Toppnotering för civilingenjörsutbildningarna, på gott och ont

Tidigare idag släppte Statistiska Centralbyrån (SCB) färska uppgifter om behöriga förstahandssökande och antagna till höstens högskoleutbildningar. Till samtliga program (kurser oräknade) sökte 140 714 personer och 84 554 antogs, vilket tangerar siffrorna rekordhösten 2010.

För kalenderbitaren finns historiska uppgifter sedan 1998, och av dessa framgår att de sökande till både civil- och högskoleingenjörsutbildningar var väsentligt fler åren före och omedelbart efter millennieskiftet.

I höst sökte 4571 personer en högskoleingenjörsutbildning, och 4626 antogs (fler antogs än som sökte i första hand). Det är väl i nivå med de föregående två höstterminerna, men långt ifrån de dryga 8000 som antogs 1998 och 1999.

De sökande till civilingenjör var 10 036; flest sedan hösten 2001 (10 497). Det ögat dock fastnar för, är att antalet antagna till civilingenjörsutbildningarna är det högsta under hela den redovisade perioden – och förmodligen någonsin. Det rykande färska rekordet är 7592 antagna civilingenjörsstudenter.

Historiken visar också att det var hyfsat tufft att komma in hösten 1998, med 1,85 förstahandssökande per antagen, men sedan dess har vikande sökandetal kompenserats med en allt generösare antagning. Hittills lägst – 1,17 – var kvoten hösten 2008, och i år svarade varje antagen mot ungefär 1,3 förstahandssökande.

Samtidigt vet vi att utbildningsminister Jan Björklund vill se fler civilingenjörsplatser nästa år, och att ytterligare lärosäten (utöver dagens elva) vill få rätt att examinera civilingenjörer.

Kommer studenterna att räcka till för alla dessa ambitiösa planer? Och varför har näringsliv, politiker och lärosätesledningar så förtvivlat svårt att engagera sig i utbildningen av högskoleingenjörer som – till skillnad från civilingenjörer – i prognoserna utpekas som framtidens verkliga bristvara?

Olle Dahlberg

"Vill helst se utsikten lite längre upp. Men boken är inte fel."

Relaterade inlägg
Kommentarer ( 20 )
  1. Joakim
    2011-10-20 at 16:40

    Hej Olle,

    Bara för att man ska få en uppfattning om hur det sett ut historiskt: Med hur många procent skulle antalet platser på civilingenjörsutbildningarna behöva minska för att man skulle uppnå samma antal förstahandssökande per antagen som under mitten av åttiotalet?

  2. Olle Dahlberg
    2011-10-20 at 16:45

    Hej Joakim,

    Jag har inte tillgång till motsvarande siffror så långt tillbaka, men en jämförelse med läget 1998 kan beräknas utifrån uppgifterna i inlägget.

  3. Jakob
    2011-11-05 at 18:26

    Jag vet inte vad jag ska tycka. När jag pluggade till civ ing 1991 var det enkelt att komma in, sedan blev det ännu enklare. Av äldre ingenjörer har jag fått höra att det en gång i tiden var svårt att komma in och då hade också civilingenjörerna hög status. Jag tycker man borde skära ned på platserna så att utbildningarna får den status de förtjänar.

  4. charlie
    2011-11-08 at 12:59

    Jakob, när du säger lätt att komma in hur menar du då?
    Linjerna jag har sökt KTH,LTH,LIU Chalmers… kräver att du har MVG i allt om du inte skriver bra på högskoleprovet.

