Rörlighet+kompetensutveckling=mobication

Malin Lindström, ansvarig för Karriär- och kompetensutvecklingsfrågor på Sveriges Ingenjörer

I måndags skrev Cecilia Axelsson i svenskans näringslivsdel om de danska forskarna som menar att flexicurity är en föråldrad modell och att framtiden kommer att handla om ”mobication”,  mobility and education. För Sveriges Ingenjörer och för Sveriges ingenjörer är det det inget nytt. Vi vet att mobication ger resultat både i form av högre lön och utveckling. För individ och för företag och inte minst för Sverige.

För några år sen, när alla pratade om vad som skulle hända när fyrtiotalisterna började att gå i pension verkade en del, kanske lite naivt, tro att det per automatik innebar att jobben blev lediga och det bara var/är att fylla på med nya hågade. Helst kvinnor och gärna utlandsfödda personer. Då skulle vår arbetsmarknad en gång för alla återspegla de demokratiska värderingar som finns i Sverige (?). Idag ser vi att det inte är så lätt. Företagen hittar inte den kompetens de behöver och drar in tjänster och/eller lägger det utanför Sveriges gränser. Inget nytt. Vi har sett det under en lång period. Men hur går det då för oss uppe i Norden?

Åter till de danska forskarna ” Om vi inte genom utbildning och lärande på arbetsplatserna ställer om och och utbildar arbetskraften till den nya krävande arbetsmarknaden, mister vi konkurenskraft och förlorar ännu fler arbetsplatser och då har vi inte råd till den välfärd vi har vant oss vid”.  Så sant som det är sagt. Det är därför med stor sorg som jag konstaterar att kompetensutveckling, en fråga som Sveriges Ingenjörer tycker är en av de viktigaste  framtidsfrågorna, fortfarande är sorgligt eftersatt. Hanteringen kan kort beskrivas med orden:  i högkonjunktur hinner vi inte, i lågkonjunktur har vi inte råd.

Jag efterlyser en bredare uppslutning runt fråga. Ett större engagemang. En uppslutning som inte bara är en läpparnas bekännelse i debatter och på seminarier. Vi vet att det finns företag och akademikerföreningar som arbetar systematiskt med frågan varje dag. Men ni är för få. Det krävs en insikt och ett arbete hos många fler. Till alla Sveriges vd:ar vill jag rikta en uppmaning, avsätt tid imorgon, gå runt och prata med dina medarbetare. Fråga hur de tycker att det fungerar hos er. Har ni rätt personal för de behov ni kommer att ha imorgon? Sen kära vd, vill jag att du går hem och tar dig en funderare till. Är du nöjd med svaren? Förhoppningsvis är du det men jag tror att det finns en ganska stor risk att du blir lite ….förvånad. 

Och sen till dig kära ingenjör som inte tycker att du vill eller kan byta. Du stannar kvar på ditt jobb av en massa olika anledningar. Men dagens arbetsliv är rörligt, och kommer att fortsätta vara det, oavsett vad du tycker. Ju tidigare vi kan förstå och acceptera det, ju troligare är det att vi mår bra i det arbetslivet. Jag vill sluta med att citera Calle Leinar, vd på TRR, ”bli inte kär i en juridisk person för den kärleken är aldrig besvarad”.  Du tar en risk genom att inte byta eftersom du ofta urholkar din kompetens och i en eventuell arbetrbrist så kan det innebära att du blir uppsagd. Framför allt så kan du bli ”trött” och det är alltid en negativ spiral.

Ingenjörsbloggen
Relaterade inlägg
Lämna ett svar