Hopp på Arbetsförmedlingen

Olle Dahlberg, utredare arbetsmarknad & utbildning

Det är nog visst och sant att arbetsförmedlingen har gjort en rejäl revidering i positiv riktning av sin juniprognos. Ändå vore det mycket sagt att rapporten om utsikterna för 2010 och 2011 skulle vara särskilt munter läsning. Man räknar nu med att arbetslösheten planar ut under andra halvåret 2010 och därefter börjar sjunka, men inte förrän 2012 tror man att minskningen tar riktig fart.

Några iakttagelser förtjänar dock att lyftas fram, med bäring på både tidigare varsel, dagsläget och framtiden.

Varsel:
Av alla som sades upp efter varsel lagda under perioden sept 08 – apr 09 återfanns hela 58% inom tillverkningsindustrin, trots att den inte svarade för mer än 17% av det totala antalet sysselsatta. Nästan 6,5% av de industrisysselsatta blev uppsagda, och en drygt hälften så stor andel – 3,6% – skrevs slutligen in som arbetslösa.

Men både uppsägningar och åtföljande arbetslöshet slog olika hårt mellan skilda utbildnings- och yrkesgrupper på arbetsmarknaden totalt sett. Eftergymnasialt utbildade (2 år eller längre) klarade sig generellt sett bäst – bara 0,7% av de sysselsatta i gruppen sades upp efter varsel och 0,4% blev inskrivna som arbetslösa. Trots det pressade läget i industrin var andelen uppsagda inom yrkesgruppen ”teor spec teknik-data” 1,4% av de sysselsatta, medan bara 0,6% blev arbetslösa. För ”tekniker- och ingenjörsarbete m.m.” blev 1,8% uppsagda och 1,0% inskrivna som arbetslösa.

Dagsläget:
”Liten brist och stort överskott på arbetskraft” är den generella bild som råder idag, men en viss brist kvarstår – om än betydligt mindre än tidigare – inom vissa yrken där utbildningskraven är höga. Här nämns, bland bara en handfull grupper, specialistyrken inom teknik och data.

Framtiden:
”Industrin har ytterligare ett kärvt år framför sig och huvudproblemet förblir en svag efterfrågan på företagens produkter.” Rekryteringsproblemen uppges nu vara små, men på några års sikt menar man att generationsväxlingen riskerar att leda till ”stadigt växande rekryteringsproblem.” Det gäller kvalificerade yrkesarbetare, men också högskoleutbildade tekniker och ingenjörer.

Sammantaget kan alltså konstateras att ingenjörer klarat sig igenom krisen förhållandevis bra så här långt, trots att industrin drabbades hårt av varslen. Likaså tyder Arbetsförmedlingens analys på att ingenjörer har anledning att se framtiden an med tillförsikt, även om det alltså dröjer en tid innan efterfrågan vänder upp.

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Kommentarer ( 4 )
  1. Emil
    2009-12-12 at 08:35

    Har ni på Sveriges ingenjörer nån koll på var i Sverige som det är lättast att få jobb för ingenjörer?

    Kan tänka mig att det varierar en hel del mellan olika regioner.

  2. Olle Dahlberg
    2009-12-14 at 15:15

    Det tål att tänkas på. En snabb titt i Arbetsförmedlingens platsbank visar att ungefär 60% av jobben inom ”teknik” (oräknat ”data”, vilket förvisso också kan vara intressant) finns i storstadslänen. Ytligt sett borde det alltså vara lättast att få jobb där – eftersom de helt enkelt är flest.

    Å andra sidan finns också 60% av förbundets medlemmar i samma län, liksom (i november) 65% av medlemmarna med ersättning från a-kassan. Ur det perspektivet ser det alltså inte ut att vara lättare att hitta jobb i storstadslänen.

    (Notera att AF:s platsbank aldrig har alla jobb – i de bästa av tider når andelen upp till kanske 40% enligt deras egen bedömning, och när arbetsmarknaden viker faller andelen. Dessutom är inte alla teknikjobb i platsbanken klockrena ingenjörsarbeten.)

    Om vi antar att alla med en viss kompetens söker alla arbeten för vilka just den kompetensen krävs, skulle väl sannolikheteten vara störst för att man får ett jobb på den ort där dessa arbeten är flest vid varje givet tillfälle.

    Problemet är att det i praktiken är omöjligt att med någon precision ta reda på hur många som besitter den aktuella kompetensen. Det är inte heller möjligt att veta hur många personer som söker ett visst arbete, särskilt som man inte kan utgå ifrån att det bara är de som saknar arbete som söker de arbeten som finns därute. De som lämnar ett arbete för att ta ett nytt, lämnar förmodligen – men inte nödvändigtvis – sitt tidigare arbete ledigt bakom sig, men det kan inte vara alldeles enkelt att ta hänsyn till sådana pia-med-knuff-effekter. Dessutom är det tvärtom föga sannolikt att alla söker jobb överallt. Det skulle alltså kunna vara lättare att hitta arbete för den som är beredd att söka sig till en ort som av av andra skäl inte är lika lockande, även om jobben där är jämförelsevis få.

    Till detta kan läggas att den stora variationen i ingenjörsarbeten gör det svårt att slå fast exakt hur många jobb som svarar mot en given kompetens. Ibland är kraven för arbetet snäva, och kräver en mycket specifik bakgrund eller erfarenhet. Ibland är de mer generösa, vilket i och för sig öppnar för många sökande, men det ställer samtidigt till än mer problem vid ett försök att relatera dem till en viss målgrupp.

    Oavsett vilket finns knappast möjlighet att sammanställa uppgifter om vare sig arbeten eller ingenjörer på ett sätt som gör det möjligt att slå fast var i landet det skulle vara lättast att hitta arbete.

    I avsaknad av ett bättre svar skulle jag i det läget ändå luta åt att det generellt sett är lättast där jobben är flest (storstadsområden), eftersom de sannolikt också uppvisar den största provkartan på jobb – även om det kan finnas åtskilliga undantag.

  3. Emil
    2009-12-15 at 09:27

    Okej, tack för svaret.

  4. SCB:s Arbetskraftsbarometer ‘09 överraskar - Ingenjörsbloggen
    2009-12-22 at 16:04

    […] att ett par dagar i förväg tända det fjärde ljuset i adventsljusstaken (se även 1:a, 2:a och 3:e […]

Lämna ett svar