  5. Joakim
    2011-11-11 at 00:57

    @charlie: Det stämmer ju inte, se antagningsstatistiken från VHS för HT2011 här:

    http://vhs.se/Global/Statistik/HT2011/urv2/HT2011_antagna_urval2_program.xls

    Några exempel:

    Chalmers, Civ Ing Elektroteknik: 17.82, eller HP 1.20
    KTH, Civ Ing Kemi: 14.10, eller HP 0.20
    KTH: Civ Ing Infotekn: 17.79, eller HP 1.10
    LiTH: Civ Ing Datateknik: 17.90, eller HP 1.20
    LTH: Civ Ing Datateknik: 17.70, eller HP 1.10
    Umeå Univ: Civ Ing Ind Ek: 19.10, eller HP 1.10
    Umeå Univ: Civ Ing Tekn Fysik: 13.50, eller HP 0.40
    Uppsala Univ: Civ Ing Kemi: 13.20, eller HP 0.10

    Eftersom betygsinflationen på gymnasiet har spårat ur är det ur jämförelsesynpunkt bäst att titta på intagningskraven baserat på HögskoleProvet (HP), betygsskala 0.0-2.0. Som du ser ligger flera av Civ Ing-programmen kring 1.0 HP. Vad det gäller antagningsbetygen till Högskoleingenjör så kräver de nästan genomgående under 1.0 HP och många långt där under (många har i praktiken fri antagning). Hur de som antas då ska lyckas ta sig igenom utbildningen utan kraftigt sänka examinationskrav är för mig en gåta. Speciellt med tanke på att CivIng-utbildningarna en gång i tiden räknades som de tuffaste – hur det är nuförtiden vet jag inte exakt, men man kan ju gissa vart utvecklingen har gått.

    Antagningsbetygen ovan kan jämföras med tex:

    Lunds Univ, Juristprogrammet: 21.90, eller HP 1.60
    Umeå Univ, Läkarprogrammet: 22.20, eller HP 1.8
    Karolinska, Tandläkar prog: 21.90, eller HP 1.60
    Handelshögsk Sthlm, Ekon Kand: 19.61, eller HP 1.90
    Linnéuniv, Psykologprog: 21.70, eller HP 1.70

    Samt lite andra blandade utbildningar:

    Göteborgs Univ, Sjukgymn: 21.10, eller HP 1.50
    Lunds Univ, Beteendevetensk: 20.90, eller HP 1.60
    Lund Univ, Logoped: 20.60, eller HP 1.40
    Sthlm Univ, Socionom: 19.20, eller HP 1.20
    Uppsala Univ, Språkvetarprog: 21.64, eller HP 1.50

    Men hade tex jurist- eller läkarprogrammen ökat antalet utbildningsplatser lika dramatiskt som CivIng -programmen så hade de naturligtvis också haft mycket längre antagningsbetyg (samt medföljande sjunkande status, lön, lägre kvalificerade arbeten, etc).

  6. Olle Dahlberg
    2011-11-11 at 16:41

    Bra poäng, Joakim. Men spridningen är stor, som du också visar, och lite rätt har ni bägge två. Charlie måste ha lyckats prickat in den femtedel av civilingenjörsutbildningarna där den sist antagna studenten (i betygsgruppen utan kompletteringar) hade ett meritvärde över 20.

    Också i programmens storlek är skillnaderna stora. VHS uppgifter är lite knöliga, men ungefär en fjärdedel av dem svarade för bara 5-6 procent av samtliga antagna, med allt från inga alls upp till 25 antagna.

    Hur skulle du säga att du själv upplever status, lön och arbetsinnehållsfrågan, lite bortsett från siffermanglandet?

  7. Joakim
    2011-11-13 at 16:09

    Jo, det stämmer att det finns några civilingenjörsbildningar där antagningsbetygen är högre. Det verkar främst vara civilingenjörsbildningarna i industriell ekonomi som har höga antagningsbetyg. Lite lustigt (men knappast förvånande) med tanke på att just den inriktningen traditionellt sett anses ha den minst tydliga ingenjörsprofilen och istället drar åt ekonomhållet.

    Poängen är hur som helst att antagningsbetygen till civilingenjörs- och högskoleingenjörsutbildningarna generellt sett har sjunkit kraftigt i takt med den stora expansionen av dessa utbildningar, precis som Jakob konstaterade ovan.

