också är en signal om att regeringen anser att politiker ska lägga sig i mindre?

    Eller är det några andra stora förändringar på gång inom högskoleområdet? Någon på SI som vet vad som finns i ”pipeline” på utbildningsdepartementet möjligtvis? Något som ni tycker *borde* ligga i pipeline?

    Jag tittade bland Statens Offentliga Utredningar på utbildningsdepartementet (som brukar indikera vad som är på gång) från 2009 och 2010. Det var inte mycket som berörde högskolevärlden tyckte jag. Den intressantaste var nog SOU 2010:28 ”Vändpunkt Sverige – ett ökat intresse för matematik, naturvetenskap, teknik och IKT”. Såg att Olle Dahlberg på SI hade ett blogginlägg om den nyligen för övrigt.

  3. Olle Dahlberg
    2010-11-08 at 10:09

    Regeringen har förvisso lotsat igenom en hel del förändringar i både högsskola och grund-/gymnasieskola. Som du observerat ser det också rätt tunt ut när det gäller nya grepp inom den närmaste framtiden, bortsett från just hanteringen av Teknikdelegationens förslag.

    Men ett område som bara delvis är avbetat gäller högskolornas autonomi. Den aktuella propositionen räknar upp en rad detaljer som det återstår att beslutas om, eller som ”bör ses över”. Den riktigt knöliga frågan, som regeringen där valde att släppa tills vidare, gäller i vilken myndighetsform högskolorna ska bedriva sin verksamhet.

    Utbildningsministern kommer också behöva vara fortsatt på bollen när det gäller det nya kvalitetsutvärderingssystem för högskolan som Högskoleverket nu håller på att ta fram. Redan 2011 ska det börja tillämpas, och det är svårt att tro att det kommer att ske utan gnissel.

    Det lär alltså knappast vara tillräckligt att luta sig tillbaka en mandatperiod och vila på beslutade reformer.

  4. Johan Sittenfeld
    2010-11-17 at 12:43

    Tack Joakim för dina reflektioner. I tillägg till det Olle skriver skulle jag på din fråga om det är något särskilt som Sveriges Ingenjörer efterlyser vilja framhålla en sak, möjlighen detaljerad men ändå viktig. I den senaste forskningspropositionen som avser perioden fram t o m 2012 lyfte man väldigt tydligt fram att man ville öka interaktionen mellan högskola och omvärld. Det sannolikt bästa sättet att få till det är att underlätta personers rörlighet mellan akademi och näringsliv. I propositionen tryckte man på att regelverket behöver ses över så att personer ”utifrån” får lättare att konkurrera om tjänster med dem som gör en traditionell akademisk karriär. Av detta har vi ännu sett intet, men det är något som vi starkt efterfrågar.

  5. Joakim
    2010-11-18 at 13:40

    Hej Olle & Johan,

    Tack för era synpunkter. En fundering jag har angående Prop 2009/10:149 är vad ni tror avskaffandet av examinationsmålen för civilingenjörsutbildningen kommer ha för effekter?

    Först min bild av vad ändringarna innebär:

    Som jag har förstått det så beslutade högskolorna även tidigare själva över hur många platser de skulle tillhandahålla på civilingenjörsutbildningarna. Regeringen satte dock upp mål för hur många examinerade civilingenjörer man ansåg behövdes. Detta omvandlades till mål för antal utbildningsplatser. Högskolorna kunde sedan söka anslag för dessa utbildningsplatser, men kunde max få ersättning för så många utbildningsplatser som regeringen fastslagit i sitt mål.

    Med det nya regelverket som införs i Prop 2009/10:149 så får högskolorna fortfarande söka anslag för utbildningsplatser. Men de söker nu istället anslag för ett visst antal platser per utbildningsområde (är osäker på exakt hur områdena är uppdelade, men tänkbara områden är samhällsvetenskap, teknik osv?). Regeringen sätter fortfarande tak för hur många utbildningsplatser som högskolorna kan beviljas anslag för (taken sätts per område). Men skillnaden är att det är upp till högskolorna att själva bestämma hur många av platserna per område som de väljer att avsätta till respektive utbildning. Inom teknikområdet kan de exempelvis själva besluta hur många av de beviljade utbildningsplatserna som ska avsättas till civilingenjörsprogrammen respektive övriga utbildningar inom teknikområdet.