    Det ska bli intressant att se vilka effekter detta fått på examinationskrav och kvaliteten hos de som examineras. Speciellt med tanke på larmrapporterna om att kunskaperna i matematik och naturvetenskap också försämrats hos de svenska gymnasieeleverna under lång tid.

    Om jag inte minns fel så ska Högskoleverket utvärdera högskolornas ingenjörsutbildningar nästa år, så vi får väl se vad som framkommer då. Frågan är bara hur utvärderingen egentligen kommer gå till och vad man kommer undersöka rent konkret? Kommer man exempelvis utvärdera svårighetsgraden på tentamensfrågor, kvaliteten på examensarbeten, osv och jämföra med hur det såg ut förr i tiden samt hur det ser ut internationellt? Vet du, Olle?

  8. Olle Dahlberg
    2011-11-14 at 09:08

    Hej Joakim,
    Jag skrev lite om utvärderingarna här:
    http://ingenjorsbloggen.se/2011/03/nytt-kvalitetssystem-for-hogskolan-fort-men-ratt/
    Där finns också en länk till HSVs systembeskrivning.

    Jag noterar att du passar på frågan om status etc, men kanske det här inlägget kan få dig att kavla upp skjortärmarna: http://ingenjorsbloggen.se/2010/12/vad-skulle-karl-bertil-jonsson-gjort-idag/

  9. Joakim
    2011-11-20 at 16:55

    Jag har nu läst igenom dokumentet från HSV som beskrev hur undersökningarna skulle gå till. Mitt samlade intryck är att jag tyvärr inte tror de kommer fånga upp en eventuell sänkning av examinationskrav som skett inom individuella ämnen. Som grund för undersökningen ska det tydligen ligga tre bedömningsunderlag; ”studenternas självständiga arbeten, lärosätets självvärdering och enkäter till befintliga och tidigare studenter.”. Mina kommentarer till detta:

    * Studenternas examensarbeten anser jag vara alldeles för övergripande för att kunna bedöma examinationskraven på ämnesnivå.
    * Lärosätets självutvärdering lär bli partisk – ingen högskola kommer vilja påtala att man har för låga examinationskrav eller allmänna kvalitetsproblem (samma problematik med betygsinflationen på gymnasiet).
    * Utvärderingen som görs hos befintliga och tidigare studenter lär också få svårt att fånga upp sänkta examinationskrav. Studenterna har ju svårt att se hur utvecklingen av examinationskraven har varit på 10-30 års sikt. Dessutom har de ofta inte så mycket att jämföra med, såvida de inte exempelvis studerat utomlands något år.

    En mer trovärdig undersökning hade istället benchmarkat utbildningarna mot liknande utbildningar på andra högskolor runt om i världen. Det skulle kunna göras på samma sätt som högstadieelever utvärderas i PISA studier (se http://www.pisa.oecd.org/ ). Alternativt kunde en panel med personer insatta i ämnena som ska bedömas fått undersöka tentamensfrågor och bedömningar av tentamenssvar i olika ämnen och jämfört med hur det ser ut på andra högskolor internationellt.

    Faktum är att svenska högstadie- och gymnasiestudenter under många år presterat allt sämre i sådana internationella undersökningar inom ämnena matematik och naturvetenskap. Samtidigt har antalet platser på civilingenjörsutbildningarna ökat kraftigt (flera hundra procent på något decennium) utan att examinationsgraden har sjunkit nämnvärt. Med den bakgrunden kan jag inte se annat än att examinationskraven måste ha sjunkit kraftigt.

    Avslutningsvis ett konkret exempel från verkligheten: För en tid sedan hörde jag att examinatorerna i Matematisk Analys på en av de tekniska högskolorna i Sverige nu tröttnat på de låga examinationskraven. För att visa sitt missnöje tog de därför med examensuppgifter från tekniskt gymnasium från några decennium tillbaka och lät demonstrativt examensuppgiftens ursprung framgå i tentamen. Tydligen var svårighetsgraden på uppgiften ändå i nivå med andra tentamensuppgifter i ämnet på de tekniska högskolorna nuförtiden, vilket väl får tjäna som en illustration för hur lågt nivån verkar ha sjunkit… 😉

  10. Joakim
    2011-11-20 at 23:01

    Hej Olle,

    Angående frågan om status, arbetsinnehåll och lön så har jag i stort framfört mina synpunkter tidigare här på bloggen. Men eftersom du frågar ger jag några kommentarer nedan:

    Vad det gäller ingenjörernas status så anser jag att den har sjunkit enormt de senaste 10-20 åren. Emilez här på bloggen brukar kalla civilingenjörerna för ”de nya industriarbetarna” och det är nog dessvärre inte allt för långt från sanningen. Förklaringarna till detta tror jag är många, men att antalet utbildningsplatser expanderat så kraftigt att ingenjörsutbildningarna numera är massutbildningar med låga antagningsbetyg (med vissa undantag) är nog den absolut viktigaste anledningen. Teknikdelegationen (där även Sveriges Ingenjörer deltog) som tillsattes av regeringen har satt upp som mål för framtiden att 10% av en årskull ska påbörja en ingenjörsutbildning på högskolenivå (vilket innebär ca 20% av alla som utbildas på högskolan!). Med tanke på de antagningssiffror du presenterade ovan är det frågan om målet inte redan är uppfyllt. Det tråkiga är att med så många högskoleutbildade ingenjörer går det inte att upprätthålla varken hög kvalifikationsnivå på studenterna, status, högkvalificerat arbetsinnehåll eller lön. Civilingenjörsutbildningen blir en dussinutbildning istället för den elitutbildning den var en gång i tiden.

    Det är möjligt att detta inte helt slagit igenom i allmänhetens uppfattning ännu, med tanke på den undersökning du refererade till i ditt blogginlägg (http://ingenjorsbloggen.se/2010/12/vad-skulle-karl-bertil-jonsson-gjort-idag/ ). Det kan ha många förklaringar. Den viktigaste är nog att allmänheten ständigt bombarderas med företagens, regeringens, och till viss del Sveriges Ingenjörers propaganda om den allmänna ingenjörsbristen och det aldrig sinande behovet av fler ingenjörer. Men jag tror inte allmänheten är fullt medvetna om hur kraftigt ingenjörsutbildningarna har expanderat i förhållande till andra högskoleutbildningar. Jag tror heller inte de har läst de undersökningar som visar att kvalifikationsgraden på civilingenjörernas arbetsuppgifter har sjunkit eller att civilingenjörernas löneökningar halkat efter flera andra kategorier på arbetsmarknaden. Sådan information är det nämligen inte vanligt att någon framför i media. De intresseorganisationer som kommer till tals i media har nämligen inget intresse av att sådan information når allmänheten eftersom de själva tjänar på ett överutbud av ingenjörer (åtminstone kortsiktigt).

    Sen vad det gäller arbetsinnehållet så tror jag blogginlägget som du skrev nyligen (http://ingenjorsbloggen.se/2011/11/och-om-alla-vill-bli-civilingenjorer/ ) beskriver situationen väldigt bra. Arbetsinnehållets kvalifikationsnivå varierar kraftigt. För egen del har jag vissa kollegor som arbetar med högteknologiska och högkvalificerade arbetsuppgifter, och en del är även chefer. Men jag märker även att allt fler civilingenjörskollegor har betydligt enklare arbetsuppgifter långt under deras kvalifikationsnivå. Så vi har alltså redan nu en situation där väldigt många civilingenjörer har arbetsuppgifter som det egentligen borde räcka med en gymnasie- eller högskoleingenjörsutbildning för. Detta syns naturligtvis även i löneutvecklingen som blir därefter.

    Med tanke på hur trenden har varit sedan ett antal år tillbaka lär situationen bli än värre framöver om inget görs åt saken.

  11. Björn
    2011-11-21 at 19:50

    Joakim, vilket universitet var det?