    Jag har några frågor till er angående detta:

    1. Stämmer beskrivningen ovan med er bild? Om inte, vad är det som är det som inte stämmer?
    2. Vem på högskolorna är det egentligen som kommer fatta beslut om hur många platser inom respektive område (exempelvis teknik, samhällsvetenskap) som de ska söka anslag för? Är det högskolans styrelse, rektor, eller liknande?
    3. Vem på högskolorna kommer fatta beslut om hur många av de beviljade utbildningsplatserna inom teknikområdet som ska avsättas till civilingenjörsutbildningarna?
    4. Som jag förstår det kan regeringen även fortsättningsvis styra antalet utbildningsplatser per område genom de tak för antal utbildningsplatser per område de beslutar om. Stämmer det?
    5. Kan regeringen även fortsättningsvis styra antalet platser på just civilingenjörsutbildningarna indirekt på något vis (på liknande sätt som de gör för läkarutbildningen, vars dimensionering högskolorna ”i teorin” får besluta om, men inte i praktiken pga tak för vissa anslag)?
    6. Vet ni vad orsaken är till att regeringen väljer att även fortsättningsvis i praktiken sätta tak för antalet platser på just läkarutbildningen (och inga andra utbildningar)?
    7. Tror ni att avskaffandet av examinationsmålen kommer leda till att antalet utbildningsplatser inom teknikområdet generellt kommer minska, vara oförändrat, eller öka?
    8. Samma fråga som 6) fast specifikt för civilingenjörsutbildningarna.

    Vidare skulle det vara intressant att höra era egna tankar kring vilka effekter ni tror avskaffandet av examinationsmålen för civilingenjörsutbildningarna kommer få? Jag lämnar ordet fritt!

  6. Joakim
    2010-11-18 at 13:43

    En rättning, fråga 8 ska vara:

    ”8. Samma fråga som 7) fast specifikt för civilingenjörsutbildningarna.”

    PS. En ”Edit” funktion hade varit trevligt!

  7. Joakim
    2010-11-23 at 19:35

    Hej Olle & Johan,

    Jag inser nu att det kanske var avskräckande många frågor! Men det skulle vara kul om någon av er åtminstone kunde ge svar på frågorna 7 & 8 som nog är de två viktigaste (samt även försöka ge motiveringar till svaren).

  8. Olle Dahlberg
    Olle Dahlberg
    2010-12-21 at 11:51

    Hej Joakim,

    Beklagar att svaret har dröjt. Finansieringen av högre utbildning är på papperet förvånansvärt enkel, men hindrar inte att den känns märkligt svårfångad i sin tillämpning och att det inte heller är helt enkelt att hitta det papper den är beskriven på. En bra redogörelse för modellen så som den såg ut fram till de förändringar som beslutades i år kan du hitta i Högskoleverkets rapport Högskolans ekonomi (2009:3). Ett klipp (s 15):

    ”Lärosätenas anslagsintäkter för grundutbildning består huvudsakligen av ersättning för redovisade helårsstudenter och helårsprestationer, upp till ett så kallat takbelopp som fastställs för varje lärosäte. De nationella ersättningsbe¬loppen är olika för olika utbildningsområden och utgör ett beräkningsunder¬lag för avräkning av takbeloppen. Hur resurserna sedan fördelas internt för olika utbildningar beslutas av lärosätena själva. Tidigare uppföljningar har emellertid visat att de nationella ersättningsbeloppen i hög grad är styrande för den interna fördelningen.”

    Såvitt jag kan förstå är förändringarna inte stora i just det här avseendet, och handlar om att målen för vissa examina tagits bort. När de fanns, utgjorde de någon form av vägledning utifrån regeringens ambitioner, men de var inte styrande i den meningen att de tvunget behövde uppfyllas – sist och slutligen kunde de bli både fler och färre, beroende på lärosätets egna prioriteringar och studenternas intresse.

    Takbeloppet för varje lärosäte var och är alltså ett enda, med frihet för lärosätet att fördela det mellan sina utbildningar efter eget skön. Bara för konstnärliga utbildningar finns (och fanns) ett maximalt antal helårssstudenter preciserade.

    När det gäller läkarna kan jag bara förmoda att plånboksfrågan är större just för dessa. Ersättningen per student större, och särskilda anslag går därutöver till landstingen för den kliniska delen av utbildningen.

    Jag skulle gissa att antalet studenter inom teknikområdet generellt (eller särskilt till civilingenjör), inte kommer att ändras mer de närmaste åren än det hittills har varierat. Intresse och demografi blir förmodligen avgörande.

    Hur lärosätena konkret kommer att tackla sitt ansvar för dimensioneringen (propositionen: ”med hänsyn till studenternas intresse och arbetsmarknadens behov”) även av de utbildningar för vilka målen har försvunnit, är det för tidigt att säga något om. Samtidigt är det uppenbart att regeringen inte helt släpper taget. Det är ju trots allt denna som sätter takbeloppen, och de tenderar att förändras långsamt. Det sätt på vilket regeringen kommenterar förändringarna i propositionen säger också en hel del: ”Vad som nu sagts innebär inget annat än att det i dialog med ett lärosäte kan finnas anledning att ange behov av ökad eller minskad dimensionering för vissa utbildningar” (se även tidigare inlägg).

  9. Olle Dahlberg
    Olle Dahlberg
    2010-12-21 at 12:06

    …det tidigare inlägget jag refererade till ovan är ”Civ.ing kärnkraft till 1000” (https://ingenjorsbloggen.se/2010/09/civing-karnkraft-till-1000/)

Lämna ett svar