  12. David
    2011-11-21 at 20:43

    Håller delvis med Joakim i lönefrågan.
    När jag tittar på min LinkedIn eller Facebook är det slående hur många av mina gamla kursare och bekanta från studietiden (utexaminerade Civ.Ing) som verkar jobba som ”programmerare”. Jobb som är direkt konkurensutsatta från låglöneländer.

    Så frågan är snarare vad alla de som utexaminerats jobbar med, och om jobbet verkligen kräver en Civ. Ing.?
    Om man inte vet det så ser jag inte hur man kan argumentera för fler utbildningsplatser.

  13. Olle Dahlberg
    2011-11-22 at 10:21

    Vänta ett tag nu Joakim. När nu ingenjörers status i samhället fortfarande visar sig vara rätt hög, så är du ändå inte nöjd, utan menar att det bygger på en felsyn: den egentligen borde vara sämre. Det är väl ändå att göra statusfrågan en rejäl björntjänst?

  14. Joakim
    2011-11-23 at 20:13

    Hej Olle,

    Intressant frågeställning! Antag att man är höjdhoppare i OS och misslyckas totalt så man stannar på 1.50 meter. I tidningarna blir det dock ett feltryck och det rapporteras att man har hoppat 2.50 meter och allmänheten hyllar en därför som ny världsrekordhållare. Bör man då känna sig stolt över sin nyvunna status som världsrekordhållare, även om den grundar sig på felaktig information?

    Sen vill jag också tillägga att när det påpekas att ingenjörernas status har sjunkit så tror jag många även syftar på situationen ute på arbetsplatserna. Många upplever nog att ingenjörernas arbetsinnehåll, löneökningar, möjligheter till fortbildning, förmåner, samt företagens syn på ingenjörerna i allmänhet gör att ingenjörernas status uppfattas som låg. Speciellt på storföretag (där många ingenjörer är anställda) sitter ingenjörerna numera ofta tätt packade i öppna kontorslandskap i callcenter-stil (det gäller även för många chefer). Individuella prestationer belönas heller inte i speciellt stor utsträckning vid tex lönesättning, utan ingenjörerna ses som en grå massa av enkelt utbytbar arbetskraft där det viktigaste att få så mycket head-count som möjligt till så lågt pris som möjligt. Naturligtvis är det helt vansinne eftersom skillnaden i hur olika ingenjörer presterar är enorm, men så ser verkligheten dessvärre ändå ofta ut.

    Sen vill jag också fråga dig om du tycker det är ok att i media presentera en bild av ingenjörernas situation och arbetsmarknad som är skönmålad, i syfte att få beslutsfattare att öka antalet platser på ingenjörsutbildningarna ytterligare, samt att få ännu fler studenter att söka till utbildningarna? Själv anser jag det vara bedrägligt att agera så, och jag tror många då kommer bli besvikna när verkligheten möter dem efter avslutad utbildning. Efter att ha läst blogginlägget du skrev nyligen (http://ingenjorsbloggen.se/2011/11/och-om-alla-vill-bli-civilingenjorer/ ) fick jag intrycket att du inte heller tyckte det var ärligt att bete sig så, utan att det är viktigt att ge en korrekt och balanserad bild av civilingenjörsutbildningen och den arbetsmarknad som väntar efter examen. Men när jag sedan läste din senaste kommentar här så tolkar jag dig som att du menar att det inte spelar någon roll om man bygger upp en status som grundar sig på att allmänheten ges en felaktig bild av ingenjörernas verklighet. Så nu vet jag inte riktigt var jag har dig?

  15. Joakim
    2011-11-23 at 22:47

    @Björn:

    Det var Lunds Tekniska Högskola om jag minns rätt. Lustigt nog samma högskola vars rektor Anders Axelsson nyligen uttalade sig i NyTeknik och ansåg att det var en god idé att utbilda fler civilingenjörer än vad som efterfrågas, och sedan låta dem ta arbeten med lägre kvalifikationsnivå som egentligen bara kräver tex gymnasiekompetens (se http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article3296482.ece ). Motiveringen var bland annat att kostnaden för att anställa en civilingenjör ändå inte var så mycket högre. Tja, på den punkten har han väl rätt – det är ju en naturlig konsekvens av att lönerna pressas ner pga överutbud av civilingenjörer.

    Mitt intryck från artikeln var annars att Anders Axelsson främst var intresserad av den prestigen han tycker det medför att vara boss för den största ingenjörsfabriken i Sverige. Bland annat surade han över att Chalmers och KTH minsann hade fått fler nya platser än LTH. Man får uppfattningen att det väsentliga är att driva högskolan som ett företag där framgång räknas i ständig expansion av antalet utbildningsplatser. Samma fenomen som när bankdirektörer rangordnar sig själva efter bankens omsättning och hur stor bonus de har fått antar jag. Bra för hans personliga ego kanske, men knappast för Sveriges civilingenjörer.

  16. Olle Dahlberg
    2011-11-24 at 10:56

    Hej igen Joakim,

    Visst är det en intressant frågeställning, och ditt höjdhopparexempel är också riktigt festligt.

    Jag är inte blind för att statusen ser annorlunda ut idag jämfört med hur den kan ha varit tidigare (och om du frågar mig gäller det även läkare). Se i den andan även detta inlägg: http://ingenjorsbloggen.se/2010/10/hog-status/

    Det betyder naturligtvis inte att arbetsinnehåll och löner därmed kan lämnas därhän. Men om statusen är bra, förstår jag fortfarande inte varför det är så angeläget för oss ingenjörer att prata ned den.

  17. Joakim
    2011-11-27 at 22:01

    Hej Olle,

    Jag har aldrig sagt att jag tycker Sveriges Ingenjörer ska ha som mål att prata ner ingenjörernas status.

    Men däremot tror jag att Sveriges Ingenjörer valt fel strategi i media. Att ständigt tala om ingenjörsbrist och behovet av fler ingenjörer är för det första att ge en felaktig bild av verkligheten, men det är också fel väg att gå för att försöka höja ingenjörernas status. Det leder nämligen av naturliga skäl till att det direkt kommer krav på ännu fler utbildningsplatser på ingenjörsutbildningarna. Ansvariga politikerna som vill få röster försöker då göra sig populära genom att driva igenom beslut i den riktningen, vilket vi har sett prov på ett flertal tillfällen. Fler utbildningsplatser leder i sin tur till överutbud av ingenjörer, lägre löner, mindre kvalificerade arbeten, lägre status, osv. Resultatet blir alltså således rent kontraproduktivt.

    Det Sveriges Ingenjörer istället borde göra är att propagera för ändringar som leder till verkliga förbättringar av de bakomliggande faktorer som avgör ingenjörernas status. Då skulle det finnas substans bakom åsikten att ingenjörernas status var hög, och man skulle inte längre behöva fejka som i höjdhopparexemplet. Således borde det påtalas att:

    * Kvalifikationsnivån hos Sveriges ingenjörer är avgörande för företagens framgång.
    * Utbildas det sämre ingenjörer i Sverige än i andra länder får det allvarliga konsekvenser för Sveriges företag. Företagen riskerar då att bli utkonkurrerade eftersom företag i andra länder tar fram överlägsna produkter och tjänster.
    * Om man vill hålla kvalifikationsnivån på Sveriges ingenjörer hög måste antalet utbildningsplatser minska. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många kvalificerade sökanden.
    * För att locka de bästa studenterna till ingenjörsutbildningarna krävs att ingenjörerna har höga löner, bra förmåner, kvalificerade arbetsuppgifter, etc.
    * Det krävs också att antagningsbetygen till ingenjörsutbildningarna är höga, eftersom duktiga studenter dras till utbildningar som anses svåra att komma in på.
    * Ingenjörsutbildningarna är bland de tuffaste att ta sig igenom (åtminstone har det varit så historiskt). Då kan man inte ta in så många studenter att de antagna inte har tillräckliga kvalifikationer för att klara av utbildningen.
    * Att sänka examinationskraven är inte en lösning, eftersom det leder till sämre examinerade ingenjörer.
    * Orsaken till att civilingenjörerna skapade sig ett gott rykte en gång i tiden var just för att det var en utbildning mer höga krav och som de bästa studenterna sökte sig till. Anställde man en civilingenjörer visste man att man fick kvalitet helt enkelt. Företagen var därför också beredda att betala löner därefter.
    * Att försöka lösa problemet med att få söker sig till högskoleingenjörsutbildningarna genom att istället expandera civilingenjörsutbildningarna ytterligare är som att kissa i byxorna en kall vinterdag för att hålla värmen. Det kommer kanske på kort sikt genererar fler ingenjörer, men med tiden förstör man även civilingenjörsutbildningens varumärke, kvalitet och dragkraft när studenterna och allmänheten upptäcker att även civilingenjörsutbildningen tappat sin kvalitet, status, etc. Då blir slutresultatet alltså än värre än utgångsläget (eftersom båda utbildningarna kommer ha tappat sin dragningskraft och status).
    * Bättre då att minska antalet platser på civilingenjörsutbildningen för att återupprätta utbildningens kvalitet och status. Då kommer det även dra med sig statusen för högskoleingenjörs- och gymnasieingenjörsutbildningarna uppåt. Man skapar en positiv spiral, istället för en negativ som idag. Betänk att på åttiotalet när civilingenjörsutbildningen hade betydligt färre platser och högre status så drog det även med sig gymnasieingenjörsexamen uppåt som också hade hög status och lockade studenter till sig.

  18. Olle Dahlberg
    2011-11-28 at 12:57

    Hej Joakim,

    Det vacklar lite mellan att statusen är och att den kommer att bli dålig, och fejkningen svarade du ju själv för tidigare. Men du har helt visst flera bra poänger.

    En fundering av ett lite annat slag, är om vi individer har någon självständig roll i det hela, eller om statusen (hur den än må vara) osvikligt förutbestämmer och likriktar de enskilda ingenjörsödena.

  19. Joakim
    2011-11-29 at 20:49

    ”Det vacklar lite mellan att statusen är och att den kommer att bli dålig”

    Visst, jag kunde slipat lite till på formuleringarna. För att förtydliga så menar jag att statusen redan sjunkit kraftigt och att det riskerar att bli ännu värre om inget görs åt saken.

    ”och fejkningen svarade du ju själv för tidigare.”

    Jag var nog lite otydlig med vad jag menade på den punkten. Det jag syftade på med återkopplingen till att behöva ”fejka status” var snarast det jag tidigare skrev i tredje stycket i kommentar nummer 10 från den 20 november, 2011 kl. 23:01.

    ”Men du har helt visst flera bra poänger.”

    Vielen Dank! 🙂

    ”En fundering av ett lite annat slag, är om vi individer har någon självständig roll i det hela, eller om statusen (hur den än må vara) osvikligt förutbestämmer och likriktar de enskilda ingenjörsödena.”

    Jag funderade lite på det och skrev en kommentar till ditt andra blogginlägg, se:
    http://ingenjorsbloggen.se/2011/11/och-om-alla-vill-bli-civilingenjorer/#comment-817

    Som tillägg till den kommentaren tror jag däremot att ens status sedd ur sina ingenjörskollegors ögon kan påverkas ganska mycket beroende på hur man som individ presterar.

  20. Olle Dahlberg
    2011-11-30 at 09:38

    Gern geschehen!

    Joakim, det är nästan synd att du måste låta alla dina kommentare och analyser försvinna in i kommentarsfälten här. Är det inte dags att bekänna färg och starta en alldeles egen blogg? Det går ju fortfarande att länka kors och tvärs av hjärtats lust.

Lämna ett svar